Vitamin B2, som också heter riboflavin, är viktigt för binjurar, ögon, hud, läppar, tunga och nervsystem.

Historik

• 1920 upptäcker man att det finns fler än ett B-vitamin.
• 1927 föreslår British Medical Research Council namnet vitamin B2 för värmestabila komponenter som finns kvar när tiaminet förstörs av upphettning.
• 1933 Kuhn och medarbetare isolerar ett gul-grönt pigment från mjölkvassle som en del av ”Warburgs gula enzym” (riboflavin).
• 1935 Vitamin B2 syntetiseras av Karrer och eftersom det relateras till en klass föreningar som kallas flaviner (flourescenta) och eftersom denna del är kopplad till ribos döps ämnet till riboflavin.

Matlagning

Riboflavin är mer värmestabilt än tiamin, men mer ljuskänsligt och känsligt för alkalisk miljö. Vid matberedning t.ex. så ökar användning av bikarbonat starkt utsöndring av riboflavin.

Vid normal matlagning förloras ca 20% av B2 i kött, 15% i grönsaker och 10% i brödbakning.

Bästa källorna för vitamin B2

• torrjäst
• lever, nöt
• njure, nöt
• lever, kyckling
• mesost och messmör
• vetegroddar
• kalvhjärta
• hjärta, nöt
• mandel
• ost (hårdost)
• mjölk
• broccoli
• yoghurt
• råris

Kemi

Riboflavin utgör en del av coenzymerna flavinmononukleotid (FMN) och flavinadenindinukleotid (FAD) och båda är delaktiga i reduktions- och oxidationsreaktioner. Riboflavin omvandlas till FAD och FMN i tunntarmen. Inom cellerna omvandlas riboflavin till FMN och FMN omvandlas i sin tur till FAD. FAD är den dominerande formen av riboflavin i vävnad.

Riboflavin är måttligt vattenlösligt och värmestabilt, men förstörs av ljus i alkalisk miljö. Mjölk, som innehåller en relativt hög andel riboflavin, förlorar en stor del av det aktiva vitaminet om det lämnas i solljus.

Riboflavin färgar urinen starkt gul.

Metabolism

Riboflavin absorberas främst i övre tunntarmen och gallsalter verkar underlätta upptaget. 60% av en 30 mg-dos absorberas när den tas tillsammans med mat, men bara 15 procent absorberas om den tas mellan målen.

Riboflavin lagras till viss del i levern. När tillgången är låg kommer levern att lagra endast 50 procent av sin kapacitet.

Riboflavinupptag ökar vid hypotyreos och minskar vid hypertyreos.

Eventuellt överskott utsöndras med urinen och avföringen. Höga halter riboflavin finns också i ögats näthinna.

Funktion

Riboflavin är nödvändigt för kolhydrat-, fett- och proteinmetabolismen. I bundna former som coenzymer medverkar riboflavin i oxidations- och reduktionsreaktioner i ett antal metaboliska reaktionskedjor och i cellernas energiproduktion via cellandningen. B12 bidrar till att vätejoner förenas med syre för att bilda vatten i kroppen. B2 bidrar till att cellerna blir syresatta.

Följande funktioner och egenskaper associeras till riboflavin.

• deltar i omvandling av tryptofan till niacin (B3)
• medverkar i syntesen av coenzymer från folat
• deltar i fettmetabolismens betaoxidation
• deltar som coenzym i första steget av glukosmetabolismen
• medverkar i tillväxt, reparation och sårläkning av kroppsvävnad och slemhinnor
• motverkar sår i mun, läppar, tunga
• är väsentligt för hud, hår och naglar
• hjälper till med kemiska reaktioner i hudvävnad
• medverkar vid antikroppsproduktion
• deltar i bröstmjölksproduktionen (leder till ökat behov under amning)
• krävs för produktion av neurotransmittorer som serotonin och acetylkolin
• krävs för produktion av noradrenalin, kortikosteroider och histamin
• behövs för erytropoes och glukoneogenes
• behövs för reglering av sköldkörtelenzymer
• behövs för ögats ljusackommodation och förebyggande av gråstarr
• skyddar levern från koltetraklorid
• har antioxidanta egenskaper
• assisterar järn vid korrigering av järnbristanemi
• deltar i produktion av glutationreduktas
• kan minska bildandet av inflammationsframkallande prostaglandiner och leukotriener
• aktiverar vitamin B6 (pyridoxin). (B2-vitamindoserna ska anpassas till intaget av vitamin B6)
• motverkar bildning av oxiderat LDL-kolesterol och åderförkalkning

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Trots att riboflavin förekommer i många födoämnen är måttliga bristsymtom vanliga i många delar av världen, oftast i samband med andra typer av B-vitaminbrist. Kliniska tecken är mindre dramatiska än vid andra bristsjukdomar. Munvinkelragader (sprickor vid mungiporna), rodnande och svullnade slemhinnor i mun och svalg, samt glossit (tunginflammation) är klassiska bristsymtom. Torr och flagande hud (seborroisk dermatit) tillsammans med kliande ögon och ljuskänslighet är också vanligt.

Tidiga bristsymtom kan också vara psykiska besvär såsom depression, känslosvängningar, nervositet inlärningssvårigheter och irritabilitet. Dessutom förekommer symtom som yrsel, dimsyn och ljuskänslighet samtidigt som skymningsseendet försämras (kliande, kärlinjicerade ögon kommer senare i förloppet), ögonsår, sveda på läpparna, inflammerad tunga, förstorad eller lilafärgad tunga, sväljningssvårigheter, fet hud och fett hår, vaginal klåda, utslag vid blygdläppar eller testiklar, spröda naglar, håravfall, brännande känsla i händer eller fötter, darrningar, viktförlust, svaghet eller domningar i fötterna, långsam sårläkning, matsmältningsrubbningar, aptitförlust, diarré, akne, artrit, fotsvamp, dålig tillväxt och kärlkramp. Djur utvecklar grå starr vid riboflavinbrist. Ökad risk för cancer i matstrupen har associerats till riboflavinbrist.

Ökad risk för att utveckla brister

Barn, gravida och ammande kvinnor, bantare, äldre, veganer, rökare, tarmopererade och patienter med långvariga diarréer tillhör riskgrupper. Hård motion, stress, användning av vissa mediciner och p-piller (se även under rubrik interaktioner med läkemedel), alkohol, exponering för svavel, feber, hjärtsvikt, malignitet, diabetes, hypotyreoidism, levercirros, gallstas, tuberkulos, celiaki och andra malabsorptionstillstånd, sicklecellsanemi, efter större operativa ingrepp, brännskador och större trauman innebär också brist.

Laktosintolerans kan leda till att man inte använder mjölkprodukter, vilket annars är en viktig riboflavinkälla.

Dosering

RDI: 1,2–7 mg.

ODI: 3–50 mg.

TDI: 50–600 mg.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: B-komplexet, B3, B6 och C.

Mineral: P och Mg.

Synergister

Vitaminer: A, B3, B10, C och E.

Mineral: Cr, Fe, Mg, P, K och Zn.

Antagonister

Vitaminer: B1.

Mineral: Bo, Na, Se, Ca och psyllium.

Interaktion med näringsämnen

B2 behövs för konvertering av B6 till dess aktiva form, pyridoxal-5-fosfat. Intag alltid B-komplex eller extra B2 vid långvarigt intag av extra B6 förutom i kombination med solljusexponering. Exponering av ögonen till direkt solljus samt intag av >10 mg B2 dagligen kan möjligen öka utvecklingen av gråstarr. Bär solglasögon på sommaren vid stark solexponering för att minska risken för gråstarr.

Regelbundet intag av bor minskar B2 i kroppen.

Toxiska doser

Ingen känd. Eftersom människans mag-tarmkanal endast kan ta upp en begränsad mängd kan knappast överdosering ske. Den bedöms så pass ofarlig att riboflavin används som livsmedelsfärg.

Hos allergiska personer kan alltför stora doser leda till domningar, stickningar och klåda, och ett fåtal människor upplever laxerande och urindrivande effekter av B2-doser som överskrider 300 mg dagligen.

Interaktion med läkemedel

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott vid antibakteriella medel, antidepressiva medel, antiemetika, antiepileptika, antihistaminer, antimalariamedel, vissa cytostatika, diuretika, giktmedel, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, neuroleptika, östrogen p-piller, psykoanaleptika, tyreoideahormoner, sulfa och alkohol.

Sköldkörtelmedicin minskar absorptionen, men tyreoideahormoner stimulerar i allmänhet syntesen av coenzymerna FMN och FAD. Tetracyklin och tiazider (urindrivande medel) ökar utsöndringen av riboflavin i urinen. Det gäller även probenecid, vilket även minskar absorptionen. Sulfapreparat nedsätter den bakteriella syntesen. P-piller har associerats med sänkta serumnivåer av riboflavin. Blandad interaktion med cytostatika.