Kalium (K) är viktigt för njurar, hjärta, nerver och sköldkörtel.

Historik

• 1807 beskriver Davy kalium som grundämne.
• 1871 beskriver Salkowski för första gången absorption och utsöndring av kalium.
• 1894 beskriver Von Bange relationen mellan natrium och kalium i födan.
• 1926 upptäcker Miller att kalium är livsviktigt för normal tillväxt och liv.
• 1955 upptäcker Ruegamer och Elvehjem att låg kaliumhalt i födan orsakar förlamning hos hundar.
• 1966 beskriver Woodburg natrium/kalium-pumpen i cellmembranen.

Matlagning

Kalium förstörs inte lika lätt i matlagning som vattenlösliga vitaminer gör, men kalium löses upp och försvinner i kokvattnet om man kokar kaliumrika ämnen under lång tid i mycket vatten.

Kemi

Vuxna människor har 150–250 g kalium i kroppen. Det utgör 5 procent av mineralinnehållet i hela kroppen. Kalium finns till övervägande del (98 procent) inne i cellerna. Ett genomsnittligt dagligt intag via kosten är 2–4 g. Upptag av kalium är mycket bra. Över 90 procent av kalium i mat absorberas. Blodet innehåller 16–22 mg/100 ml kalium och erytrocyter innehåller 420 mg/100 ml.

Funktion

Trots att kalium är ett mineral, som näst efter kalcium och fosfor förekommer rikligast i kroppen och att såväl under- som överskott leder till snabbt hjärtstillestånd och död, är mycket lite känt beträffande dess funktion. Det elektriska utbytet mellan kalium och natrium drar in näringsämnen i cellerna och stimulerar utsöndring av slaggprodukter från cellerna. Nervceller innehåller särskilt mycket kalium. När en nervcell stimuleras töms kalium ut ur cellen och därmed ändrar sig membranspänningen som i sin tur initierar en nervimpuls längs nervtråden. Magnesium och insulin främjar flödet av kalium till cellen. Kalium hjälper att reglera omvandlingen av glukos till glykogen. Vid kaliumbrist frigörs inte insulin och sockret omvandlas inte till energi utan lagras i form av glykogen i levern, vilket leder till hypoglykemi. Tarmperistaltiken avstannar, gaser bildas av förruttnelsebakterier. Förstoppning och urinretention (kvarhållande av urin) blir följden. Muskelsvaghet uppstår och till slut förlamning, som kan få fatala följder när den drabbar andnings- eller hjärtmuskulaturen. Man ser såväl mental apati som sömnlöshet. Kalium lär tillsammans med fosfor bidra till hjärnans syreförsörjning, vilket också kan spela en roll i detta sammanhang.

Genom spänningen och pumprörelsen av Na och K. mellan utsidan och insidan av cellen kan natrium, i utbyte mot kalium, transporteras till ett område med högre koncentrationer, vilket bl.a. utnyttjas i njurarna för att återvinna natrium ur primärurinen. Detta upprätthåller volymen i vävnadsvätskan utanför cellerna samt dess syra-/basbalans. Vid stress utnyttjas denna funktion. Kortison utsöndras tillsammans med aldosteron från binjurarna. Natrium och vatten återvinns, kalium strömmar ut med urinen och blodtrycket höjs för att föra in ökade mängder näringsämnen i den stressade organismens celler. Om kosten är starkt saltad eller rik på tomma kalorier, uppstår lätt vattenkvarhållning i kroppen. Cellerna kan ta upp så mycket vatten att de spricker.

Verksamheten hos Na-K-pumpen, som pumpar ut natrium ur cellen, och pumpar in kalium i densamma, avstannar när energi inte bildas ur socker. Man blir matt och orkar inte tänka varpå risken för akut hjärtattack ökar. En saltrik kost med mycket raffinerad mat och lite grönsaker och frukt bäddar för kaliumbrister. Kaliumintaget bör vara ungefär dubbelt så stort som natriumintaget, men tyvärr är det mycket vanligare att det motsatta förhållandet råder.

Kalium påträffas huvudsakligen innanför cellväggen medan dess intima samarbetspartner, natrium, finns i högst koncentration utanför cellerna. Natrium och kalium utgör majoriteten av elektrolyterna i kroppen. Elektrolyter är huvudansvariga för att kvarhålla vätskebalans i vävnaden, samt reglera transport av näring genom cellmembranen. Dessa 2 mineral samarbetar i vad som brukar kallas natrium/kalium-pumpen.

Kalium

• hjälper till att reglera vätskebalansen i kroppen, vilket innebär att de övervakar distributionen av vätska på var sin sida om cellväggen där deras respektive koncentrationer bildar en stigning som, beroende på om den är positiv eller negativ, befordrar tillförsel eller utförsel av näringsämnen ur cellerna. Magnesium hjälper till att hålla kvar kalium i cellen.
• hjälper till i omvandling av glukos till glykogen.
• reglerar hjärtrytmen.
• stimulerar levern.
• assisterar njurarna i att reglera syra/basbalansen.
• är viktigt som alkaliskt (basbildande) ämne för att upprätthålla adekvat syra/basbalans i blodet och vävnaderna och skyddar därigenom kroppens organ och vävnader från att bli översyrade.
• är delaktig i och kontrollerar neuromuskulära kontraktioner.
• reglerar tillsammans med magnesium den mängd av kalcium som ska tas upp i vävnaden.
• befordrar utsöndring av hormoner.
• kaliumbalansen kontrolleras av njurarnas viktiga regleringsfunktion.
• fyller en viktig funktion när det gäller att kontrollera aktiviteten hos hjärta, muskler, nervsystem och nästan varje enskild cell i kroppen. Studier utförda i Storbritannien har bekräftat att en kost med högt kaliuminnehåll och ett lågt natriuminnehåll har en normaliserande inverkan på blodtrycket hos personer med förhöjt blodtryck. Rätt kaliumbalans är nödvändig för att hjärtats rytm skall bibehållas och hjärtskador undvikas.
• fungerar som en katalysator för enzymer som har med muskelsammandragning och muskelkoordination att göra och är involverad i användningen av aminosyror.
• spelaren roll vid uppbyggnad av benstommen.
• förhållandet kalium:natrium reglerar kvarhållandet av vatten. Njurarnas pareller utsöndrar kalium via urinen för att upprätta rätt kalium-/natriumbalans.

Bristsymtom och terapeutisk användning

Ren kaliumbrist ger följandesymtom:

•  trötthet
•  svaghet
•  muskelkontraktioner
• muskelsvaghet
• dålig muskelkontroll
• mental förvirring
• rytmstörningar i hjärtat
• sömnlöshet
• diarré
• grön starr
• cancer
• svaga reflexer
• allergier
• kolik hos barn
• starka svettningar
• i svåra fall förstoring av njurarna, bräcklig benstomme, förlamningar och förändringar i de centrala nervsystemet.

Andra relaterade symtom som är tecken på ett ökat behov:

• stress
• utmattning
• hårda idrottsprestationer
• förebygger stroke
• oregelbundna hjärtslag (främst långsam och oregelbunden)
• hjärtsvikt
• högt blodtryck
• hjärtstörningar
• kvarhållning av vatten (ödem)
• svullnad
• domningar
• virrighet
• låg blodsockernivå
• nedsatt tillväxt
• sterilitet
• förstoppning
• akne
• leverstörningar
• ofullständig matsmältning muskelkramp

Ökad risk för att utveckla brister och sjukdomar som leder till kaliumbrist

• Koncentrationen av kalium i kroppen minskar med åldrandet.
• Den minskar också vid svält, bränd eller skadad vävnad.
• Personer som har hypertyreos (hypertyreodism), kroniska njursjukdomar, diabetes (acidos), anorexi, kräkningar, alkoholism, bulimi eller diarré.
• Personer som använder steroider, laxativ och diuretika eller har en överkonsumtion av socker, salt, kaffe, te, alkohol och vattendrivande läkemedel.
• Personer som inte äter eller intar små mängder grönsaker, frukt eller sädesprodukter.
• Atleter som hårdtränar och svettas mycket, speciellt i varma temperaturer. Man kan svettas ut upp till 1 g kalium en varm dag, vid ansträngning.

Dosering

RDI: 2 000–2 500 mg genom kosten.
En mer optimal mängd av 4 000–8 000 mg kan uppnås med en växtbaserad kosthållning.

ODI: 99–300 mg från tillskott, t.ex. 99 mg från multivitamin-mineral.

TDI: 300–5 000 mg från tillskott.

Det är ovanligt att man behöver ge kaliumtillskott. Man kan oftast öka kaliumvärdena genom ökat intag av frukt, grönsaker och juicer, och målet är att äta motsvarande 10 portioner av dessa dagligen. Sportdrycker innehållande natrium, kalium, klor och magnesium bör drickas vid långvariga idrottsprestationer, speciellt vid varmt väder.

Kalium-/natriumkvoten

Kalium-/natriumförhållandet är mycket felaktigt med dagens sjukmanskost. Med ett intag av 2–3 g kalium samt 10–20 g natrium har vi idag en 1:3–1:7 kalium/natrium ratio. Det borde vara tvärtom och vi bör ha en 3–7:1 kalium-/natriumkvot för en god hälsa och en som mer liknar kosten som våra förfäder och stenåldersfolket åt.

Beredningsformer

Kalium är lättlösligt och därför är formen för kaliumtillskottet av underordnad betydelse. Aminosyrabundet kalium är att föredra för bäst absorption. Kaliumklorid och kaliumbikarbonat är vanliga former. Kaliumkloridformen är sur och används vid behandling av systemisk alkalos tillstånd. Kaliumaspartat och kaliumcitrat är mycket lättupptagligt, kaliumcitrat är dessutom mycket basbildande och används för att göra kroppen basisk, speciellt vid upprepade labbtester som visar att kroppen är sur. Kalium ingår som nyckelelektrolyt i sportdrycker. Kaliumklorid förekommer även för intravenösa och intramuskulära injektioner.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: B6.

Mineral: Na

Synergister

Mineral: Na, Mg, Mn, Zn, P, Fe, Ca.

Antagonister

Mineral: Ca, Mg, Na, Cu.