Så var det dags för en ny arbetsvecka. Startade med sedvanlig detox och for till jobbet. Idag hade jag med resterna från fredagen och åt alltså rödkål, morot, groddar, lite soltorkad tomat och mina lila mandelbullar till lunch. Mumsigt!
Min ena kollega hade hämtat en måltid från en viss snabbmatskedja. Men jag ska ändå erkänna att jag var helt nöjd med min måltid. Han är annars en riktig ”gourmetnörd” (på allra bästa sätt!) som gillar Riktig Mat ur Egen Skog och Egen Sjö. Men som han uttryckte det ”Tänk så gó e kan va me en flåti hamburgar ibland!”. (Eller hur det nu lät på äkta jeppisdialekt.) Och jag kan helt hålla med. Ibland är det nog riktigt, riktigt gott. Men vi var båda också rörande överens om att man ju nog ”betalar” efteråt. Inte mår man ju bra då man vräkt i sig en sån där måltid!
Varför gör man så? Egentligen? Alltså jag klandrar nu ingen här! Fast kanske lite mig själv… När jag VET att om jag äter detta så kommer jag att bli trög i huvudet och slö och knappt få nåt gjort på hela eftermiddagen eller kvällen, men ÄNDÅ ger man sig för frestelsen. Jag har svårt för att låta bli såna saker för jag ursäktar mig med att det är ett ”undantag” eller en ”engångsföreteelse”. Kanske är det därför som jag nu väljer att köra 100% på denna levande föda-linje. Så behöver jag inte fundera varje gång jag frestas av något ”ska jag?” eller ”ska jag inte?”. Nu vet jag vad jag äter och därmed punkt.