Jag får mycket frågor från både män och kvinnor, yngre och äldre efter tips mot olika åkommor och många undrar över val: ”Hur kan man veta att det är en bra produkt?” eller ”Finns det bättre alternativ till det jag använder just nu?”. Många har faktiskt till och med ångest över dessa val och hur lätt det är att välja ”fel”!
Vi har på något sätt fastnat vid vad som är rätt och fel och är till och med rädda att välja fel. På ett sätt förstår jag rädslan. Gudarna ska veta att jag har gjort ”felval” – många! Jag fick en påminnelse om dessa nyligen.
Förra helgen träffade jag mina närmaste väninnor från högstadietiden; Camilla, Sofie, Johanna och Johanna. Det är så skönt att vi hållit ihop fast vi flyttat på oss många gånger under dessa år. En del av oss har till och med bott/bor i andra länder. Och de ämnen vi diskuterar när vi träffas… Oj, det finns nog inte många på jorden som är så härligt öppna med varandra som vi.
Hur som helst. Jag hade med en raw drottningtårta (som jag gav er receptet på i förra inlägget). Och plötsligt säger den ena:
”Kommer ni ihåg hur nervösa vi var alltid när vi Ila skulle bjuda på mat förr?”
”Va?! När jag började med raw food?”, frågade jag.
”Nej, nej, långt innan!”
”Ja, jag minns när du varnade oss när vi skulle träffas hos dig, att du skulle bjuda på pommes frites och de brukade ju alltid bli brända. Och sen stekte du några färdiga biffar från butiken som blev torra. Bara såsen blev bra.”
Jag blev riktigt chockad. Detta kapitel i mitt liv hade jag helt glömt bort! Men det var helt sant. Jag åt jättedålig mat, vitt bröd flera gånger om dagen, åt ofta på diverse hamburgerkedjor och skulle jag laga nånting hemma så blev det ofta misslyckat. Jag lyckades till och med bränna kokt potatis i botten av kastrullen en gång och en annan smälte jag ner ett bestickställ då jag skulle koka gröt och hade satt på fel platta… Katastrof.
”Och du motionerade ju aldrig och rökte som en borstbindare!”, fortsatte de.
”Ja, herregud, vad du rökte! Och hur mycket mjölk du drack! Över en liter varje dag!”
Jo, det var också sant. Det gjorde jag. Jag drack aldrig vatten, jag drack mjölk till maten och annars om jag blev törstig.
Inte nog med detta. Jag tuggade p-piller och färgade håret med kemikaliecocktails som var av en annan värld. Använde starkt doftande tvättmedel och duschkrämer och schampon och balsam och… Usch! Jag får riktigt obehag när jag tänker på hur jag levde för ca 10 år sen.
Följa flocken
Men nu är det ju så här! Jag fattade inte då att min livsstil kunde göra någon skada. Jag trodde att kemikalierna som såldes i butiken var trygga. Jag trodde att den pastöriserade komjölken var det bästa man kunde dricka. Jag trodde förvisso inte att rökning var särskilt hälsosamt, men det skulle jag ju ”snart sluta med”. Jag levde ju som ”alla andra” och var ute på fest varje vecka med studiekamraterna.
Men jag hade tur. Under min studietid lärde jag känna en tjej, Martina, som bodde i en annan studiebostad i samma hus och som visade sig vara en av de roligaste människor jag träffat. Vi kom otroligt bra överens och har hållit ihop efteråt och är jättenära vänner ännu idag! Och hon lärde mig laga mat. Hon lärde mig att kemikalier som stinker är bäst att undvika. Hon tog med mig på långa promenader och väckte mitt intresse för motion till liv igen. Jag är henne för evigt tacksam!
Mina vanor blev som sagt bättre. Men efter min examen levde jag ännu ohållbart och var alldeles för ambitiös och tog på mig för många uppdrag och stressade för mycket. Så även om mina matvanor hade blivit lite bättre var de fortfarande väldigt haltande, eftersom jag inte hade tid eller ork att laga bra mat.
Först efter att jag ”gick i väggen” 2009 har jag hittat min egen stig och hittar nya ”morotsbitar” (som jag kallar de nya val jag gör) varje dag. Varje gång jag ska köpa en ny produkt, tänker jag ”Kan jag köpa något bättre än det jag köpte förra gången?”. Jag funderar också ”Hur kan jag leva ännu mera hållbart än igår?” eller ”Hur kan jag dra ner på gifter och belastningar ännu mera?” eller ”Vilka friskfaktorer vill jag ännu tillföra min vardag?” Och så har jag sakta med säkert skapat mitt Morotsliv.
Man gör sitt bästa!
Och det tror jag är tricket. Att göra sitt bästa med den information man besitter just nu. Och när man sen lär sig om bättre metoder och får nya insikter, så ”uppgraderar” man sitt liv. Så gör jag hela tiden och hela tiden lär jag mig nytt. Man blir aldrig ”färdig” eller ”perfekt”, så det är helt onödigt att försöka uppnå något sånt.
Så släpp ångesten och lev så bra du kan just nu. Just idag. Så länge du lever i nuet finns inte utrymme för ångest. För det handlar inte om målet – det är resan! Det är den som är så himla rolig då man hittar nya sätt att leva som ger en ännu mera energi, livsglädje och hälsa. Och det är just det som motiverar en att gå vidare och utvecklas ännu mer!
Så även om du tycker att de grejer jag gör och skriver om här på Morotsliv verkar svåra ibland, så ta en sak i taget och börja med det som känns lättast att börja med. Och sakta med säkert, steg för steg, kommer du närmare det liv du vill leva. Det enda du kan påverka är de val du gör idag. Det är det enda någon av oss kan göra. Och ju fler ”bättre val” man gör, desto lättare blir det att göra ännu flera.
Och sen är det faktiskt ok att ta en paus ibland och göra något med gott samvete mot sitt eget bättre vetande också. Bara för att unna sig. Och då tycker jag att det är ok att göra undantag, för att sen leva som man vill igen. Så slappna av och njut av livet just nu precis som det är!
Peace out!
Instagram
Facebook
Pinterest
Youtube
LinkedIn
Podden Fanny och Ila
Mina Webbkurser
Jag heter Cecilia "Ila" Lassfolk och är entreprenör och föreläsare om näring, hälsa och hållbart liv. Här hittar du inspiration för bra kost, hälsa, naturlig skönhet och ett giftfritt hem.
Ja, helgalet, tycker också jag! 😀 Glömmer ofta hur jag brukade leva förut…
Och du har alldeles rätt. Ibland kan det vara på sin plats att välja "fel", för att det kan i det stora hela ändå vara "rätt". Låter helknasigt, men så är det. 🙂 <3
Hehe, helgalet att föreställa sig dig med brända franskisar och cigg i högsta hugg! 😀 Men jag förstår precis hur du menar! Tänker ju lika. Att jag inte är perfekt och gör alla rätta val, ibland medvetet "fel", men inom citationstecken fel för det felet är förmodligen rätt för mig just då. Jaa-ja, jag märker att den här kommentaren blir råddig. Ville bara skriva att bra skrivet! 🙂
Hej Maria!
Tack för din kommentar! Jag beklagar om du tolkade mig som att jag vill sätta högre krav. Jag har läst genom det du skrev tre gånger nu och egentligen tror jag vi tänker ganska lika trots allt. Men vi kanske missförstår varandra?
Jag har också haft binjureutmattning och hypotyreos (med mera) och på grund av det (eller rättare sagt "tack vare" – som jag ser det idag) tvingats tänka på vad jag äter för att kunna återhämta mig. (Jag skriver inte om det i just detta inlägg, men dock i min presentation, så det är inget jag försöker dölja på nåt sätt.) Jag jobbar fortfarande med detta, men mår otroligt mycket bättre idag än vad jag gjorde för några år sen.
När jag skriver "Att göra sitt bästa med den information man besitter just nu" menar jag att man ska vara förlåtande mot sig själv. Ibland har jag känt en egenorsakad press på att jag borde ha ändrat mer och borde ha börjat äta bättre långt tidigare och jag borde ha hunnit längre än vad jag är idag. Diagnos Duktig, helt enkelt. Därför har jag börjat tänka "Att göra sitt bästa med den information man besitter just nu", för att acceptera att jag gör vad jag kan med det jag vet. Jag kan inte veta det jag inte vet. Och det är OK. Imorgon kanske jag vet mer och då gör jag det bästa med vad jag kommer att veta då.
Frågan "Hur kan jag leva ännu mera hållbart än igår?" är tankar jag tänker då jag har bra dagar och känner mig motiverad och har energi för att göra nya förändringar. Det är inget jag går runt och grubblar eller stressar över. För mig är det viktigt att jag har en strävan framåt. Och min strävan är mot en bättre hälsa och en lyckligare vardag.
Med "Man blir aldrig "färdig" eller "perfekt", så det är helt onödigt att försöka uppnå något sånt." är precis det motsatta för mig. Det är en förlåtande mening som sänker pressen på att prestera och "vara bäst". Jag är bra nog, och det räcker.
Med "I am not what happened to me. I am what I chose to become." menar jag att mitt förflutna inte definierar mig. Det svåra jag själv har genomgått och den smärta jag kan känna över att min framtid inte kommer att bli såsom jag alltid önskat regerar inte. Den har format mig, ja. Men den styr inte. Jag bestämmer själv vad jag vill göra med det jag har och hur jag vill använda mitt förflutna för att gå vidare. Jag lever inte i det förgångna, det är min historia. Den kan jag inte göra något åt. Den är låst. Jag lever NU. Och de val jag gör nu formar mitt nu och ger mig hopp för min framtid.
Så klart har det hänt och kommer med säkerhet att hända saker jag inte rår på. Men oftast (inte alltid) kan jag välja hur jag bemöter situationen. "Det är inte hur man har det, det är hur man tar det." Men oj så svårt det är ibland. När det känns som svartast hjälper orden inte. Men det är så där mellangrått, kan de hjälpa mig.
Alla har vi olika problem, större och mindre, och de kan komma i olika skeden av livet. Vissa problem kan man kanske göra något åt, medan andra får man göra det bästa av istället. Det är så olika och man kan inte dra alla över samma kam.
Jag vet att många av MINA problem har kommit på grund av att jag gjort tokiga val i min ungdom. Men det vill jag inte gå runt och klandra mig (eller någon annan) för, utan jag känner att jag hellre blickar framåt och gör det bästa för att fixa problemen. Alla kan jag kanske inte lösa, men jag försöker hålla upp hakan och fokusera på saker som gör mig glas och ger mig energi.
Hoppas du förstår mig lite bättre nu, hur jag menade.
Jag önskar dig allt gott! <3 🙂
Mvh, Ila
Hade jag gått runt och tänkt saker som "Kan jag köpa något bättre än det jag köpte förra gången?" hade jag verkligen känt press och haft ångest! Jag får ångest av denna ständiga press på att äta rätt.
Jag har binjureutmattning och hypotyreos och det är därför ganska viktigt för mig vad jag äter. Jag började med Paleokost för 15 månader sedan och justerar fortfarande min kost. Det är sjukt stressande med allting "detta triggar din binjureutmattning mer" etc. etc. och "ät detta istället" och "det där får du inte äta".
Därför tycker jag det är lite motsägelsefullt när du först skriver om att man ska ställa sig frågan "Hur kan jag leva ännu mera hållbart än igår?" för att sedan skriva "Att göra sitt bästa med den information man besitter just nu.".
Du skriver "Man blir aldrig "färdig" eller "perfekt", så det är helt onödigt att försöka uppnå något sånt." och just det gör i alla fall mig väldigt stressad. Det är minsann aldrig bra nog. Det känns som "duktig flicka"-problematiken att man aldrig blir bra nog. Man ska alltid försöka- lite mer och lite mer duktig. Det tror jag triggar stress, om något.
Jag önskar så jag kunde vara sjukskriven och gå runt och tänka på sådana saker hela tiden. Men jobbar man och ska handla mat relativt snabbt är man ganska glad att man hittat ett system som fungerar. Det är meck så det räcker, varför ska man då utsätta sig ännu mer för press och stress och alla beslut som ska tas?
Slutligen vill jag som fröken Pesso motsäga mig texten i bilden "I am not what happened to me. I am what I chose to become". För att göra hela kort så har jag haft en väldigt traumatiserad uppväxt. Jag har idag rejäla problem med posttraumatisk stress och saknar många delar i min uppväxt som andra har. Jag försöker att tänka "jag är inte mina diagnoser" men jag måste samtidigt inse att jag saknar vissa delar i min grundläggande trygghet eftersom mina föräldrar ignorerat mig. Det finns delar jag alltså inte har och som jag arbetar med. Jag är inte den jag var som liten idag givetvis, men det är jäkligt orättvist att säga att jag själv har valt allt detta. Jag har inte valt att må som jag gör. Jag har inte valt min binjureutmattning. Jag har inte valt min starka separationsångest! Det har blivit så pga psykisk misshandel och felaktig kost hela mitt liv. Det blir skador på kropp och psyke och är något jag arbetar med. Och att som sagt säga detta är mina egna val, är absurt.
Alla människor föds inte med silversked i munnen och gnäller bara för att de har en fis på tvären. Alla människor har inte så minimala problem att de kan "välja" att inte ha problemen. Eller säger man samma sak till någon som har cancer eller sitter i rullstol? Att personen väljer det själv?
Jag känner så igen mig när du beskriver din "resa"! 🙂 Precis så var det för mig också. För 10 år sedan levde jag också ohälsosamt, åt mycket socker, snabbmat, gluten osv.och var mest stillasittande. Det var också när jag först drabbades av en mage som kollapsade som jag började fundera mer på vad jag stoppade i mig och sen när jag ett par år senare också drabbades av en utmattning och gick in i väggen som jag på allvar började ta tag i min hälsa. Och det är jag evigt tacksam för ! Genom mina egna hälsoproblem och den "kris" jag gick igenom blev jag tvungen att på allvar möta mig själv, fundera över mina livsval och hur jag egentligen ville leva mitt liv. Även om det var fruktansvärt jobbigt att gå igenom så vet jag idag att det var tydligen det jag behövde för att komma på rätt spår igen. Men precis som du skriver, man blir aldrig "fullärd", man kommer att göra misstag och göra de val som man trodde var bäst i den stunden. Ingen idé att förebrå sig över det. Det som har varit har varit men i nuet finns alla möjligheter att göra nya val. Och idag är jag kostrådgivare och reflexolog och får jobba med att hjälpa andra att hitta sin väg till bättre hälsa. Otroligt tacksam över det! 🙂