Vitamin B9, B10 och M är mer kända som folsyra, folat och folacin, och är särskilt viktiga för lever, blod, slemhinnor och livmodertapp.

Historik

  • Folsyra upptäcktes före vitamin B12 när vetenskapsmän letade efter ämnen i nötlever som förebygger eller botar perniciös anemi.
  • 1931 hittar Lucy Willis i Bombay, Indien som forskade i megaloblastanemi hos gravida en okänd faktor i jäst som 10 år senare isolerades och fick namnet folsyra.
  • 1941 isoleras folacin från gröna bladgrönsaker (spenat). Folsyra blev ett etablerat nödvändigt näringsämne för människor, många djur och mikroorganismer, inklusive Lactobacillus casei.
  • 1945 bevisar man att folacin och vitamin B12 är två skilda, men nödvändiga, näringsämnen.

Funktion

Folsyra upptäcktes som ämnet som förebygger och botar en typ av blodbrist som heter megaloblastanemi.

Folsyra är särskilt viktig för proteinomsättningen, och är därför synnerligen viktig under graviditet. En gråbrun fläckvis missfärgning av huden är då inte ovanlig. Det anses att placenta- och fosterskador, spontana aborter, ryggmärgsbrock och för tidigt födda barn kan ha samband med folsyrabrist. Flera studier visar en skyddande effekt mot ryggmärgsbrock under fosterstadiet (ryggmärgsbråck och anencephali) vid intag av folsyratillskott under tidig graviditet. 5-metylhydrofolat, den aktiva formen av folsyra penetrerar blod-hjärnbarriären.

Metabolism

Folacin, vanligtvis i polyglutamatform i födan, bryts ner till monoglutamatform av folylkonjugas från bukspottkörteln och av ett ytaktivt konjugas från mikrovilli (tarmludden) i tarmväggen. Det absorberas både genom aktiv transport och diffusion framför allt i den övre delen av tunntarmen. Absorptionen minskas i ett alkaliskt medium i närvaro av zink.

Människans lager av folsyra räcker i 3–4 månader. Absorptionskapaciteten minskar successivt med åldern. Folsyra produceras även i tarmen om det finns en frisk, adekvat tarmflora. Folsyra måste konverteras till aktiva formen, 5-metylhydrofolat.

Kemi

Folsyra är vattenlöslig, med vissa former som tål värme respektive syra och andra som är tämligen känsliga. Grönsaker som lagras i rumstemperatur förlorar en stor del folsyra och torrmjölk förlorar i stort sett all folsyra. Cirka 70% av folsyran försvinner från säd när den raffineras.

Kokning av mat minskar folsyrainnehållet med 50–90%. Vid kokning eller ångkokning av grönsaker håll temperaturen låg, ha korta koktider, samt ta tillvara på kokvattnet. Endast 25–50% av folsyran i maten upptas av kroppen även när den inte kokas.

 

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Folsyrebrist anses vara den vanligast förekommande vitaminbristen i både i u-länder och i västvärlden. I industriländerna är det främst äldre som lider av folsyrabrist.

Folsyrabrist kan ge:

  • megaloblastanemi.
  • ömmande, svidande läppar, sår i munnen, slät och rodnad tunga och magsår.
  • ökat antal fosterskador som t.ex. ryggmärgsbråck och gomspalt, även missfall.
  • matsmältningsbesvär och olika former av diarré.
  • i vissa fall oregelbundna eller rikliga menstruationer och ödem.
  • arterioskleros
  • gikt
  • leversvaghet
  • svindel
  • andnöd
  • gråbrunmissfärgning av huden
  • håravfall
  • grånande hår
  • dålig tillväxt
  • huvudvärk
  • minnessvårigheter
  • apati
  • olust
  • sömnbesvär
  • depression
  • demens
  • mental retardation.

Folsyra:

  • förebygger utveckling av för tidigt grått hår.
  • skyddar mot munsår.
  • förbättrar bröstmjölksbildning.
  • skyddar mot parasiter och matförgiftning.

Eftersom den huvudsakliga metaboliska konsekvensen av folsyrabrist är sjukliga förändringar i cellkärnan drabbas snabbt förökande celler såsom epitelceller i magtarmslemhinna, vagina och livmodern mest. Vid perniciös anemi ger folsyrabehandling en markant lindring av anemin men tecknen och symtomen i mag-tarmkanalen och de neurologiska förändringarna kan fortskrida.

Ökad risk för att utveckla brister

Äldre människor och gravida kvinnor, vid stress, alkoholmissbruk, celiaki, bantning, långvarig diarré och andra näringsupptagsstörningar samt efter kirurgiska ingrepp i mag/tarmkanalen och vid brännskador. Epilepsimedicin, p-piller, östrogen, vissa antibiotika och cellgifter ökar också risken.

Terapeutisk användning

Vid graviditet för att förebygga främst neuralrörsdefekter (600–1 000Pg), depression (1 000–5 000 Pg), hyperhomocysteinemi (600–3 000 Pg), havandeskapsförgiftning, megaloblastanemi, rastlösa ben-syndromet, cellförändringar i livmodertappen, ökad klyvning av kromosomer, mental retardation, precancerogena förändringar i lungorna, schizofreni, malabsorption och inflammationer i mag- /tarmkanalen, förhöjda inflammationsmarkörer, Whipples sjukdom, tarmstrikturer (förträngningar) och anastomoser samt divertikulos, hudförändringar, ömmande röd tunga, blödande tandkött, emfysem, reumatism, arterioskleros, gomspalt och förebyggande mot stroke.

Bästa källorna för folsyra

  • Lever, gris
  • Lever, kyckling
  • Black-eye bönor, kokta
  • Kidneybönor, kokta
  • Kikärtor
  • Vetegroddar
  • Vetekli
  • Spenat
  • Broccoli
  • Apelsinjuice
  • Mandel
  • Sojamjöl
  • Torrjäst

Dosering

RDI: 200µg (400µg för gravida).

ODI: 400–800µg.

TDI: 800–5 000µg.

Interaktion med näringsämnen

Intag av folsyra bör ske tillsammans med vitamin B12. Stora doser (> 1 000µg folsyra) kan dölja vitamin B12-brist.

En hög dos folsyra kan sänka zinknivån, ge då extra zinktillskott.

De som regelbundet intar megadoser av C-vitamin (> 3 g dagligen) bör öka intag av folsyra.

Intag av pankreatin kan minska upptag av folsyra. Folsyratillskott bör intas några timmar efter intag av pankreatintillskott.

Tillskottsformer

Folinsyra och 5-metylhydrofolat är de aktiva formerna av folsyra. Vissa personer får mycket bättre resultat av intag av de aktiva formerna bl.a. p.g.a. brister i metyleringsprocessen. Man har svårt att konvertera folsyra till den aktiva formen. På så vis går man miste om många effekter. Det har bevisats i studier att tillskott av folsyra är mer verksam än folsyra i maten.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: B-komplexet, C, B5, B12 och biotin.

Synergister

Vitaminer: B1, B2, B3, B5, B6, B12 och E.

Antagonister

Mineral: Zn, K och Mg.

Toxiska doser eller biverkningar

Inga kända toxiska effekter.

Man måste vara uppmärksam på vitamin B12-brister, eftersom anemin kan förbättras men neurologiska symtom kan fortskrida och bli bestående. Intas därför tillsammans med vitamin B12-vitamintillskott.

Var försiktig med tillskott av stora doser folsyra (> 4 000 μg) vid epilepsi och intag av kramplösande mediciner. Ingen annan känd toxicitet.

Doser av 5 000–10 000 μg folsyra kan ge gasbildning, illamående och aptitlöshet hos vissa personer.
Interaktion med läkemedel

Positiv interaktion/eventuellt ökat behov av tillskott med: analgetika, antacida medel, antibakteriella medel, antikoagulantia, blodtryckssänkande medel, diuretika, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, lustgas, malariamedel, medel mot tuberkulos (eventuellt), medel vid diabetes, medel vid intestinala inflammationer, medel vid magsår, p-piller, östrogen.

Blandad interaktion: antiepileptika, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, cytostatika.

 

Gillade du detta? Då kanske du också gillar följande