Kalcium (kalk) är viktigt för nerver, skelett (ben), tänder, hår, njurar, muskler, hjärta och tjocktarm.

Historik

  • 1808 isolerar Davy kalcium och några andra mineral genom elektriska experiment.
  • 1905 finner Delezenne att kalcium är viktigt vid blodkoagulering och proteolys.
  • 1925 upptäcker Loewi att alla djur behöver kalcium i kosten.
  • 1959 upptäcker Rasmussen PTH (parathormon).
  • 1967 upptäcker Coop calcitonin.
  • 1970 beskriver Chemy calmodulin.

Kemi

Kalk är en komponent som finns i kalksten och i människans skelett. En vuxen människa har ca 1 200 g kalcium i kroppen. Detta finns till 98–99 % i skelett och tänder. I genomsnitt förflyttar sig 700 mg in och ut ur skelettet varje dag. Resten används till nervsignaler, muskelkontraktion, blodkoagulering och diverse enzymatiska processer.

Upptag sker främst i tunntarmen och kan variera från 10–50 %. 50 % av kalk är bundet till albumin. Kalcium utsöndras främst genom tarmsystemet med avföringen men också en del genom urinen. Kalciuminnehållet i blodet bör vara 10–11 mg/100 ml. Upptag av kalk från kosten varierar mellan 4–30 %. Det ligger mellan 4–15 % beroende på om saltsyraproduktionen är nedsatt eller om saltsyra (HC1) saknas. Parathormon (PTH) reglerar hur mycket som cirkulerar i kroppen och återanvänds via njurarna. Överskottskalk utsöndras via tjocktarmen.

Övervägande mängder kalium och magnesium ska finnas på insidan av cellerna, och den allra största delen av kalcium ska finnas utanför cellerna. Om för mycket kalcium kommer in i cellen blir det en sämre cellulär kommunikation och detta leder till en tidigare celldöd.

Matlagning

Vid upphettning i matlagning minskas kalciuminnehållet med 10–30 %.

Bästa källorna för kalcium

  • Oskalade sesamfrön
  • Hård ost, (Cheddar)
  • Persilja
  • Sötmandlar
  • Torkade fikon
  • Tofu
  • Mjölk
  • Bondbönor
  • Mjukost, (Philadelphia)
  • Dulse
  • Havrekli
  • Mangold
  • Strömming
  • Ägg
  • Nötter, Cashew
  • Kål, vit
  • Grahamsmjöl
  • Morötter
  • Vetemjöl
  • Lingon
  • Äpple och andra frukter

Funktion

Kalcium är viktigast för rörelseförmågan, skelettet och den neuromuskulära apparaten. Under första levnadsåret byter kroppen ut 100 % av det kalcium som finns i kroppen. I motsats till det är det endast 18 procent som byts ut årligen hos gamla människor.

Mängden kalcium som finns utanför skelettvävnaden uppgår förmodligen bara till omkring 10 g hos en normal person men reglerar ändå både hjärtslag, nervimpulstransmission, muskelsammandragning och blodkoagulation. Det krävs stora mängder kalcium för såväl syntes och frisläppande av nervernas transmittorsubstanser som själva muskelkontraktionen.

Paradoxalt nog ökar nervernas retbarhet vid lågt serumkalcium (S-Ca), så att t.ex. ihållande kramp (tetani) kan uppstå. Den kan drabba muskulaturen i luftstrupen (laryngospasm) varvid patienten kvävs. Även växtvärk har samband med lågt S-Ca. Högt S-Ca minskar nervernas retbarhet och har en stabiliserande verkan, varför kalk är allmänt lugnande för nerverna. Det hjälper såväl vid insomningssvårigheter som vid muskelryckningar samt bidrar till att upprätthålla en regelbunden hjärtrytm. Många enzymer aktiveras av kalk. I dess närvaro avgiftar C-vitamin många skadliga ämnen.

Kalcium förebygger Alzheimers sjukdom genom att den aktiverar kolinacetylasenzym som bidrar till bildning av acetylkolin, en nyckelsubstans i hjärnan. Kalk skyddar också mot allergi och infektioner eftersom det minskar kroppens mottaglighet för allergen och virus. Det skyddar dels genom att fungera som cement mellan de enskilda cellerna och dels genom att minska genomträngligheten hos själva cellmembranen. Kalk aktiverar protrombin som omvandlar fibrinogen till fibrin.

Blodets koagulation är kalkberoende och kalken hjälper till att reglera blodets syra-/basbalans. Det spelar en viktig roll vid celldelning och muskeltillväxt samt ger i övrigt ett friskt blod och en frisk hy. Det stödjer också kroppens förmåga att tillgodogöra sig järn.

Nästan alla kroppens kalciumkomponenter återfinns i tänderna och i skelettet. Det är dock i muskelvävnaden som kalcium spelar en aktiv roll i många enzymreaktioner. Kalcium aktiverar vissa enzymer och hjälper till med att transportera näringsämnen genom cellmembranen. Dessutom bidrar kalcium till koaguleringen av blodplättarna (trombocyterna), muskelkontraktion, blodets pH-reglering, järnbehovet och stabiliseringen av hjärtslagen.

Hjärtslagsfrekvensen kontrolleras av ett i hjärtat befintligt elektriskt center kallat ”AV-knutan” eller ”atrioventrikulär knutan” som tillsammans med huvudsakligen ”sinusknutan” ingår i det retledningssystem som reglerar hjärtats rytmiska arbete. Kalcium utgör en viktig grundkomponent och är involverat i transmissionen av nervimpulser i detta system. Kalcium bildar också ett cellulärt cement kallat ”grundsubstans” eller ”intercellularsubstans”, vilket hjälper till med att hålla celler och vävnad samman.

Motion ökar rörligheten och omsättningen av kalcium, som är en förmedlande länk till muskelcellerna, och förbättrar därigenom förmågan till sammandragning och avslappning hos både hjärta och övriga kroppsmuskler. Detta kan vara en förklaring till varför motion tycks bidra till en minskning av olika hjärtproblem.

Bisköldkörtlarna, som är belägna på sköldkörteln, utsöndrar ett bisköldkörtelhormon, ”parathormon”, ”PTH” eller ”paratyrin”. Om kalciumhalten i blodet sjunker och blir onormalt låg, stimuleras hormonfrisläppandet av kalcium från benstommen men njurarna stimuleras också att ta upp kalcium, som filtreras genom dessa på sin väg mot utsöndring. Samtidigt ökar utsöndringen av fosfor för att upprätthålla en riktig kalcium/fosforbalans. Om kalciumnivån ökar och blir onormalt hög aktiveras ett sköldkörtelhormon, ”kalcitonin”, som sätter stopp för frisläppandet av kalcium från benstommen. De relativa nivåerna hos dessa båda, i kroppen cirkulerande hormoner, regleras automatiskt för att upprätthålla normala kalciumnivåer i blodet. Många andra hormoner såsom kortisol (hydrokortison) och insulin samt flera tillväxthormon kan också påverka kalciumomsättningen.

  • Kalcium behövs för produktion av adenosintrifosfat (ATP), kroppens energimynt.
  • All nattlig benkramp orsakas inte av kalcium- och/eller magnesiumbrist. Viss kramp kan bero på dålig cirkulation och kan ofta avhjälpas med extra tillskott av E-vitamin.
  • Uppmuntrande resultat från omfattande undersökningar har framkommit som tyder på att många muskel-/skelettsmärtor antingen kan lindras eller helt elimineras med hjälp av kalciumtillskott. Tillskott av D-vitamin, vilket förbättrar kalciumomsättningen, har också givit positiva resultat.
  • 90 % av alla kvinnor i klimakteriet förlorar ansenliga mängder benvävnad och 25 % av alla kvinnor i 60-årsåldern minskar i längd med påföljande smärta och deformering. Osteoporos (benskörhet) svarar för > 8 miljoner spontana frakturer per år hos kvinnor i USA.
  • Avkalcifiering av tandbenen leder till tandköttsinflammation (ingivit) och därmed till tandlossning. Periodontit (pericementit, peridentit eller rothinneinflammation) utgör en förelöpare och därmed förvarnare till osteoporos (allmän benskörhet). När kalciumintaget i kosten är bristfälligt och då intaget av fosfor är för stort, uppstår en obalans som orsakar mineralutarmning av tandbenet.
  • 10 patienter som fick extra tillskott av 1000mg kalcium per dag under 6 månader uppvisade en minskning av tandköttsinflammation med mindre tendens till tandlossning.
  • Man uppskattar att 15 % av de dödsfall som orsakas av någon hjärtsjukdom i områden med ”mjukt” (kalkfattigt) vatten skulle kunna undvikas om de i stället drack ”hårt” (kalkhaltigt) vatten.
  • En riktig kalciumbalans hindrar bildandet av njursten hos patienter med vissa mag/tarmåkommor, bukspottkörtelrubbningar och leverstörningar. En god balans hindrar också absorptionen av skadliga miljögifter såsom kadmium och bly.
  • Ökat intag av kalk från maten eller kosttillskott minskar risken för övervikt samt bidrar till viktminskning hos de som är överviktiga.

Masaistammen i Afrika är världens största konsumenter av kalcium. De får i sig ca 5 000 mg per dag från mjölkprodukter. De lever till ca 40 års ålder. Amerikaner konsumerar i genomsnitt 800 mg per dag och japaner 400 mg per dag från maten.

Överskottskalk kan lättare tas hand om under barndomen och tonåren. Vid vuxen ålder är det lätt att överskottskalk ackumuleras i vävnad som njurar, hjärtklaffar och blodkärl.

Bristsymtom och terapeutisk användning

Kalciumtillskott kan vid sidan av ovanstående besvär vara till hjälp vid:

  • benbrott och andra läkningsprocesser (1500–2000mg)
  • osteoporos, osteomalaki (1500–2000mg)
  • skydd mot tjocktarmscancer (500–1000mg)
  • PMS (1000–1500mg)
  • högt blodtryck (1000–1500mg)
  • skydd mot preeklampsi (1000–1500mg)
  • övervikt (1000–1500mg)
  • sömnbesvär (500–1000mg före sängdags)
  • sköranaglar
  • blödandetandkött
  • muskelkramp
  • karies
  • oregelbundna hjärtslag
  • pica (extremt begär att äta något som inte kan räknas till mat, som vissa gravida kan få)
  • nervositet, lättretlighet och grinighet
  • ögonlocksryckningar
  • domningar och stickningar i armar och ben
  • ångest
  • förhöjda binjure- och sköldkörtelfunktioner
  • allergier
  • blytoxicitet
  • förhöjda kolesterolvärden
  • problem med blodkoaguleringen.

Ökad risk för att utveckla brister

Personer som löper störst risk för kalciumbrist är:

  • tunnaochsmalakvinnor
  • kvinnormedrikligmens
  • allaäldremänniskor,specielltkvinnoröver50år
  • desomintarkortison,vattendrivandeläkemedelochaluminiumhydroxidantacida
  • desominteutsättersigförsolen,intetarD-vitaminochintemotionerarregelbundet
  • personermedsaltsyrebrist
  • desomharopereratbortdelaravmagsäcken
  • desomätermycketproteinikosten
  • desomäterstoramängdersädesprodukteroch/ellerspenat(rikapåfytat)
  • desomhardiabetes,njur-ellersköldkörtelsjukdomar
  • desomharhögtintagavsalt,alkohol,läskedrycker,tobakellerkaffe
  • människormedbenskörhetifamiljen
  • desomintartetracyklinellererythromycin,metotrexat,isoniazidellercycloserin desomanvänderlaxermedelellermineraloljaregelbundet.

Dosering

RDI: 1 200 mg i födan och ev. tillskott.

ODI: 400–1 000 mg genom tillskott, beroende på hur mycket man får genom kosten och vilka behov man har. Totala intaget, inklusive intag från kosten och tillskott, borde vara 1 500–2 300 mg.

TDI: 600–2 000 mg genom tillskott.

Intag av kalcium i tillskott kan vara lika eller dubbelt så stort som intaget av magnesium. Kombineras gärna med 20–50 g D-vitamin, 2–6 mg bor, 200–500 g K-vitamin och mineral för att få maximal förstärkningseffekt på skelettet.

Vid långvarig kalciumbrist kan man ladda kroppen med höga doser kalktillskott (1 000–2 000 mg), samt D-vitamin (20–50 g) och magnesium (400–800 mg) under 2–4 månader, sedan sänka kalciumtillskottsnivån till hälften i samband med ett fortsatt intag av magnesium, D-vitamin och andra tillskott. Långsiktig supplementering av kalk bör vara i ett 2:1 eller 1:1 förhållande till magnesium. En hårmineralanalys kan ge riktlinjer för intag som förbättrar förhållanden mellan Ca: Mg och Ca: P.

Gravida kvinnor har ökat kalciumbehov och rekommenderas kalcium och mineraltillskott.

Om man är känslig eller allergisk mot mjölkprodukter eller ost och undviker det, får man i sig mycket mindre kalk, kanske 400– 800 mg dagligen istället för 800–1 200 mg om man konsumerar mjölkprodukter och ost.

Amerikanska kalciumforskaren dr Robert Heaney påstår att stenåldersfolket och våra genetiska behov av kalcium ligger på 2 000–3 000 mg dagligen. En del primitiva grupper som anses vara mycket friska, t.ex. Okinawafolket dricker dagligen ett mycket kalciumrikt vatten. Behov av kalk i kosten påverkas också mycket av tillgång till solexponering eller D-vitamin. D-vitamin har en avgörande betydelse för hur mycket kalk kroppen kan absorbera och använda.

Beredningsformer

Kalcium i dolomitform är mycket svårsmält. Endast några få procent av det totala intaget kan tillgodogöras och absorberas via ämnesomsättningen. Kroppens upptagningsförmåga av aminosyrekelaterad kalcium är hela 70–90 procent och således vida överlägsen den föregående formen. Mikrokristallin hydroxyapatit, citrat och glycinat är också utmärkta former av kalcium.

Benmjöl innehåller fosfor, och de flesta som är i behov av ett kalciumtillskott är betjänta av att förbättra kalcium/fosforförhållandet. Detta syfte motverkas av benmjöl och av kalciumfosfatformen. Man hittar också ofta tungmetaller i dolomit och benmjölstillskott.

Kalciumkarbonat är den billigaste källan och den mest alkaliska, men kalciumkarbonat är svår att ta upp för personer med nedsatt produktion av saltsyra. Denna form bör intas tillsammans med citronvatten eller/och saltsyratabletter. Många former av billiga kalciumtillskott har visat sig innehålla tungmetaller. Ostronskal och benmjöl innehåller ofta bly.

Korallkalk är en mycket basbildande form av kalk som kommer från havet. Kalciumcitrat är en av de allra bästa formerna av kalcium. Aminosyrabundet kalcium, kalcium EAP2, kalciumlaktat, kalciumglukonat, kalciumglycinat, kalciumcitrat, kalciummalat, kalciumfumerat, kalciumaspartat och mikrokristallin hydroxyapatit är lättare att ta upp men är dyrare former av kalciumtillskott. De omvandlas snabbare och lättare till jonformen. Hydroxyapatit innehåller dessutom levande enzymer, aminosyror, kollagen och mineral för ett överlägset kalciumtillskott för skelettuppbyggnad.

Det är bäst att inta kalciumtillskott flera gånger i samband med måltiderna, inta helst största dosen varje kväll före sängdags. Man förlorar mest kalcium när man sover. Upptag av kalk verkar vara något bättre mellan målen och nattetid. Inta gärna 2–3 tabletter eller kapslar kalcium-magnesiumtabletter före sängdags samt 1–2 st. på morgonen.
Dessutom kan ett kalciumtillskott ha en positiv och lugnande effekt på sömnen. Vissa kalciumtillskott kan i höga doser ge förstoppning. Detta kan undvikas genom att byta form eller inta en magnesium/kalciumkombination.
Ett bra kalciumtillskott bör innehålla halva eller lika mängder magnesium som kalcium. Kom ihåg att mängden elemental kalcium är den avgörande mängden och inte kalciumsalter. När kalcium är kelaterat det lättare för kroppen att absorbera det.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: A, C, D, F.

Mineral: Mg, Mn, P, Zn, Fe.

Synergister

Mineral: Mg, P, Cu, Na, K, Se.

Antagonister

Vitaminer: A, B1, B6, B3, C, E,

Mineral: Mg, P, Na, Pb, K, Zn, Fe, Mn, Cd.

Toxiska doser

Över 2 500 mg per dag kan ställa till besvär hos känsliga personer eller personer med mineralobalanser.

Kontraindikationer

Hyperparatyreoidism, osteolytisk cancer (upplösning av bindväven), låga magnesiumvärden.

Akuta reaktioner vid överdosering

Trötthet, likgiltighet.

Reaktioner vid långvarig kronisk överdosering

Tidiga tecken vid kronisk överdosering är: förstoppning, muntorrhet, ökad törst, huvudvärk, aptitlöshet, trötthet, mental depression, metallsmak i munnen.

Interaktion med läkemedel

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: analgetika, anestetika, antiarytmika, antibakteriella medel, antiepileptika, antihypertensiva medel, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, antimykotika, hjärtglykosider, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, medel mot tuberkulos, medel vid diabetes, neuroleptika, östrogen.

Negativ interaktion/undvik tillskott: antibakteriella medel, betareceptorblockerande medel, diuretika, kalciumantagonister, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, medel vid skelettsjukdomar, tyreoideahormoner.

Blandad interaktion: antacida medel, cytostatika, hjärtglykosider, medel vid magsår.
alla medel som sänker eller blockerar saltsyraproduktionen orsakar minskat upptag av kalk.

Interaktion med näringsämnen

För upptag av kalcium behövs magsyra, proteinkällor från maten, fibrer och D-vitamin.

Intag av kalciumrika födoämnen eller tillskott kan minska upptaget av järn, jod, koppar och zink. Höga intag av magnesium, zink, fibrer och oxalater minskar upptag av kalcium.

För hög eller låg ratio mellan kalcium och nyckelsynergister fosfor (P) och magnesium (Mg) påverkar upptag av kalk. Ca: P borde vara 1:1 och Ca: Mg 2:1. D- och K-vitamin reglerar kalciumanvändning för olika behov i kroppen och är viktigt för att skapa en stark benstomme.

  • Vuxna får ofta bara mellan 30–70 procent av sitt dagliga kalciumbehov via en normal blandkost. Den mängd kalcium som absorberas är också avhängigt av andra kostfaktorer såsom C- och D-vitamin-, protein-, oxalsyra- och fytinsyrainnehållet, liksom graden av fysisk aktivitet. C- och D-vitamin samt tillräckligt med fullvärdiga proteiner i maten är en förutsättning för att absorptionen av kalcium ska vara tillfredsställande. För mycket kalcium i kosten kan hindra eller komma i konflikt med zinkabsorptionen och störa magnesiumbalansen.
  • C-vitamin främjar märkbart absorptionen av kalcium från kosten. Även D-vitamin förbättrar absorptionsgraden, men hjälper dessutom kroppen att mobilisera kalcium från benstommen och återuppta kalcium från njurarna och därmed undvika förluster genom urinen.
  • Proteinbrist hämmar kalciumupptagningen. Om protein, och då i synnerhet sådant som innehåller aminosyran lysin, finns i tillräckliga mängder tillsammans med kalcium, förbättras absorptionen avsevärt.
  • Oxalater i grönsaker samt fytinsyra från säd, soja, bönor, kan hämma kalkupptaget.
  • Man antar att ett högt intag av fosfor i kombination med kalcium kan resultera i sekundär hyperparatyreoidism. Detta leder till en större frisläppning av kalcium från skelettet.
  • Ett kalcium/fosforförhållande på 2:1 förefaller att maximera kalciumupptaget och minimera förlusterna från benstommen.
  • Det har visat sig att personer som lider av ångest- eller orostillstånd kanske behöver ända upp till 5 ggr mer kalcium jämfört med en normalperson, p.g.a. att deras kalcium tenderar att vara bundet i form av kalciumlaktat.
  • Hälsoundersökningar i USA visar att kosten hos personer i åldersgruppen 18–44 år bara tillgodoser ca 60 procent av RDI (hälsovårdsmyndigheternas rekommenderade dagsbehov i USA). Intag av kalciumtillskott är därför klart indikerat. Extra kalcium behövs under graviditeten.
  • Speciellt aktivt idrottande kvinnor och kvinnor i övergångsåldern lider av kalciumbrist och behöver kalciumtillskott; särskilt effektivt är då kalcium tillsammans med tillskott av magnesium och D-vitamin.
  • Regelbunden men inte överdriven motion främjar kalciumupptaget i kroppen.
  • Ökat intag av protein fordrar högre intag av kalcium.
  • Ökat intag av koffein, alkohol, fosfater, protein, natrium/salt och socker ökar kalciumutsöndringen.

 

Källa: Näringsmedicinska uppslagsboken, 2007

Gillade du detta? Då kanske du också gillar följande