Vitamin B1, tiamin

Vitamin B1, som också kallas tiamin, är viktig för nervsystemet, hjärnan, levern och hjärtat.

Historik

• 1855 botade en officer i japanska flottan sjukdomen beriberi genom att ge sin besättning mjölk, grönsaker och kött. 60% av besättningen drabbats av sjukdomen. Under den tiden beriberi härjade, fick 3 av 10 sjömän sätta livet till i japanska flottan, främst p.g.a. en kosthållning baserad på polerat ris.
• 1896 upptäckte den holländska läkaren Eijkman att kycklingar som fick råris blev av med beriberi. Symtomen uppkom av en kost baserad på vitt ris.
• 1915 upptäckte Funk ett ämne i risskal som döptes till B-vitamin. Senare visade det sig att det fanns fler sådana faktorer i risskal och då döpte man om vitaminet till B1.
• 1926 först isolerad från riskli av Jensen och Donath.
• 1929 Eijkman delade Nobelpriset för sin upptäckt av vitamin B1.
• 1936 syntetiserade amerikanen R.R. Williams vitamin B1 och döpte det till tiamin.

Kemi

Det totala kroppsinnehållet tiamin är ca 25–30 mg. Tiaminhydroklorid är en vit kristallin, vattenlöslig substans som består av tiazol och pyrimidin. Tillgängligheten av tiamin i maten påverkas av närvaron av antitiaminfaktorer (ATF). ATF finns i bl.a. svart te och kaffe, inklusive koffeinfritt kaffe. Klorerat vatten tenderar också att förstöra tiamin.

Tiamin kan endast lagras i högst 2 veckor i kroppen.

Metabolism

Tiamin absorberas relativt väl av tarmen och konverteras snabbt. Tiamin absorberas passivt i tolvfingertarmen och bäst i sur miljö. Det finns även en aktiv mekanism för upptag i tunntarmen.

Det lagras dåligt och utsöndras i urin. 90 procent av blodets totala tiaminhalt finns i formen av kokarboxylas. 80 procent av tiamin i blodet finns i de röda blodkropparna.

Tiamin bildar estrar med olika syror. De viktigaste är tiaminmonofosfat (TMF), tiaminpyrofosfat (TPF) och tiamintrifosfat (TTF).

TPF är en alltför stor molekyl för att kunna absorberas genom tarmslemhinnan och behöver klyvas under inverkan av ett enzym för att den mindre tiaminmolekylen ska kunna upptas. Allicin, en substans som finns i vitlök och lök, ökar tiaminabsorptionen genom att allicinet förenas med tiaminet och därmed gör det lättare upptagbart.

Små mängder tiamin (ca 30 mg) finns i kroppen, varav 50 procent i muskelvävnader. Tiamin finns även i hjärtat, levern, njurarna och hjärnan.

Funktion

Tiamin behövs för omsättning av kolhydrater, fett och protein, och särskilt verksamt inom kolhydratmetabolismen i hjärnan. Det fungerar som ett coenzym vid omvandling av glukos till energi i muskler och nerver. Den har också en specifik roll i neurofysiologin vid initieringen av nervimpulser. Alla celler i kroppen är beroende av B1 för nedbrytning av kolhydrater till glukos och sedan förvandling till energi.

Egenskaper

• är delaktigt i cellernas energiproduktion
• medverkar när nikotinsyra och nikotinamid bildas från tryptofan
• fungerar som en antioxidant, speciellt mot oxiderade former av hemeproteiner
• kan förbättra B-lymfocyternas funktion
• ökar mängden blod som hjärtat pumpar
• kan förbättra muskeltonus och verka närande för muskelfascian
• medverkar vid omvandling av fettsyror till steroidhormoner i kroppen
• kan underlätta matsmältningen, speciellt nedbrytning av kolhydrater och förbättra tarmperistaltiken
• kan skydda vid olika typer av stress och fungera stärkande för nervsystemet
• behövs som föda för vissa typer av tarmbakterier
• bidrar till reglering av aptiten
• medverkar i utsöndring av toxiskametaller, speciellt bly
• bidrar till syresättning av hjärnan
• motarbetar åksjuka och sjösjuka

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Beriberi; perifer neuropati, muskelsvaghet, ömhet eller/och spänningar i vadmusklerna, ödem, ökad hjärtfrekvens, högt pulstryck, andnöd, cyanos, hjärtförstoring och hjärtsvikt som kan leda till cirkulatorisk kollaps.

Tidiga bristsymtom kan vara mentala symtom som irritabilitet, abnorm trötthet, oro, sömnlöshet, depression, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter, mental förvirring, viktminskning, anorexi, illamående, matsmältningsproblem, överkänsliga tänder, förstoppning, diarré, snabb puls, ojämna hjärtslag, låg kroppstemperatur, nedsatt glukostolerans, sänkt hemoglobinhalt, impotens, smärtkänslighet.

Ökad risk för att utveckla brister förekommer hos äldre, alkoholister, nyopererade, rökare, gravida och ammande mödrar, dialyspatienter, diabetes, fysiskt aktiva människor med högt intag av kolhydrater, samt vid fysisk och mental stress. Anorexi, feber, kräkningar, diarré, svettningar, sömnbesvär, aggressivitet, slembildning, rethosta, p-pilleranvändning, kroniska leversjukdomar, hypertyreoidism, bantning, högt intag av te, kaffe, alkohol och raffinerat socker, kontinuerligt bruk av antacida och diuretika, diet med högt intag av kolhydrater främst från polerat ris, genetiska sjukdomar med acidos samt ökad muskelaktivitet.

Dosering

RDI: 1,0–1,5 mg.

ODI: 4–50 mg.

TDI: 50 mg–6 000 mg.

Upptag av oralt tillskott av tiamin är bättre vid små doser (1–30 mg) än vid megadoser. Tiaminhydroklorid och tiaminmononitrat är de bästa former för oralt intag, men effekter av intramuskulär och intravenös behandling är mycket bättre än vid peroralt intag. Tiamin tetrahydrofurfuryl disulfid är en form av tiamin med mycket bra upptag.

Hos apor är den dödliga dosen högre än 350 mg/kg kroppsvikt. Höga doser över 500 mg kan ge trötthet hos vissa. Överskott av tiamin utsöndras snabbt genom njurarna. Gravida kvinnor kan inta doser upp till 100 mg dagligen utan risk för toxicitet.

Förekomst i kosten

Matlagning

B1 förstörs i maten vid upphettning över 100 grader. Att ångkoka, lättkoka, lättsteka eller woka under korta perioder gör att det mesta av tiaminet stannar kvar i maten. Som med de flesta vitaminer så är det beredning i höga temperaturer under lång tid (t.ex. 15 minuter) som förstör vitamininnehållet i maten. 50 procent av tiaminet går förlorat vid rostning av kött, 30 procent vid kokning och 15 procent vid lättstekning. I torr form är den värmestabil upp till 100 grader. Tiamin är i sur lösning (pH < 5) stabilt mot upphettning och oxidation. Vid pH 7 eller högre förstörs det vid kokning eller annan upphettning. Vid pH 8 eller högre, gulfärgas tiaminet och förstörs av en komplex serie irreversibla reaktioner. Förlusten av tiamin är upp till 60 procent vid kokning av grönsaker och 5–35 procent vid bakning av bröd. Dock är tiamin resistent mot nedfrysning.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: B2, B3, folsyra, C och E. Mineral: Mn och S.

Antagonister till vitamin B1 är blåbär, cikoria, svarta vinbär, brysselkål, rödkål, alkohol, kaffe eller te. Sulfiter som konserveringsmedel samt svart te minskar tiaminmängden i kroppen. Magnesium behövs för konvertering av tiamin till dess aktiva form.

Synergister

Vitaminer: E, C, B, fungerar bäst när man kombinerar den med ett B-komplex preparat. B6, B12, B3, B5, A, folsyra och B2.

Mineral: Co, Cu, Fe, Mg, Mn, P, K, Se, Na och Zn.

Antagonister

Vitaminer: B6, B2 och B12.

Mineral: Mg, K och Zn.

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: analgetika, antacida medel, antibakteriella medel, antiepileptika, bronkdilaterande medel, diuretika, hjärtglykosider, medel vid glaukom, medel vid magsår, p-piller, östrogen. Vätskedrivande läkemedel, östrogen, digitalis läkemedel, aspirin, koffein och sulfa ökar utsöndringen av tiamin. Antacida (magsyraneutraliserande läkemedel) ökar behovet av vitamin B1. Laxantia och vattendrivande är kända för att skapa tiaminbrist. Intag av tiamin förbättrar mental funktion hos epilektiker som intar epilepsimedicinen Dilantan.

Källa: Näringsmedicinskt uppslagsverk, 2007, Wilhelmsson, P.

Mitt utbildningsmaterial från Nordiskt Näringscenter 2014-2016