Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det som är rätt för mig, behöver inte vara rätt för dig. Och det gäller också vice versa.

Jag hade det “perfekta livet”. Trodde jag iallafall. Båda hade fasta jobb där vi trivdes, det nybyggda huset, den stora gården med en mysig, grön trädgård, hönshus och blomrabatter, två bilar, katt och hund samt drömmen om barn.

Många vänner som lever lite annorlunda liv brinner för självförsörjning och livet på landet. Det trodde jag också att jag gjorde. Jag har alltid tyckt det verkar så spännande och inspirerande med odlingar, självförsörjningsprojekt och getter som betar på gården. Men en vacker dag var jag tvungen att se sanningen i vitögat. Jag hade tröttnat. Det var inte för oss.

När vi slutligen accepterade faktum att vi aldrig kommer att få barn, kändes allt som en komisk fasad. Vad ska vi göra med ett stort banklån, dyra bilar och ett stort hus som inte har barn att fylla det med? Varför ska vi stressa och arbeta för att betala av en livstil som vi innerst inne inte önskar? För att alla andra gör det? Nej tack!

Så vi sålde allt detta våren 2015, kramade kollegorna farväl och flyttade ut till skärgården. Nu bor jag sommartid i vår lilla 55 kvadrats 70-talsstuga vid havet, omgiven av skog och vildvuxna blåbär, hjortron och lingon (som andra plockar och jag äter). Några örter på verandan och aloe vera på fönsterbänken är allt jag odlar. Detta passar bättre. Lugnet, vildvuxen mark och nära naturen.

Så när det blev kallt och mörkt flyttade djuren hem till mina systrar och så flög vi iväg till varmare breddgrader. Denna vinter befinner vi oss i Thailand där vi rör oss som digitala nomader.

Digital nomad

Vad är det, undrar du kanske? Det betyder att man jobbar från sin egen dator och att vi i princip kan jobba var och när som helst. Internet behöver jag oftast ha, men jag kan ha mitt “kontor” i princip var som helst. På stranden, i ett café, i en vacker trädgård, på balkongen eller på ett coworkingställe. Hela världen öppnar sig med otaliga möjligheter! Så varför inte välja att jobba i paradiset när möjligheten finns?

Nu sitter jag ofta och jobbar på ett coworkingställe som heter KoHub och som finns på Koh Lanta i Thailand. Där har de snabbt internet, café med hälsosam mat och fokus på hållbarhet och ekologi. Där träffar jag varje dag nya människor jag får lära känna och inspireras av. Det blir ett fantastisk utbyte av kunskapsomåden och erfarenheter.

Jag bloggar så ofta jag kan och skriver på min bok. Jag kan jobba vilka tider på dygnet jag önskar, ta paus när jag vill för ett dopp i havet eller siesta på stranden och dricka (nästan) hur många vetegrässhottar och grönsaksjuicer jag vill. Jag väljer själv lediga dagar och hur många timmar jag vill jobba.

Detta kräver förstås en hel del självdisciplin. Ibland jobbar jag 12 timmar om dagen, ibland blir det 15 dagar i sträck och ibland blir det en vecka ledigt när jag åker runt på motorcykeln eller ligger på stranden och läser en bok. Det egna samvetet är min “chef”.

En lite rolig sak är att jag aldrig gått upp så tidigt i mitt liv som jag gör nu, morgontrött som jag alltid varit. Hade någon sagt åt mig för ett halvår sen att jag kommer att frivilligt stiga upp före kl 6 på morgnarna för att ta en timmes löprunda på stranden hade jag gapskrattat dem i ansiktet. Men nu vaknar jag faktist utvilad den tiden och springer iväg, och det är så himla skönt!

digitalnomad

Om du är intresserad av den vardag jag lever nu, är det enklast att följa mig på Instagram under Morotsliv. Det har blivit lite av en “mikroblogg”. Där lägger jag upp nya bilder nästan varje dag och skriver litegrann om vad jag har för mig. Morotslivs bilder syns automatisk också på Morotslivs sida på Facebook.

Gillade du detta? Då kanske du också gillar följande