Vitamin B12, kobalamin

Vitamin B12, kobalamin, är viktigt för lever, mjälte, bukspottkörtel, nervsystem, hjärnan, blod, benmärg, mage, njurar, testiklar, bröst, bronker och leder.

Historik

• 1934 fick Minot, Murphy och Whipple nobelpris för att de kunde bota perniciös anemi, som dittills varit obotligt, med intag av rå lever. Castle fann under samma år ”intrinsic factor”.
• 1948 isolerades första gången vitamin B12 ur lever av Lester Smith i England och Carl Folkers i USA.
• 1973 syntetiserades vitamin B12 för första gången.

Matlagning

Mer än hälften av B12 är i ett instabilt tillstånd och förstörs lätt av matraffinering och matberedning. 30% förstörs vid kokning.

Kemi

Vitamin B12 är en vattenlöslig, röd molekyl som innehåller mineralet kobolt. Den förstörs långsamt av starkt sura eller alkaliska ämnen, av ljus och av oxiderande eller reducerande ämnen. Den finns tillgänglig i formerna cyano-kobalamin, hydroxy-kobalamin, metyl- kobalamin och aquo-kobalamin.

Fördelar, nackdelar och skillnader mellan cyanokobalamin och metylkobalamin

• Cyano- och metylkobalamin har samma grad av absorptionsbenägenhet eftersom enzymer spjälkar isär båda formerna till ren kobalamin som binds till Intrinsic factor för överföring in i tarmcellen.
• Båda formerna kan vid hög dos diffundera in och överföras från tarmen till levern.
• I levern spjälkas båda formerna till ren kobalamin och långtidslagras som adenosylkobalamin.
  
• Metylkobalamin kan absorberas av munslemhinnan i små mängder under förutsättning att den enskilda dosen är högre än 500 mcg.
  
• Cyanokobalamin är mer stabilt eftersom den inte är lika oxidationskänslig som metylkobalamin.
  
• Metylkobalamin som injiceras eller absorberas sublingualt kan inte konvertera om till adenosyl-kobalamin och kan därför inte långtidslagras.
  
• Metylkobalamin är den naturliga formen som finns ex i föda.
  
• Både metylkobalamin och cyanokobalamin utgår från samma produktionssyntes. Faktum är att cyanokobalamin utvinns ur metylkobalamin. Anledningen är att medicinen föredrar cyano-kobalamin på grund av dess högre stabilitet.
  
• Någonting som brukar påtalas är att cyanokobalamin inte bra på grund av dess bindning till en cyanidmolekyl. Dock bör det poängteras att vi får hela tiden i oss små mängder med cyanid-molekyler bara genom att äta vegetabilier. Potentiell toxicitet är i praktiken omöjlig. Dessutom finns det teorier som påtalar att den kan vara bra att få i sig lite cyanidmolekyler eftersom de antas fungera som låggradiga ämnen som kan ta död på cancerceller. Metylkobalamin kan i detta sammanhang ha motsatt verkan eftersom det kan sno åt sig viktiga cyanidmolekyler.
  
• Metylkobalamin bör inte administreras till kvicksilverförgiftade.
  
• Metylkobalamin kan dock vara att föredra vid ex störningar i MTHFR-genen. Observera att detta förutsätter dock injektioner eller sublingual överföring.

Metabolism

Vitamin B12 absorberas mycket dåligt utan närvaro av Intrinsic Factor (IF) – ”den inre faktorn” (mucoprotein), som produceras av parietalcellerna i magsäcken. Även med rätta förutsättningar tas endast 30–70% av B12 i mat upp av kroppen. En välfungerande sköldkörtel hjälper upptaget. Vitamin B12 i födan frigörs från proteinkomplexet genom bearbetning av saltsyra och proteolytiska enzymer. IF utsöndras i magsäcken och binds till vitamin B12 vid speciella receptorer.

Kalcium är också nödvändigt för passage av vitamin B12 genom tarmslemhinnan. Vitamin B12 lagras i levern efter att det har tagits upp i blodet. Det kan lagras upp till 3 år och eventuellt överskott utsöndras via urinen. Vid större behov av B12 minskar utsöndringen via urinen. Utsöndringen är en mycket långsam process och vitamin B12 har en halveringstid i levern på ca 1 år. Om man fyller på med vitamin B12 kan det ta 2–3 år innan förråden töms. En växtbaserad kosthållning som innehåller rikligt med folsyra och tiamin kan maskera en vitamin B12-brist.

Funktion

Vitamin B12 är viktigt för celldelning. Det deltar i syntes av DNA och RNA och är också inblandat som medfaktor vid överföring av metylgrupper. Med hjälp av vitamin B12 avlägsnas metylgruppen från THF för syntes av DNA. När brist på vitamin B12 finns produceras inte DNA, vilket leder till att blodkropparna växer utan att dela sig och därmed omvandlas till megaloblaster.

Härnäst i kedjereaktionen kan metylcobalamin användas för att överföra metylgruppen till homocystein som i sin tur omvandlas till metionin. Metionin är en metylgruppsdonator och viktig för syntes av myelinskidor runt nerverna. Vitamin B12 tillsammans med kolin, folsyra samt metionin hjälper bildning och omsättning av nerv och ryggmärgsvävnad.

Vitamin B12 är också inblandat i kolhydratsomsättningen. Man har observerat att mjölksyra och pyruvat ökar från 50–80 procent vid vitamin B12-brist. Då nervsystemet är beroende av kolhydrater som huvudsaklig bränslekälla, kan neurologiska störningar uppstå vid vitamin B12-brist. Vitamin B12 behövs även vid fett- och proteinomsättning.

Vitamin B12 behövs för nyproduktion och fortsatt utveckling av röda blodkroppar i benmärgen. Här uppstår de första bristsymtomen, eftersom bildandet av såväl röda- som vita blodkroppar samt trombocyter tar längre tid. Andelen mogna celler minskar först i benmärgen och sedan i blodet. Parallellt ses också en ökning av antalet deformerade celler.

Andra egenskaper förknippade med vitamin B12 är att det avgiftar cyanid ur ätna livsmedel eller inandad rök. Det behövs även för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig folsyra samt bidrar till normalisering av homocysteinnivåer och därmed till minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar. Det sparar också dopamin och motverkar förhöjda MAO-nivåer i blodet.

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Vid brist anses att tidiga produkter i fettsyresyntesen anhopar sig i cellen. Detta framträder särskilt inom nervsystemet. Denna anhopning av mellansteg kan ge myelinskidan en bristfällig struktur och funktion, varför störningar från nervsystemet ses i form av perifer nervinflammation med stickningar och krypningar i händer och fötter eller ännu allvarligare bristsymtom; ryggmärgsdegeneration och irreversibel förlamning.

Tidiga tecken på vitamin B12-brist kan vara: myrkrypningar, besvär att gå, stickningar i benen, minnesförlust, kognitiv dysfunktion, bortdomningar, koordinationsrubbningar och demens. Ett stort problem är att det kan ta 5 år innan symptom som tyder på B12-brist uppträder efter att kroppsförrådet blivit uttömt.

Mentala störningar kan uppträda såsom demensliknande tillstånd, depressioner, olust, irritation, bristande koncentrationförmåga och paranoida symtom. Upp till 20 procent av psykiatriska patienter har i vissa studier visat sig ha perniciös anemi. Autistiska barn samt barn och vuxna med ADHD som är känsliga för excitotoxiner som glutamat får skydd mot skador i hjärnan genom intag av vitamin B12.

Bristsymtom härrörande från störningar i celldelningen manifesterar sig som: anemi, slät och klarröd tunga, avmagring, leukopeni, trombocytopeni och utmattning. Magtarmkanalen drabbas också snabbt vid bristtillstånd, p.g.a. den snabba omsättningen av slemhinneceller och krav på ständig celldelning. Exempelvis kan minskad produktion av saltsyra och IF från magslemhinnans celler uppträda. Vid vitamin B12-brist ses också deformerade och kvalitativt abnorma spermatozoer varför ett samband med infertilitet kan finnas.

Även minskad bröstmjölkproduktion kan ha ett samband med vitamin B12-brist. Brist på vitamin B12 kan också vara associerat till tidigt grånande hår och brunfärgning av huden kring mindre leder.

Ökad risk för att utveckla brister

Veganer, äldre personer, alkolholister, glutenallergiker, bantare, de som har brännskador, bakterie- eller parasitinfektioner (speciellt bandmask) eller långvariga diarréer och tarminflammationer, de som intar antibiotikakurer eller mediciner mot gikt, artrit, cancer och magsår, de som har höga kolesterolvärden och de som har opererat bort delar av magsäcken eller tunntarmen. Över- respektive underfunktion av sköldkörteln och febersjukdomar ger ökat behov av vitamin B12.

Graviditet, amning, stress, p-pilleranvändning, rökning, användning av laxermedel, brist på järn, vitamin B6 och kalcium samt fiberrik kost och saltsyrabrist ökar också behovet.

Om du är vegetarian och varken äter ägg eller mjölkprodukter bör du inta B12-tillskott med optimala doser (ODI). Detsamma gäller för personer som konsumerar fler än 2 alkoholhaltiga drycker dagligen.

Äldre personer har sämre status och upptagningsförmåga av vitamin B12 och bör inta B12-tillskott. En kosthållning som är riklig på vitamin B1 och folsyra kan dölja en B12-brist.

Bästa källorna för vitamin B12

• Lever, nöt
• Lever, kyckling
• Ostron
• Njure, gris
• Sardiner
• Musslor
• Krabba
• Makrill
• Lax
• Sill
• Ägg, kokt
• Ost
• Nötkött
• Lammkotlett
• Mjölk
• Spirulina, chlorella, nori och tempeh är bästa B12-källan för vegetarianer.

Dosering

RDI: 3–4µg.

ODI: 25–100µg.

TDI: 100–2 000µg.

Injektioner i förebyggande syfte rekommenderas för dem som är över 50 år – 2 injektioner per månad. Vid behandling av sjukdomar: dagliga injektioner eller flera injektioner per vecka.

Vid kroniska sjukdomar inta dagligen 500–2 000µg, oralt de första månaderna och minska sedan dosen till 750–1000µg.

Beredningsformer

Snabbast effekt uppnås genom intravenöst eller intramuskulärt intag även om värden kan uppnås per oralt intag. Nasalt gelform eller sublingualt-intag av tabletter (sugtabletter) eller kapslar helst i kombination med intrinsikfaktor och folsyra. Vitamin B12 intas helst tillsammans med folsyra. Upptag och lagring ökar vid intag flera ggr dagligen istället för endast en större dos. Upptag varierar mellan 10 och 80 procent beroende på behov, mängd, tillgång till intrinsikfaktor, saltsyra, kalcium, B6 och järn.

Tabletter innehållande en kombination av folsyra, vitamin B12 och intrinsikfaktor ger ett optimalt tillskott om man ska svälja tabletter. Sugtabletter ger också ett bra upptag. B12 och folysyra arbetar bra tillsammans och intas oftast tillsammans.

Flera studier visar att oralt intag av vitamin B12 kan vara lika effektivt som injektioner av det, för att rätta till nedsatta värden inom en månads tid. Däremot ger B12- injektioner snabbare och kraftfullare effekt kortsiktigt. Man kan gärna inta B12-injektioner varje dag eller flera ggr i veckan för att snabbt fylla på depåerna och få kliniska effekter och sedan övergå till ett dagligt intag av tabletter.

Många äldre mår mycket bra av B12-injektioner, men tyvärr så är det sällan sjukvården erbjuder detta i tillräckligt stor utsträckning. Om man skulle använda B12 i större utsträckning skulle det minska lidandet och öka livskvaliteten för de äldre.

Cyanocobalamin och hydroxocobalamin är de vanligaste formerna av vitamin B12 men de måste omvandlas av levern till en av de aktiva formerna metylcobalamin och adenosylkobalamin. Metylkobalamin är formen av B12 som är aktiv i det centrala och perifera nervsystemet.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: B-komplexet, B6, kolin, inositol och C.

Mineral: K och Na.

Synergister

Vitaminer: B1, B3, B6, E, B5, folsyra, C, och D.

Mineral: Ca, Co, Cu, Fe och Na.

Antagonister

Vitaminer: C, B1 och folsyra.

Mineral: Zn, Cu, K och Mg.

Toxiska doser

Det finns väldigt få studier som tyder på att man kan överdosera vitamin B12 eller orsaka toxicitet. Vissa tror att hydroxykobalamin kan vara toxisk i stora milligramdoser under lång tid, eftersom molekylen innehåller cyanid. Dr David L. Watts påstår att höga doser av vitamin B12 kan nedsätta sköldkörtelfunktionen varför man enligt hans åsikt bör vara försiktig vid misstänkt eller konstaterad hypotyroidism. För höga doser av vitamin B12 kan ge ökad irritation eller brist på motivation.

Interaktion med läkemedel

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: anestetika, magsårsmediciner såsom antacida, (t.ex. Novalucol, Novaluzid), protonpumpshämmare (t.ex. Losec), H2-receptorblockerare (t.ex. Tagamet och Zantac), antibakteriella medel, antibiotika, antiepileptika, antihypertensiva medel, antigiktmedel, colchicin, kaliumklorid, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, kolestyramin, klofibrat, kortison, cytostatika, (t.ex. vinblastin, cyklofosfamid, metotrexat och 5-fluoruracil), kortikosteroider för systemiskt bruk, medel mot tuberkulos, (Cykloserin), para-aminosalisylsyra, isoniazid (Tibinide), azidotymidin (AZT), famotidin (Pepcid), medel vid diabetes, medel vid magsår, neuroleptika, p-piller, psykoanaleptika, östrogen, metyldopa (Aldomet), sulfasalazin (Salazopyrin), metformin (Glucophage) omeprazol (Prilosec) fenobarbital, penicillin, virushämmande medel för systematiskt bruk.

Interaktion med näringsämnen

Man ger ofta folsyra och vitamin B12 tillsammans. Enbart intag av höga mängder folsyra kan maskera och till och med minska vitamin B12-nivåerna. Vitamin B12 och folsyra arbetar synergistiskt och används ofta av kroppen för liknande funktioner. Om man endast ger tillskott av folsyra till någon som redan har vitamin B12-brist så kommer personen att utveckla mycket svårare vitamin B12-brist.

Källa: Näringsmedicinskt uppslagsverk, 2007, Wilhelmsson, P.

Mitt utbildningsmaterial från Nordiskt Näringscenter 2014-2016

Du kanske också gillar...

Vitamin B1, tiamin Vitamin B2, riboflavin Vitamin B3, niacin, niacinamid Vitamin B6, pyridoxin Vitamin C, askorbinsyra