Tolfte dagens yogaoskuld

Idag började morgonen som vanligt med detox. Till lunch sen gjorde jag en improviserad sallad, men det blev jättegott! Och vet vad? Det tar länge att äta levande föda! Och med det menar jag att man tuggar som en idisslande kossa (dock utan mindre aptitliga ”repiser”). Fast det är ju bara bra, antar jag – att man tuggar mycket alltså. Man ska ju tugga maten ordentligt för att hjälpa matsmältningen. Oj, vad många gånger man kastat in maten så man efteråt inte vetat knappt ens vad man åt. Nog för att det är länge sen. Det gjorde jag mycket under min stressiga period på mitt förra jobb. Om man hann äta nåt alls! Men så brände man ju ut sig också, så man får ju bara vad man beställer…

Nåväl. Idag skulle jag ju köra uteslutningsmetoden nu för vad som orsakade min svällda mage igår. Tji! fick jag. Det börjar tydligen bli den ”tiden på månaden”, så idag har jag inga frukter att skylla på! På bananen, vindruvan och apelsinen: förlåt den falska beskyllningen igår! Det var inte ni som svällde min mage. Eftermiddagen bjöd i varje fall på banan och klemetin.

Sen for jag för att bli av med min Ashtangayoga-oskuld! Vilket gick relativt smärtfritt. (Fast imorgon är väl en annan femma när det gäller värk?) Jag har tidigare testat Sivanandayoga EN gång för ett par år sen. Gillade nog den, men hade nyss funnit medicinska qigongen och var nyförälskad i den och kunde inte riktigt fokusera på nåt annat. Värt att notera är naturligtvis att jag fortfarande älskar qigongen och försöker träna varje dag! Önskar jag kunde skriva att jag tränar varje dag, men tyvärr blir det inte alltid så som jag tänkt det. Dålig självdisciplin i kombination med morgonsnoozning är väl diagnosen…

Men! Ashtangayogan var det jag skulle berätta om! Vi fick lära oss Solhälsningen A eller hur det nu var det hette. Och heja bara, där går det undan! I qigongen tar man ju jättelångsamma andetag och långsamma rörelser i takt med andningen. Visst rörde man sig i takt med andningen, men jag får nu lära mig en helt ny teknik att andas. Man ska nämligen inte djupandas ända ner i magen, utan ”låsa” den och andas bara med bröstkorgen – och kraftiga andningar. Det kändes konstigt och man måste tänka på det hela tiden, men man vänjer väl sig så småningom.

Och jag tror att den här träningen är precis vad jag behöver! Dels får jag träna de där svaga musklerna jag inte vet var de sitter eller knappat att de existerar, men som lär ska vara jätteviktiga för hållningen och överlevnaden. Och dels får jag bli lite vigare. Eller vad säger jag? Mycket vigare! Det har jag bestämt att jag tänker bli. Så det så!

Väl hemma bad grannhunden om en promenad med vår hund Mira, så jag och grannfrun fick följa med på en promenad. Sen blev det dags att börja baka! (Efter andra detoxen alltså.) Jag bakade Vaniljrutor och AfterEight bollar. Har inte smakat Vaniljrutona ännu (de står ute på trappan för att stelna) men tänkte nästan dö när jag smakade på glasyren. Den var svingod! AfterEight bollarna har jag redan ätit flera, men nu får jag inte ta nå mer för då börjar det synas på bollmönstret på fatet. 😉

Och så kanske tar man ett äpple eller ett päron innan det blir läggdags? Japp!