Hej go’ vänner! Det har varit en längre paus här på bloggen, som ni kanske märkt. Det har nämligen hänt massor i mitt morotsliv! Så vad har hänt? Jag tror vi tar det från början.

Ni som följt mig en längre tid vet redan att jag brände ut mig 2009 och att jag och min man försökt bilda familj sen 2006. Och ja, vi har gjort allt från alternativa och naturliga metoder till hormonbehandlingar och IVF och hela baletten, så bespara mig goda råd i kommentarsfältet. Jag har hört allt och testat allt. Och, ja, även adoptionsstigen har vi gått och inte heller den leder oss någonvart. Så efter den sista motgången i juni 2013 bestämde vi oss för att ta en paus från det hela i ett år och först då besluta hur vi väljer fortsätta.

Sommaren 2014 kom och det blev dags att ta beslut. Och vi kände båda att nu räcker det med kamp. Vi vill inte leva i en ständig motgång där hopp och förtvivlan kantar vardagen. Så vi gjorde ett stort beslut. Vi valde ett liv utan barn! Det var inget lätt beslut, men det kändes som det var det enda rätta att göra. (Alltså skulle mirakel inträffa är naturligtvis varje barn välkommet! Men vi kan inte gå omkring och hoppas och vänta längre. Enough is enough!)

Så nu satt vi där i ett stort hus på en stor gård med småbarnsfamiljer i nästan varje knut. Vi hade valt ett idylliskt läge med trygg skolväg, fina daghem och nybyggd skola och fina aktiviteter för våra kommande barn. Vi hade båda heltidsarbeten för att kunna betala huslånet och alla kostnader som ett stort hus för med sig. Men inga barn att fylla huset med. Det kändes helknasigt.

Så vi frågade oss: Vad vill vi göra med våra liv om nu inte Plan A funkar? Jag ville resa och min man ville bo i Thailand. Det kan ju inte vara så svårt att kombinera. Men då kunde vi inte bo som vi gjorde. Så på hösten började vi förbereda husförsäljning, i januari 2015 satte vi ut huset på marknaden och hittade snabbt en fin, liten familj som ville köpa vårt hus.

Min man har slutat på sitt jobb och frilansar nu som musiker. Själv har jag ett år tjänstledigt från mitt jobb. För i oktober åker vi till Thailand! Jippii!

Så nu i juni har min semester börjat och vi har flytta ut till ”skären”, till vårt sommarställe vid havet. Vi bor nog på fastlandet så vi har bilväg och el, men inget rinnande vatten. Vi flyttade från 165 m2 till 54 m2 så vi har sålt, skänkt och till och med slängt bort en himla massa grejer och kläder. Mest skänkt faktiskt. Men jag blev ändå överraskad över hur mycket grejer vi hade att packa ihop när vi skulle tömma stället, så då fick vi ännu skänka ett helt lass till välgörenhet. Så det har tagit mycket mera tid och energi är jag kunnat förutspå. Men nu är det klart!

När vi körde från gården för sista gången var det så klart lite vemodigt och jag hade trott att jag skulle fälla en tår, men ingen kom. Det kändes helt rätt. Avslutat. 7 år i huset. Nu blickar vi mot de kommande 7 åren. Och på Klippan bor vi nu mycket enklare och mitt i naturen. Och vi älskar det!

Vår katt och hund har förstås även de flyttat med. Hunden Mira visste vi att det inte skulle vara några problem för, men katten Sleepy var vi lite oroliga för. Men vi pratade med djuren mycket innan vi flyttade och det har gått otroligt smidigt. Sleepy älskar att vara ute hela dagarna och kommer bara in på korta matpauser och förstås till natten för att sova. De ska bo hos mina systrar sen då vi far utomlands.

Så nu vet ni lite vad som pågår. I sommar kommer jag säkert att skriva en hel del om våra liv här ute på Klippan. Sen kommer jag att köra en massa kurser och ge föreläsningar i september och början av oktober innan vi flyger iväg. Så från oktober kommer ni säkert att få mycket uppdateringar från andra sidan Jorden.

Planer i Thailand? Inte så många ännu. Vi har köpt biljetten dit och kommer att åka runt i landet. Det kommer att bli bra träning för ett kontrollfreak som mig och jag ser med kittlande förtjusning fram emot ett fantastiskt äventyr tillsammans med mitt livs kärlek.

Gillade du detta? Då kanske du också gillar följande