Det vanligaste symptomet vid depression är nedstämdhet och en känsla av tomhet. Det kan ha svårt att finna glädje i vardagen och livet känns meningslöst och det blir inte bättre med tiden. Går det för långt kan det leda till självmordstankar. Depression kan se ut på olika sätt och drabba olika hårt.
Över en miljon svenskar äter antidepressiva läkemedel/droger idag och över 20 % av Sveriges vuxna befolkning (åldern 15-64) står på någon sorts psykofarmaka och det fortsätter att öka ner i de yngre åldrarna. Jag har inga siffror för Finland, men jag kan tänka mig att vi rör oss i liknande siffror. Ibland behövs medicinerna, men det ger ett växande problem att de skrivs ut alldeles för lätt och det håller på att bli ett problem att vi behandlar psykisk ohälsa med psykofarmaka. Det finns faktiskt fler psykoaktiva läkemedel än det finns diagnoser inom området och det är en miljardindustri idag.
Fler och fler experter menar idag att dessa psykofarmaka borde förbjudas helt och hållet, eftersom de inte är bevisat effektiva och istället ökar de risken för självmord och kan störa hjärnans utveckling hos unga människor.
Innan du läser vidare: Om du äter psykofarmaka och känner att du mår bra av det ska du inte göra något förhastat nu och avbryta din medicinering! Alla är unika individer med olika utgångslägen och förutsättningar. Diskutera med din läkare. Det finns situationer där medicinering behövs, men detta måste din läkare ta ställning till!
Piller mot sorg och kriser
Idag söker också många hjälp för att hantera sorg och får då ibland utskrivna antidepressiva medel. Tidigare kunde man få medicinering om depressionen inte mildrats efter två år – idag ger man efter två veckor! Många av dessa antidepressiva är på pappret icke-beroendeframkallande, men är ändå vanebildande och ger ett psykisk behov även om det inte är fysiskt beroendeframkallande. Sorg och död är en naturlig del av livet och när man upplever sorg är det viktigare att ha någon att prata med och att inte lämna ensam i sin sorg. Många tar även piller mot ålderskriser, när man känner sig deppig.
Man bör inte ta piller mot livet. Bättre istället att se till att man rör på sig, träna andningen och se till att näringsstatusen är som den ska. Allt hänger ihop.
Deprimerad på grund av läkemedelsbrist?
Allt beror ju på något. Grundläggande problem ger symptom som vi dämpar med läkemedel. Men vi blir ju inte deprimerade för att vi har läkemedelsbrist! Vi har brist på näringsämnen som ger obalans i våra signalsubstanser, neurotransmittorer och hormoner, vi andas inte som vi ska och vi rör inte på oss. Orsakerna kan vara flera.
Vad gör psykofarmaka?
Vi blir inte deprimerade för att vi har läkemedelsbrist! Man pratar oftast om följande antidepressiva droger: SNRI som är serotonin- och noradrenalinåterupptagningshämmare, SSRI som är selektiva serotoninåterupptagshämmare och TCA som står för tricykliska antidepressiva läkemedel. Allt gör lite olika saker i kroppen, men samtliga kan man trappa ner med hjälp av den metod som beskrivs längre fram.
Så vad händer egentligen i kroppen om man äter psykofarmaka?
Sänker den egna serotoninproduktionen
SSRI-preparat skrivs ofta ut idag för att öka kroppens serotonin, som är ett hormon som man bland annat tror att styr humöret. Men detta är, hör och häpna, baserat på antaganden som inte har bevisats. Det serotoninpreparaten gör är att de stoppar serotoninet från att ”återanvändas”, som annars händer naturligt. De ger följaktligen feedback åt kroppen att vi har tillräckligt med serotonin, vilket gör att kroppen drar ner den egna nyproduktionen av serotonin.
Trubbar av känslorna
SSRI-preparaten stänger av känslorna av hopplöshet och depression. Därför upplever många att de får hjälp av dessa droger. Men man blir avtrubbad när det gäller alla känslor. Det gör att man heller inte känner glädje, empati och entusiasm. I värsta fall kan detta bidra till fruktansvärda och tragiska våldshändelser såsom skolskjutningar och andra våldsbrott där gärningsmännen ofta faktiskt gått på antidepressiva.
Skadar hjärnan
En kvinnohjärna mognar i 18 års ålder, medan en mans hjärna är mogen i 25 års ålder. Om man går in med psykoaktiva droger före hjärnan hunnit mogna kan det ställa till med problem. SSRI-preparat är nämligen också avmyeliniserande. Myelin är en slags fetthinna som skyddar våra nervtrådar och har en isolerande förmåga som gör att en nervimpuls kan fortplanta sig fortare. Förstör vi denna hinna så stör vi därmed nervernas arbete. (MS, Parkinson och Alzheimers syndrom beror också på avmyelinisering.)
ADHD
Även ADHD-medicinering kan ge likadana problem. I Frankrike har man till exempel inte accepterat ADHD som en diagnos. Idag jobbar många med MAT-metoden istället. Här jobbar man med rörelser, andning och näring.
Stressar kroppen
HPA-axeln styr stressen i kroppen. HPA-axel är en dominant del i vårt överlevnadssystem. H står för hypotalamus, som kopplar hjärnan till det endokrina systemet genom att avge hormoner till främre hypofysen. P står för pituitary gland, alltså hypofysen. Hypofysen kontrollerar de andra körtlarna i det endokrina systemet, det vill säga kroppens samlade hormonproducerande körtlar som reglerar den sexuella utvecklingen, sexuellt beteende, metabolism och kroppens reaktioner på stress. A står för adrenal glands, alltså binjurarna.
Samtliga psykofarmaka överaktiverar HPA-axen. De ger alltså en stressreaktion i kroppen och belastar binjurarna. Men drogerna gör också att du inte känner av detta. Så när man börjar trappa ner på dessa droger börjar kroppen tala om hur otroligt dåligt den mår och då kan det bli väldigt jobbigt. Då är det viktigt att hjälpa kroppens avgiftning med specifika kosttillskott och att ha stöd i form av en biofeedbackterapeut som känner till dessa reaktioner och kan fungera som stöd.
Akut psykos kommer inte hux flux, utan man kan se tecken redan innan. Men det behöver inte vara lätt.
JNK överaktiveras
JNK är en gen i kroppen som reglerar att alla ämnen som ska in och ut ur cellerna verkligen gör det på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Samtliga psykofarmaka överaktiverar JNK och om den inte jobbar som den ska blir det problem. JNK1 och JNK2 finns i alla celler i kroppen medan JNK3 finns i hjärna, hjärta och testiklar.
När psykofarmaka kommer in i kroppen passerar den blod-hjärnbarriären och ställer till det i JNK-funktionen i hela kroppen, men ger störst problem i hjärnan. Då behövs antioxidanter och ett fungerande reningssystem genom djupsömn för att minska på de långsiktiga biverkningarna av psykofarmaka.
Glymfsystemet och vikten av djupsömn
Hjärnans eget lymfsystem, glymfsystemet, ska ta hand om främmande ämnen i hjärnan och rena den, precis som lymfan rena resten av kroppen. Glyfman arbetar dock uteslutande under djupsömn! Under djupsömn kan man se att hjärnans håligheter fylls av en vätska som kallas glymfa. Så om man inte når djupsömn när man sover betyder det att hjärnan inte klarar av att ”tvätta sig” som den borde. Sömnmedicin ger sömn, men inte djupsömn! Sömnmedicin ställer alltså till ännu mera problem.
The Road Back-programmet
Många som har försökt att sluta med psykofarmaka har känt att abstinensbesvären blev för svåra. De upplever till exempel panikångest, sömnlöshet, hjärndimma, trötthet, huvudvärk, värk i hela kroppen eller influensaliknande symptom.
The Road Back är ett forskningsbaserat program som hjälp mer än 40.000 individer, främst i USA, till ett bättre och läkemedelsfritt liv. The Road Back-programmet reducerar eller eliminerar de biverkningar som många drabbas av vid nedtrappning av medicinering eller drogavvänjning.
James Harper är mannen bakom metoden som heter The Road Back, vägen tillbaka, och är ett program baserat på vetenskaplig forskning. Metoden är dessutom godkänd av FDA (Food and Drug Administration) i USA. Alla psykoaktiva droger berörs av denna metod, vilket betyder att den också fungerar för drogavvänjning (alltså olagliga droger och självmedicinering). Den används därför också på fängelser i Amerika.
Harpers bok kan man beställa gratis på nätet. Den finns också på svenska. Om man vill trappa ner och på sikt avsluta antidepressiva droger behöver man komma ihåg några viktiga saker.
Vilja är A och O
För det första ska man komma ihåg att det inte är enkelt. Det krävs engagemang och vilja och ingen annan kan vilja det åt dig. Det är en lång process och det kommer att gå upp och ner och komma överraskande motgångar som kan upplevas jobbiga. Det kan ta ungefär lika många månader att trappa ner som de år man medicinerat med dylika droger, men det är väldigt individuellt och ingen terapeut kan garantera hur länge det kommer att ta!
Trappa ner
Sen ska man aldrig sluta med drogerna på en gång. Det kan bli en chock för kroppen och bli otroligt jobbig påfrestning. Sen behövs också en stor del kosttillskott som hjälper kroppens funktioner och som biofeedbackterapeuten ordinerar utgående från vilka slags droger man ätit.
Stöd behövs
För det tredje ska man aldrig avsluta medicineringen själv. Om man väljer att gå in för att bli av med sin medicinering ska detta göras i samarbete med en biofeedbackterapeut, som känner processen och finns där som stöd hela tiden OCH en läkare!
Fyra steg innan man börjar med The Road Back
- Bekanta dig med programmet i lugn och ro
- Börja inte självmedicinera
- Det är viktigt att följa programmet till punkt och pricka när du väl börjar
- Ta reda på vad du behöver
- Diskutera med din biofeedbackterapeut
- Läs i boken vad som behövs i ditt specifika fall.
- Besök läkare
- Låt en läkare utesluta fysiska problem.
- Ta med boken och prata med läkaren om vad du planerat.
- Införskaffa de kosttillskott du behöver
Inget botemedel!
Inom The Road Back-metoden botas ingen! Det handlar om avgiftning. Man hjälper kroppen att fungera så bra som den kan helt enkelt och stöder kroppens egen självläkning. Metoden stöttar till exempel återbildandet av myelin, JNK-genen, djupsömnen och hjälper kroppen att avgifta sig ordentligt för att den i lugn och ro själv ska kunna läka inifrån.
Psykofysiologi
Psykofysiologi är vetenskapen om samspelet mellan miljö, tankar, känslor och beteenden å ena sidan och fysiologiska reaktioner å den andra. Det är ett vetenskapsområde som integrerar psykologi och beteendemedicin och som utgör en plattform för att förstå, utreda och förebygga samt åtgärda livsstilsrelaterade sjukdomar och problem. Idag känner vi till att sociala processer, tankar och beteenden påverkar oss kroppsligt och att vår kropp i sin tur påverkar psykosociala processer.
Biofeedback
Biofeedback är den praktiska behandlingstillämpningen av psykofysiologi. Vad som är speciellt med psykofysiologi och biofeedback är att just samspelet mellan psykologiska (kognitiva och förkognitiva, automatiska) och fysiologiska processer där också sociala processer ingår via hjärnans informationsprocessande – hur vi medvetet och automatiskt bearbetar sociokulturella processer. Vad som sker i våra psykologiska system påverkar kroppen och omvänt.
Vill du hjälpa andra?
Om du är utbildad inom vård och hälsa och är intresserad av att börja jobba med The Road Back-metoden som biofeedbackterapeut, så går det en utbildning på Nordiskt Näringscenter som startar i september i höst.
Det är min vän Anders Lönedal, psykofysiolog, som drar utbildningen. Han har specialiserat sig på att hjälpa människor som vill trappa ner eller bli av med psykofarmaka på ett säkert sätt och jobbar med The Road Back i Sverige och Norge en ett par år tillbaka. Från honom kan man beställa den svenska översättningen av boken ”How to get off psychoactive drugs safely” i pdf-format.
Du kan också lyssna på en intervju med Anders på HälsoSant av Carolina Werling. Hon gör intervjuer med olika experter inom olika områden och jag kan varmt rekommendera hennes podd!
Läs mera:
- http://www.theroadback.org
- http://www.theroadback.eu
- Samlade länkar till den forskning som metoden baserar sig på
- Martina Johansson: SSRI – Hur fungerar det?
OBS! Detta inlägg är endast avsett för allmän information och skall inte användas som professionell rådgivning. Det kan finnas risk för att innehållet inte är helt uppdaterat, uttömmande eller korrekt. Ta kontakt med egen läkare eller terapeut för att få personlig rådgivning.
Hej!
Bra och läsvärt inlägg!
Anledningen till att jag hittade hit är för att jag i skrivandes stund har slutat med Sertralin (efter nedtrappning). Jag har från början, ungefär ett år tillbaka för att vara exakt, tagit 200mg dagligen. För cirka sju dagar sedan tog jag den sista tabletten (25mg).
Det jag upplever just nu är HEMSKT! Mina senaste sju dagar har i stort sett bestått av huvudvärk, yrsel, illamående, ilningar i huvudet och genom kroppen, skakningar och ett överkänslig humör med mycket tårar. Jag ses ofta som ”den duktiga tjejen” och har hållit min medicinering hemlig för de flesta i min omgivning. Nu har jag tvingats berätta för de som står mig närmast, för de undrar vad det är med mig och är oroliga över mig.
Under den senaste veckan som jag varit fri från Sertralin har jag förbrukat otaliga liter Coca Cola och hur mycket godis som helst. Hela tiden har jag behövt ha en flaska med cola i närheten och snutta på för att inte illamåendet ska ta överhanden.
Nästa vecka börjar ett nytt läsår på universitet dit jag pendlar. Jag är skeptisk till om detta kommer ha gått över tills dess och om jag kan åka tåg/buss eller sitta och lyssna på långa föreläsningar. Det återstår att se.
Jag har ätit Sertralin tidigare, för tre år sedan. Då var det 100mg jag tog under cirka två års tid. När jag sedan avlutade den medicineringen var det knappt några problem alls. Om den nedtrappningen och avslutningen hade sett ut som den idag, hade jag ALDRIG börjat med Sertralin igen… Så det är åtminstone klart att jag aldrig kommer stoppa i mig de pillerna igen.
Vid en tid i mitt liv har jag även medicinerats med Ritalin och Concerta för min ADHD (och Asperger). Även när det gäller de medicinerna så har jag dåliga erfarenheter. Tyvärr blev jag påverkad av min omgivningen som sa att jag ”fungerade sååå bra när jag var under medicinering”… Det kanske var enklare för skolpersonalen men själv fick jag stå ut med huvudvärk, illamående och överkänslighet i flera år innan jag bröt mig loss.
Med mina erfarenheter så tänker jag aldrig igen ta några läkemedel som påverkar psyket/hjärnan. Jag är diagnostiserad med Asperger, ADHD, PTSD, panikångest och depression – men hellre det än dessa fruktansvärda mediciner. Jag är glad att jag växte upp och idag lyckats hitta egna sätt att hantera mina diagnoser på. När jag var barn förväntades jag bara ta alla tabletter som mina föräldrar blev rekommenderade av skolan och BUP.
Förlåt för ett långt och flummigt inlägg. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite.
Kämpa på alla!
Jag hoppas verkligen att du blir fri från de besvär du upplever nu. Läs gärna boken jag rekommenderar i inlägget och besök en näringsterapeut som kan se över eventuella näringsbrister. Kanske kan det hjälpa dig att snabbare hitta balans och må bra igen. Lycka till!
Hej. Har gått hos en psykolog för ca. 7 år sedan fick då utskrivet Sertralin som jag åt i ett 1 år då jag mådde bättre så sluta jag med dom. Är tillbaka i samma mönster och rutiner. Har bla. haft tvång och tvångshandlingar sedan 7 års ålder, haft depressioner, ångest och oro större eller mindre under olika perioder. Har nu börjat gå till en psykolog igen för att ta tag i mina problem igen, vi talade då om medicinering att det kan vara bra att ha en kombination av samtal och tabletter just för att tabletterna ska lyfta upp en och ge en boost. Men när jag läser allt detta blir jag rädd och undra och tänker vad jag ska göra? Självklart skrivs tabletter allt för lätt men jag kan tänka mig att majoriteten är dom som har problem i ett förhållande där dom inte känner sig älskade eller att grannen repa bilen och man blev ledsen över det (vill absolut inte se ner eller se mindre på dessa personer). Men vad tror du/ni om mig? Hur länge ska man normalt äta dessa? När jag talade med min läkare då sa han att jag skulle ha fortsatt äta dessa inte slutat just för att få det att hålla i sig? Mvh!
Hej!
Jättebra att du tar upp detta viktiga ämne! Jag har själv ätit psykofarmaka, ssri, i 26 år, men har äntligen fattat att medicinen numera gör mer skada än nytta.
Jag får stöd i Facebook-gruppen ”Fri från psykofarmaka” där vi använder oss av 10%-metoden för att bli av med våra mediciner. Man minskar dosen med 10% i taget och för varje minskning väntar man tills abstinensbesvären klingat av innan man gör nästa sänkning.
Det är en väldigt bra metod som många blir hjälpta av. Det är Anna Nederdal som har startat gruppen och hon har även skrivit en bok i ämnet. Hon har också en hemsida som heter psyke.nu där man kan läsa om detta och om forskning som görs om dessa mediciner.
Kolla upp detta och om du tycker att det verkar bra så tycker jag att du ska tipsa även om det i din blogg, som för övrigt är helt suverän! 🙂
/Johanna
Tack ska absolut provas
Hej!
Jag har ätit Sertralin i ca 5 år och har nyligen slutat. Under dessa år har jag blivit histaminintolerant. Jag har läst på tyska sidor att det finns en koppling mellan Sertralin och histaminintolerans. Undrar om du vet om processen är vändbar, dvs om jag kan bli av med intoleransen när jag slutat med medicinen?
jag har nyss slutat äta SSRI medicinen Escitalopram Actavis efter att ha tagit den i över 6 år (slutade för cirka 2 veckor sen) och hamnade in på det här inlägget eftersom jag ville veta om min sömnlöshet/hyperaktivitet berodde på att jag slutat med medicinen. Det verkar ju vara en vanlig biverkning vid avslutande av medicinen. Hoppas bara att det är övergående, jag är en person som vanligtvis e mycket trött och kräver 8-9 timmar sömn per natt, nu de senaste veckorna har det t.o.m. blivit bara 3 timmar. Så jag märker ju att det inte är riktigt normalt. Tack för ett innehålsrikt inlägg!
Hej Mima ! Hur mår du idag, 1 år efter du slutat med escitalopram ? Jag slutade för 7 mån sedan med den och mår inte så bra, svårt med sömnen och hjärnan känns ff överaktiv o sus i huvudet. Förstår att det kan ta lång tid o bli ” frisk” igen ! Ha det gott . Med vänlig hälsning, Anette !