Det kommer ett nytt ämne var tredje sekund och vid EU:s REACH har man registrerat 130.000 ämnen och få av dessa har man ordentlig koll på. Syntetiska kemikalier kan orsaka cancer, skada arvsmassa, ge allergier och störa hormonsystem.
Detta handlar inte om att skrämma – utan att uppmärksamma folk på att så här är det och detta kan du göra och även för att påverka tillverkare att göra schysstare grejer. Utbildningsradion intervjuade igår före detta generaldirektör för Kemikalieinspektionen Ethel Forsberg som beskriver sambandet mellan ekonomiska intressen och de farliga kemikalierna i vardagen.
Hon har skrivit en bok som heter Makt, plast, gift och våra barn. Denna bok kan föräldrar, mor- och farföräldrar, politiker och daghemspersonal – alla som har med barn att göra – läsa.
Barn är särskilt utsatta
Särskilt barn är utsatta för kemikalierna som finns i luft, väggar, golv, kläder, mat och dryck, leksaker och elektronik.
- Barn rör sig ofta nära golvet bland damm och partiklar samt rör vid och stoppar mycket saker i munnen.
- Barn är också större konsumenter än vi vuxna efter de
- dricker 7 ggr så mycket som vuxna per kilogram kroppsvikt.
- äter 2-3 ggr så mycket som vuxna per kilogram kroppsvikt.
- andas in mycket mera luft än vuxna per kilogram kroppsvikt.
- Barn hormonsystem utvecklas från fosterstadiet till 20 års åldern och då är de särskilt känsliga för hormonstörande kemikalier!
På Sachsska barnsjukhus i Stockholm upptäckte man till exempel att sonder blev hårda hos för tidigt födda barn som låg i kuvöser och kämpade för sina liv. De lät testa sonderna före och efter och upptäckte att de farliga kemikalierna lämnat sonderna.
Gränsvärdena då?
Gränsvärden finns för en del ämnen, men långt ifrån alla farliga kemikalier. Dessutom sätts de enligt de lägsta man kan identifiera ett ämne. Det är inte samma sak som att vara ofarligt.
Då¨EU förbjudit ett ämne och begränsat produktionen flyttar produktionen till länder utanför EU och då får vi in ämnena genom varor. Sen är det också ett problem sen eftersom kretsloppet efter vår användning fortsätter. Det bränns, deponeras eller slängs och ofta slutar kemikalierna i vår natur.
Om man mäter luften i hemmet finns det fler farliga ämnen än ett i luften. När man testar ämnen testar man ett och ett och så utsätts vi inte för kemikalier. Men det är svårt att hitta bra test för att kolla kombinationseffekter, alltså den så kallade kemikaliecocktailens effekt.
Vi borde kunna lita på att kemiindustrin inte sätter farliga kemikalier i de produkter som säljs åt oss, men kemiindustrin har ofta dåligt omdöme. Till exempel hittade danskarna att ftalater i bitleksaker lämnade plasterna då barnen bet i dem. Dessutom upptäckte man att de störde hormonerna och kunde påverka fertiliteten. Då man i Sverige frågade stora leksaksföretag om detta svarade ett att de inte hade någon aning, det andra att de inte visste men skulle ta reda på och det tredje att det visste dom kanske, men det tänker de inte tala om.
Försiktighetsprincipen
Konsumenter idag har ofta den uppfattning att det som söks är kontrollerat och godkänt, men det är det inte.
Det enklaste sättet att undvika skadliga kemikalier är att köpa miljömärkta varor och äta ekologiskt. Var speciellt noga med leksaker och elektronik och vädra ofta.
Ett önskemål till politikerna:
Ge mig rätten som kund att alltid få veta vilka kemikalier som finns i produkterna! Om det står på produkten kan jag själv välja om jag vill köpa den eller inte. Det finns delvis redan ett system för livsmedel med E-koder och ett liknande system vore önskvärt för alla produkter.
Försiktighetsprincipen innebär att om jag måste välja kemikalier vill jag välja den som kan göra minst skada. Tyvärr tar inte industrin försiktighetsprincipen till sig vid tillverkningen av produkter utan kämpar istället för sina kemikalier. Men de borde ta sitt ansvar!
Nu är det konsumenterna som bär bördan och kämpar för att få bort skadliga kemikalier. Även politiker, experter, forskare och industrin måste engagera sig! Och ju fler som gör det desto fortare kan vi få tryggare produkter och miljö.
Källa:
UR play.se: En bok, en-forfattare, Makt plast gift och vara barn