Morotslivs näringsguide bjuder dig på en snabb överblick över de näringsämnen som finns i vår föda och hur de hjälper oss att hållas friska. Genom att se till att vi har en bra balans av både mikronäringsämnen och makronäringsämnen hjälper vi kroppen hållas frisk, eller tillfriskna från diverse sjukdomar och åkommor.

Mikronäringen mycket viktig i vår kost. Till mikronäringen räknar vi vitaminer, mineral, spårämnen, enzymer, klorofyll, fytokemikalier, fibrer, antioxidanter och många andra nyttiga substanser som vi håller på att upptäcka.

Moderna sjukdomar beror ofta på näringsbrister eller näringsobalanser. De senaste 40 årens forskning från Amerika påvisar klart att de vanligaste kroniska sjukdomarna, det vill säga hjärt-kärlsjukdomar, cancer, hypertoni, slaganfall, diabetes och övervikt, är näringsrelaterade. En sund, balanserad och hälsosam kosthållning gör att vitamin- mineralterapin och kosttillskottsbehandlingen lyckas mycket bättre.

Bra näring kan påverka hälsan på olika sätt

  • öka vårt fysiska och psykiska välbefinnande
  • ge oss energi
  • förse kroppen med viktiga byggstenar
  • förebygga sjukdomar
  • skydda oss mot farliga miljögifter
  • påskynda kroppens läkning och återhämtning från sjukdomstillstånd
  • reglera grundläggande cellulära, hormonella och biokemiska processer
  • optimera vår genetiska potential.

Innan du börjar med kosttillskott

Näringsmedicin bygger på att kvarhålla eller återställa ett friskt hälsotillstånd genom rekommendation av ett skräddarsytt kost- och kosttillskottsprogram för den enskilda personen. Som komplement används hälsobefrämjande kosttillskott oftast i högre och mer verksamma doser än rekommenderat dagligt intag. Näringsmedicin, näringsterapi och klinisk nutrition är begrepp som tyder på samma sak. Man arbetar mycket mera aktivt med stora doser av kosttillskott än t.ex. många läkare, dietister och näringsfysiologer, som mestadels är mycket restriktiva i användning av kosttillskott.

Rätt mat, men för vem?

Det som är rätt för mig, behöver inte vara rätt för dig! Lyssna på din kropp och lär dig vad den inte gillar, vad den tolererar och vad som får den att fröjdas och jubla. Det är inte nödvändigtvis samma grejer som de som funkar för mig eller någon annan. Alla är vi unika och har unika behov av olika näringsämnen. Också den typ av kost som vi äter, aktivitet, stress, miljö, gener och levnadsvanor påverkar behovet av de olika näringsnivåerna.

För att fastställa nuvarande näringsstatus finns olika sätt. Hårmineralanalys och olika typer av blodanalyser är vanliga analysmetoder och kan till exempel utföras av en diplomerad näringsterapeut.

Om du misstänker att du eller någon du känner lider av näringsbrister rekommenderas i första hand kontakt till en diplomerad näringsterapeut eller funktionsmedicinare som kan hjälpa dig vidare, eftersom man först behöver göra en fullständig anamnes (hälsoanalys) och genomföra lämpliga tester för att fastställa näringsstatus. Denna anamnes ligger som grund för en eventuell behandling med kosttillskott. Speciellt om det gäller terapeutiska doser av ett näringsämne så behöver de även följas upp och de kan också behöva kombineras eller kompletteras av antagonistiska och/eller synergistiska näringsämnen.

Magnesium, Mg

Magnesium (Mg), är viktigt för bisköldkörtlar, hypofys, hjärta, njurar, nerver och stela muskler. Historik Forntida Grekland: Man upptäckte glaubersalt (Natriumsulfat) vid orten Magnesia, Grekland, och använde det i hundratals år mot förstoppning. 1808 isolerar Davy...

läs mer

Fosfor, P

Fosfor (P) är viktigt för skelettet och cellernas struktur. Historik 1669 destillerar Brand fosfor från urin. 1817 påvisar Vauquelin fosfor i djurlipider. 1906 bevisar Harden och Young att glukosfosforbindningen är mycket aktiv. 1931 isolerar Lohman ATP...

läs mer

Kalcium, Ca (kalk)

Kalcium (kalk) är viktigt för nerver, skelett (ben), tänder, hår, njurar, muskler, hjärta och tjocktarm. Historik 1808 isolerar Davy kalcium och några andra mineral genom elektriska experiment. 1905 finner Delezenne att kalcium är viktigt vid blodkoagulering och...

läs mer

Vitamin K, fylloquinon, menadion

Vitamin K, fylloquinon, menadion, är viktigt för blod, lever, tarm, livmoder och benstomme. Historik 1929 upptäcks K-vitamin av en dansk forskare vid namn Henrik Dam. Vitaminet isolerades ur ärtväxten alfalfa och fick så småningom namnet K-vitamin p.g.a. dess...

läs mer

Vitamin E, tokoferol

Vitamin E, tokoferol, är viktigt för lever, hjärta, reproduktionsorgan, hjärna, cirkulation, fettvävnad, muskler, hypofys och binjurar. E-vitamin i lillhjärnan verkar minska snabbt vid E-vitaminbrist. Vitamin E är ett samlingsnamn för tokoferoler och tocotrienoler....

läs mer

Vitamin D, kolekalciferol

Vitamin D, kolekalciferol, är viktigt för bland annat benstomme, mjälte och bisköldkörtlar. Historik D-vitamin har upptäckts i samband med rakitis, ett tillstånd som uppstår där skelettet blir deformerat p.g.a. brist på mineralerna, kalcium, fosfor, samt synergistiska...

läs mer

Vitamin C, askorbinsyra

Vitamin C, askorbinsyra, är viktigt för bindväv, binjurar, ligament, ben, gom, lever, tymus, lymfa och hjärta. Historik 1500 f.Kr skörbjugg beskrivs med symtom och dödsorsak från staden Thebes. I det gamla Rom, Egypten och Grekland brukade krigsherrar som drog ut...

läs mer

Vitamin B12, kobalamin

Vitamin B12, kobalamin, är viktigt för lever, mjälte, bukspottkörtel, nervsystem, hjärnan, blod, benmärg, mage, njurar, testiklar, bröst, bronker och leder. Historik 1934 fick Minot, Murphy och Whipple nobelpris för att de kunde bota perniciös anemi, som dittills...

läs mer

Vitamin B9, B10, M, folsyra, folat, folacin

Vitamin B9, B10 och M är mer kända som folsyra, folat och folacin, och är särskilt viktiga för lever, blod, slemhinnor och livmodertapp. Historik Folsyra upptäcktes före vitamin B12 när vetenskapsmän letade efter ämnen i nötlever som förebygger eller botar perniciös...

läs mer

Vitamin B6, pyridoxin

Vitamin B6, pyridoxin, är viktigt för tymus, hypotalamus, njurar, urinvägar, bronker, binjurar, muskelvävnad, lymfa samt nervsystemet. Historik 1934 identifierade György pyridoxin först som adermin, en tilläggssubstans som kunde bota en karaktäristisk dermatit hos...

läs mer