Det folket länge har vetat har nu blivit vetenskap. Forskningsrön visar att grankåda kan vara till nytta vid behandling av liggsår och bekämpning av bakterier. Kådan är antibakteriell och fungerar mot ett flertal bakterier, bland annat de ökända sjukhusbakterierna MRSA och VRE som är resistenta mot många vanliga former av antibiotika.

Rönen presenteras i läkaren Arno Sipponens doktorsavhandling som granskats vid Helsingfors universitet 24.05.2013. Medicine licentiat Arno Sipponen är ortoped och traumaläkare och skriver i sin avhandling ”Coniferous resin salve, ancient and effective treatment for chronic wounds – laboratory and clinical studies” om kådans betydelse för sårläkning.

Kåda är barrträdets eget skydd mot svamp och andra sjukdomar.
Kådan är bakteriedödande, bakteriehämmande och antiseptisk.
Den 24.5.2013 skrevs även i Hbl om en kvinna som länge dragits med ett fult sår efter en bröstcanceroperation. I en och en halv månad hade hon med olika metoder putsat, stoppat och bandagerat såret som vägrade växa ihop. En dryg vecka efter den första dosen tjock ljusbrun kådsalva hade såret vuxit ihop. Grankåda får nämligen svårläkta sår att helas med en grym fart och den klår mikrober, hindrar svampangrepp och biter på besvärliga sjukhusbakterier.
Kådsalva

Kåda är barrträdens klibbiga skyddsvätska som sipprar fram spontant vid värme. Den stelnar till bärnsten efter några miljoner år.

Kådsalva var förr sårmedel i hela Norden. Den var lätt att göra och man använde kådan som den var eller blandade den till mjukare konsistens med lite talg eller annat fett. Om kådan var färsk och rinnande behövdes ingen värme.

Kådsalva

I Sverige har man använt särskilt grankåda blandad med talg som sårsalva för självsprickor och större sår, medan tallkådan (furukådan) har använts till småsår, skavsår och skrubbsår. Båda är användbara på insektsbett och eksem och ska även fungera som vårtmedel. 
Ren kåda eller kådsalva används också för att dra ut stickor ur huden (låt verka över natten) och för att lösa upp liktornar. Särskilt grankådssalva har ansetts bra för torr hud med självsprickor och den ska också vara bra på stukningar.
Obs! Grankåda kan ge känsliga personer kontakteksem. Använd bara ett par dagar i taget.
Samla in kåda
Förr samlades kådan in av barn som vallade djur i skogen; det hörde också till arbetet att tugga bort den första beska smaken. Eftersom vi inte har några vallhjon längre får var och en samla den själv. 
Har du egna granar kan du försiktigt hacka upp en spricka, så får du fram kåda. Om du inte är granägare kan du gå en sväng i skogen och samla in kåda som runnit ut från något träd. Välj så färsk och ren kåda du kan hitta. Du behöver inte mycket. 
Gör din egen kådsalva
Ingredienser:
  • 40% grankåda
  • 40% olivolja
  • 20% bivax
Du kan ersätta en del av bivaxet med honung eller lanolin (ullfett) också. 
  1. Koka upp vatten i en kastrull. 
  2. Ställ en rostfri skål (eftersom den lätt bränner fast annars) i vattenbadet med ingredienserna.
  3. Värm upp tills vaxet och kådan har smält och blandat sig med oljan. 
  4. Tag skålen ur grytan och låt det svalna, rör lite då och då under avsvalningen.
  5. Blir salvan för lös värmer du upp den igen och tillför mer bivax. Blir den för tjock tillför du istället mer olja. 
  6. Fördela salvan i glasburkar med tätt lock medan den ännu är flytande.
Grankåda
Grankådan är bakteriehämmande och bakteriedödande. Färsk flytande kåda lade man förr direkt på huden som plåster och blandad med talg blev den salva på skavsår och större skrubbsår. Grankådan ansågs särskilt effektivt på självsprickor. Färsk grankåda har också rykte att vara en effektiv hjälp att dra ut stickor ur huden.
Gran
Grankåda användes på 1700-talet för att behandla gikt och ingår fortfarande i salvor för att stimulera blodcirkulationen vid muskelvärk och reumatism.
Grankåda hör till de mjukaste balsamerna. Den är sirapslik när den rinner ut ur granen men torkar sedan på trädet till ljusgula klara och genomskinliga droppar. Färgen kan variera från vit (renast) över gul och brun och till och med svart. Enklast är att samla ljus kåda som ännu så mjuk att den kan formas. Granstubbarna kan innehålla 2 % kåda men enligt en medeltida svensk läkebok ska den hämtas från trädtopparna i juni-juli när kådan flödar som mest.
Grankåda smälter i värme till mjuk och rinnande och håller sig mjuk längre än tallkåda; båda kan mjukas upp genom att bankas eller värmas i ljummet vatten. 
Vid ett tuggtest smular sig kådan först och smakar lite beskt, men den blir sedan mjuk och efter en stunds tuggning rosa. Om den fastnar i tänderna är det fel sort. 
Tallkåda
Tall
Den kinesiska tallkådan använde man utvärtes på sår och skabb. 
I Norden har man använt furukåda som en utmärkt salva för skavsår och skrubbsår. Tallkådan har även använts som mjällmedel i Kina.
Kåda från både tall och gran har tuggats för att hejda förkylning. Framför allt i Dalarna i Sverige användes grankåda (tuggkåda, spännkåda) som tuggummi då den ökar salivavsöndringen och är kraftigt bakteriedödande. Smaken varar i flera dagar.
Även i Kina har man använt tallkåda till tänderna, finstött till tandpulver.

Tallkådan kokades förr i Sverige med vatten tills den blev tunnflytande varefter den slogs över i kamferbrännvin och lades som omslag på benbrott för en snabbare läkning.

Källa: Shenet

Gillade du detta? Då kanske du också gillar följande