fbpx

Jag får mycket frågor från både män och kvinnor, yngre och äldre efter tips mot olika åkommor och många undrar över val: ”Hur kan man veta att det är en bra produkt?” eller ”Finns det bättre alternativ till det jag använder just nu?”. Många har faktiskt till och med ångest över dessa val och hur lätt det är att välja ”fel”!

Vi har på något sätt fastnat vid vad som är rätt och fel och är till och med rädda att välja fel. På ett sätt förstår jag rädslan. Gudarna ska veta att jag har gjort ”felval” – många! Jag fick en påminnelse om dessa nyligen.

Förra helgen träffade jag mina närmaste väninnor från högstadietiden; Camilla, Sofie, Johanna och Johanna. Det är så skönt att vi hållit ihop fast vi flyttat på oss många gånger under dessa år. En del av oss har till och med bott/bor i andra länder. Och de ämnen vi diskuterar när vi träffas… Oj, det finns nog inte många på jorden som är så härligt öppna med varandra som vi.

Hur som helst. Jag hade med en raw drottningtårta (som jag gav er receptet på i förra inlägget). Och plötsligt säger den ena:
”Kommer ni ihåg hur nervösa vi var alltid när vi Ila skulle bjuda på mat förr?”
”Va?! När jag började med raw food?”, frågade jag.
”Nej, nej, långt innan!”
”Ja, jag minns när du varnade oss när vi skulle träffas hos dig, att du skulle bjuda på pommes frites och de brukade ju alltid bli brända. Och sen stekte du några färdiga biffar från butiken som blev torra. Bara såsen blev bra.”

Jag blev riktigt chockad. Detta kapitel i mitt liv hade jag helt glömt bort! Men det var helt sant. Jag åt jättedålig mat, vitt bröd flera gånger om dagen, åt ofta på diverse hamburgerkedjor och skulle jag laga nånting hemma så blev det ofta misslyckat. Jag lyckades till och med bränna kokt potatis i botten av kastrullen en gång och en annan smälte jag ner ett bestickställ då jag skulle koka gröt och hade satt på fel platta… Katastrof.

”Och du motionerade ju aldrig och rökte som en borstbindare!”, fortsatte de.
”Ja, herregud, vad du rökte! Och hur mycket mjölk du drack! Över en liter varje dag!”
 Jo, det var också sant. Det gjorde jag. Jag drack aldrig vatten, jag drack mjölk till maten och annars om jag blev törstig.

Inte nog med detta. Jag tuggade p-piller och färgade håret med kemikaliecocktails som var av en annan värld. Använde starkt doftande tvättmedel och duschkrämer och schampon och balsam och… Usch! Jag får riktigt obehag när jag tänker på hur jag levde för ca 10 år sen.

Följa flocken

Men nu är det ju så här! Jag fattade inte då att min livsstil kunde göra någon skada. Jag trodde att kemikalierna som såldes i butiken var trygga. Jag trodde att den pastöriserade komjölken var det bästa man kunde dricka. Jag trodde förvisso inte att rökning var särskilt hälsosamt, men det skulle jag ju ”snart sluta med”. Jag levde ju som ”alla andra” och var ute på fest varje vecka med studiekamraterna.

Men jag hade tur. Under min studietid lärde jag känna en tjej, Martina, som bodde i en annan studiebostad i samma hus och som visade sig vara en av de roligaste människor jag träffat. Vi kom otroligt bra överens och har hållit ihop efteråt och är jättenära vänner ännu idag! Och hon lärde mig laga mat. Hon lärde mig att kemikalier som stinker är bäst att undvika. Hon tog med mig på långa promenader och väckte mitt intresse för motion till liv igen. Jag är henne för evigt tacksam!

Mina vanor blev som sagt bättre. Men efter min examen levde jag ännu ohållbart och var alldeles för ambitiös och tog på mig för många uppdrag och stressade för mycket. Så även om mina matvanor hade blivit lite bättre var de fortfarande väldigt haltande, eftersom jag inte hade tid eller ork att laga bra mat.

Först efter att jag ”gick i väggen” 2009 har jag hittat min egen stig och hittar nya ”morotsbitar” (som jag kallar de nya val jag gör) varje dag. Varje gång jag ska köpa en ny produkt, tänker jag ”Kan jag köpa något bättre än det jag köpte förra gången?”. Jag funderar också ”Hur kan jag leva ännu mera hållbart än igår?” eller ”Hur kan jag dra ner på gifter och belastningar ännu mera?” eller ”Vilka friskfaktorer vill jag ännu tillföra min vardag?” Och så har jag sakta med säkert skapat mitt Morotsliv.

Man gör sitt bästa!

Och det tror jag är tricket. Att göra sitt bästa med den information man besitter just nu. Och när man sen lär sig om bättre metoder och får nya insikter, så ”uppgraderar” man sitt liv. Så gör jag hela tiden och hela tiden lär jag mig nytt. Man blir aldrig ”färdig” eller ”perfekt”, så det är helt onödigt att försöka uppnå något sånt.

Så släpp ångesten och lev så bra du kan just nu. Just idag. Så länge du lever i nuet finns inte utrymme för ångest. För det handlar inte om målet – det är resan! Det är den som är så himla rolig då man hittar nya sätt att leva som ger en ännu mera energi, livsglädje och hälsa. Och det är just det som motiverar en att gå vidare och utvecklas ännu mer!

Så även om du tycker att de grejer jag gör och skriver om här på Morotsliv verkar svåra ibland, så ta en sak i taget och börja med det som känns lättast att börja med. Och sakta med säkert, steg för steg, kommer du närmare det liv du vill leva. Det enda du kan påverka är de val du gör idag. Det är det enda någon av oss kan göra. Och ju fler ”bättre val” man gör, desto lättare blir det att göra ännu flera.

Och sen är det faktiskt ok att ta en paus ibland och göra något med gott samvete mot sitt eget bättre vetande också. Bara för att unna sig. Och då tycker jag att det är ok att göra undantag, för att sen leva som man vill igen. Så slappna av och njut av livet just nu precis som det är!

Peace out!