Svavel (S) är ett ickemetalliskt grundämne med atomnummer 16. Organiskt svavel är en viktig beståndsdel i proteinet kollagen och keratin som bygger upp bland annat brosk, senor, hjärna, bindväv, muskler, skelett, hud, hår och naglar.

Organiskt svavel är mera känt som MSM. Läs mera om MSM här.

  • Svavel var känt redan under antikens Grekland, Kina och Egypten. Ångor från brinnande svavel användes som rökningsmedel och svavelinnehållande medicinska blandningarna användes som salvor och antiparasitmedel.
  • År 1777 definierades svavel som ett grundläggande element av den franske kemisten Antoine Lavoisier.

Kemi

Svavel utgör 0,25 % av en människas totala kroppsvikt. Svavel finns i alla vävnader, speciellt proteinrika sådana. De största mängderna finns i 3 svavelbärande aminosyror: metionin, cystin och cystein. Svavel förekommer också i organiska sulfater och sulfider samt i små mängder i B- vitaminerna, B1 och biotin. Svavel förekommer som tillskott i form av metylsulfonylmetan, MSM.

Funktion

Svavel är främst viktigt vad gäller oxidation-reduktionsreaktioner.

Svavel:

  • är nödvändigt för friskt hår, hud och naglar, och hjälper till att upprätthålla den syrebalans som krävs för hjärnans funktion.
  • är viktigt tillsammans med B-vitaminerna för ämnesomsättningen och som en del av de vävnadsbyggande aminosyrorna.
  • hjälper levern att utsöndra galla.
  • bidrar till en frisk lyster i huden och håret. Mukopolysackarider som bildar kollagen och kondroitinsulfat innehåller svavel.
  • hjälper till att bekämpa bakterieinfektioner.
  • kan minska allergireaktioner på sikt.
  • det spekuleras över om svavel förlänger livet och även kan skydda mot toxiska ämnen.
  • hjälper till att upprätthålla syra-basbalansen.
  • är tillsammans med magnesium viktigt för avgiftning av svavelsyra.
  • minskar effekter av selen- och tungmetallsförgiftning.

Bristsjukdomar

Inga kända bristsjukdomar, men låga värden i en håranalys kan tyda på lågt proteinintag genom kosten, dåligt upptag eller absorption.

Bästa källorna för svavel

Huvuddelen av svavel intaget hos människan sker genom proteiner som innehåller rikliga mängder svavelbärande aminosyror: cystin, cystein och metionin.

  • Nötkött
  • Fisk
  • Vitkål
  • Mjölk
  • Ärtor
  • Lök, vitlök
  • Torkade bönor
  • Ägg
  • Musslor
  • Vassle
  • Vetekli
  • Brysselkål, broccoli och kål.

Dosering

RDI: Inget uträknat. En kost som innehåller protein ger i regel tillräckligt med svavel. MSM-förebyggande dosering.

ODI: 1 000–2 000 mg per dag.

TDI: 2 000–10 000 mg per dag.

En kvarts tesked (1 gram eller 1 kryddmått) om dagen, löst i ett glas vatten. Efter en vecka kan du sedan varje vecka öka dosen med en kvarts tesked till det att du nått optimal dos, en halv till en tesked om dagen (2-4 gram). Man kan dela upp det på ett par gånger om dagen om man vill.

Vid långtidsprofylax (mer än 3 månader) rekommenderas komplettering med medel som innehåller selen.

Biotillgänglighet

Relaterad till matsmältningssystemets arbetsförmåga. Vitamin C och B6 stimulerar biotillgängligheten.

Klinisk användning.

  • Psoriasis och eksem
  • Tungmetallavgiftning
  • Antivirala funktioner
  • Ledbesvär (artrit, artros m.m.)

I traditionell medicinsk hudbehandling som kom till före modern tid har elementärt svavel främst använts som en del av krämer för att lindra olika sjukdomar såsom psoriasis, eksem och akne. Verkningsmekanismen är inte känd, men elementärt svavel ger en grad av s.k. svavelsyrlighet, som i sin tur fungerar som ett milt antibakteriellt medel.

Toxiska doser

Elementärt svavel är icke-toxisk, men symtom kan uppträda vid höga doser oorganiskt svavel. Långvariga höga doser påverka syra-bas balansen. Bör kompletteras med basbildande mineraler.

Försiktighetsåtgärder.

Hypomagnesemi, hypokalcemi. Njursvikt, blödarsjuka och svåra hjärt- och kärlsjukdomar.

Inga kända kontraindikationer med läkemedel.

Kontraindikationer

Ett långvarig och högt intag av svavel kan påverka upptaget av selen.

Antagonister

Selen, koppar, bly, kadmium, kvicksilver.

Analyser och mätmetoder

Svavel används i kroppen på många olika sätt och dess kemi är komplex. Hårmineralvärden ger blandad, och inte pålitlig information om kroppens tillstånd eller behov.

Följande mineral är huvudsakligen spårämnen samt metaller som är giftiga för kroppen. De kan dock behövas i ytterst små doser för vissa funktioner men detta vet vi inte mycket om. Människor kan lätt samla på sig för höga halter av följande metaller, vilket kan leda till diverse förgiftningssymtom. De kallas ofta för tungmetaller p.g.a. sin höga atomvikt som har en tendens att undantränga lättare metaller som t.ex. zink och järn, m.m. En håranalys kan ge en pålitlig indikation angående eventuella höga metallvärden och är ett väldokumenterat sätt att upptäcka mängden av metaller man samlat på sig.

Gillade du detta? Då kanske du också gillar följande