Lokala örtmedicinen mot manetsting

När man är i Thailand är det underbart att kunna simma i ett varmt hav. Att kunna vandra ut och ta ett simtag direkt utan att hinna ångra sig 70 gånger på vägen av rädsla att frysa häcken av sig. Härligt!

Men man ska vara lite försiktig med att simma i havet, speciellt om det regnar eller nyss varit oväder. Det beror på att då kommer ofta maneter in mot stranden och om man råkar bränna sig på dem gör det fruktansvärt ont och kan dessutom vara riktigt farligt för hälsan. Nu som då kommer det ibland rapporter om sådana som till och med avlidit, för att de fått så kraftiga brännskador och inte fått hjälp i tid.

Jag fick dessa tips av kvinnan där vi nu bor, ifall vi råkar ut för en brännmanet.

Tvätta med vinäger.
Gör omslag med örten Pag Bong Thalay (พบเม้งหลัก) som också kallas Thai Beach Morning Glory eller Ipomoea aquatica på latin. (Inte att förväxla med maträtten!) Använd hela växten, både blommor och blad, som du söndrar eller mixar och sätt direkt på huden. Den växer ofta som en slingerväxt vid stranden så den finns ofta i närheten. Använd omslaget upp mot två dygn.

Sen är det så klart också viktigt att uppsöka medicinsk vård. Men dessa råd är ändå är en bra ”första hjälpen” att känna till om olyckan inträffar. Och eftersom vi kommer att spendera mycket tid här och jag hellre badar i havet är klorerat poolvatten valde jag att läsa på mera om maneter.

Maneter (Scyphozoa)

Maneter är en typ av ryggradslösa, mjuka nässeldjur som i huvudsak består av bundet vatten med ett geléliknande skal. Under den hänger ett antal bränntrådar. De långa tentaklerna trålar efter kroppen och har till uppgift att fånga byten som bränns, sönderdelas och digereras till föda.

I Thailand är det ofta kubmaneten eller ”Box Jellyfish” man ska akta sig för. Det finns ca 40 kända underarter, många är betydligt mindre än den stora kubmaneten. Kubmaneten förflyttar sig relativt fort och tentaklerna trålar i vattnet. Varje tentakel innehåller flera miljoner nässelkapslar som kan orsaka allvarliga brännskador och mycket svår smärta vid kontakt.

Irukandjimaneten (Carukia barnesi) är en farlig liten ”stinger” som är betydligt mindre än kubmaneten med en klocka stor som en vanlig armbandsurtavla (ca 2 cm i diameter). Den förekommer mest i Australien. Irukandjimaneten håller vanligtvis till på djupare vatten, men kan komma in mot stränderna efter stormar. Maneten kommer gärna i stim eller flockar. Kontakt med Irukandjimaneten kan ge mer generella symtom med illamående, allmänpåverkan och omtöckning. Toxinet frisätter katekolaminer varför puls och blodtryck stegras markant, även hjärtarytmier förekommer. Symtomen kan debutera 30 minuter efter kontakt med en intensiv smärta som stegras långsamt. Smärtan blir gradvis värre och värre och angripen kroppsdel svullnar påtagligt.

På tentaklerna och bränntrådarna finns nässelceller med små blåsor, nematocyster. I dessa nematocyster finns hullingförsedda trådar som vid hudkontakt skjuter in genom huden likt en harpun och frigör ett toxin. Nematocystorna fastnar i tusentals i huden och kan ge upphov till fortsatta reaktioner om huden gnuggas eller om nematocysterna lyserar. Toxinet som frigörs ger upphov till en inflammatorisk reaktion.

Toxinet från kubmaneten är både neurotoxiskt och kardiotoxiskt. Kontakt med mer än 1,2 meter tentakler anses vara livshotande beträffande den australiska kubmaneten. Även Irukandjimanetens toxin är neurotiskt.

Bildkälla: Wikipedia

Symptom

Kontakt med kubmaneten kan förorsaka en så snabb inflammation att andnöd och andningsstopp med chock kan uppträda. Flera fall finns beskrivna där omedelbar hjärtlungräddning invid vattenlinjen varit livräddande. Kubmaneten ger vid hudkontakt upphov till omedelbar mycket svår smärta och mer generella symtom, som illamående, frysningar, muskelvärk, huvudvärk, andningspåverkan och cirkulationskollaps.

Behandling

Rester av manettråder kan skapas bort, t ex med ett kreditkort. Man kan även dra bort trådar med hjälp av en bred tejp, t ex silvertejp. Man bör däremot inte gnugga huden eftersom det kan frigöra toxiner. Även raklödder och rakhyvel kan effektivt få bort manettrådar.
Vid skada av kubmaneter bör man omedelbart söka sig till närmaste sjukvårdsinrättning.
Smärtan vid kontakt med kubmaneten kan vara extremt kraftig och är mycket svårbehandlad. Regional anestesi är en möjlig väg att blockera smärtan med hjälp av perifera blockader och lokalbedövningsmedel.
Vid angrepp av kubmaneten rekommenderas att man tvättar huden rikligt med vinäger. Vinäger uppges förhindra lysering av bränntrådar men hjälper inte mot redan uppkommen skada.
Man bör sänka ner angripna kroppspartier i varmt vatten (40-45 grader) för att neutralisera toxiner. Man kan pröva ett hett bad i 30-60 minuter!
Man skall undvika att gnugga huden liksom att applicera alkohol över huden.
Det finns en antidot till kubmaneten i form av ett immunserum utvecklat med hjälp av immuniserade får. Tre ampuller med immunserum ges intravenöst så snabbt som möjligt efter angrepp av kubmaneten, om allmänsymtom eller chocksymtom föreligger.