Vitamin B5, pantotensyra, är viktigt för binjurar, hud, främre delen av hypofysen, hår, lever, njurar och hjärta.

Historik

• Till en början identifierade man pantotensyra som vitamin B5 och döpte den efter dess vitt spridda förekomst (pantos betyder överallt).
• 1933 identifierade Roger Williams pantotensyra som en substans som var nödvändig för jästtillväxt.
• 1938 isolerade Williams pantotensyra från lever.
• 1940 syntetiserades pantotensyra av Williams och Major.
• 1947 visade Lipman och medarbetare på att den biologiska aktiviteten var knuten till Coenzym A (CoA).

Matlagning

Pantotensyra är vattenlöslig och stabil mot fuktig värme. Den tål däremot inte torr värme eller sura eller basiska pH-värden. Även om pantotensyra är relativt stabil vid neutralt pH, förloras 5–50 procent vid kokning av rött kött. Vid djupfrysning av grönsaker förlorar man upp till 50 procent. När man konserverar grönsaker förlorar man ca 45 procent och vid kokning förloras 44 procent.

Kemi

Vid raffinering av vete förlorar man mer än 50 procent av B5-innehållet. Det anses att tarmbakterier tillverkar pantotensyra. Pantotensyra förekommer som tillskott i form av kalciumpantotenat och i kosmetik som dexpantenol och pantotenol. Pantotensyra ingår i coenzym A som är involverad i citronsyracykeln för produktion av ATP – energi från socker, protein och fett. Pantotensyra deltar också i bildande och tillväxt av nya celler samt i nybildning av fettsyror.

Den aktiva, förfinade och stabila formen av pantotensyra heter pantetin. På grund av den aktiva formen verkar pantetin i lägre doser än vitamin B5, och har blad annat förmågan att sänka kolesterol och triglycerider.

Metabolism

Pantotensyra absorberas lätt i magtarmkanalen. I kroppen syntetiseras CoA från pantotensyra genom fosforylering av den fria syraformen till 4’fosfopantotensyra, som sedan kondenseras med cystein. Sedan sker en dekarboxylering och CoA bildas av en serie reaktioner. Under de hydrolytiska reaktionerna frigörs pantotensyra från CoA och ungefär 70 procent av den absorberade pantotensyran utsöndras via urinen.

Funktion

Pantotensyra är oumbärlig vid förbränning av kolhydrater och aminosyror, men spelar ändå sin största roll i samband med fettomsättningen och kolesterolbildningen, samt för alla de hormoner och övriga livsviktiga ämnen som framställs ur kolesterolet. Pantotensyra samarbetar med Coenzym A för att frigöra energi från kolhydrater, proteiner och fett. Även neurotransmittorn acetylkolin kräver pantotensyra för sin syntes.

Pantotensyra har ett samband med immunförsvaret. Ökad infektionskänslighet är första tecknet på brist på vitamin B5 hos barn. Viss brist ger genast minskad mängd vita blodkroppar och gammaglobulin. Dessutom har pantotensyra följande effekter:

• bidrar till utveckling av binjure- och hypofyshormoner
• behövs för optimal funktion hos binjurarna
• medverkar i syntesen av antiinflammatoriska ämnen (kortisol)
• medverkar i produktion av saltsyra i magsäcken
• bidrar till stabilare blodsocker
• viktig för huden och håret
• stärker periostet (benhinnan)
• är en antioxidant
• ökar kroppens motståndskraft mot stress
• skyddar kroppen mot strålning
• har antihistamineffekter för att reducera allergireaktioner
• viktig för omsättning av vitamin B2
• pantetin sänker kolesterol och triglycerider.

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Tydliga bristtillstånd

Det anses ovanligt med svåra brister på pantotensyra, men trötthet och depression har setts vid brist hos människor. Brist påverkar också binjurebarken, nervsystemet, hud och hår.

Andra associerade symtom kan vara sömnrubbningar, personlighetsförändringar, buksmärtor, domningar och nedsatt känsla i händer och fötter, koordinationsstörningar samt nedsatt produktion av antikroppar. Alla dessa bristsymtom försvinner vid intag av pantotensyra eller en kost rik på vitamin B5.

Relativ eller marginell brist kan orsaka magkramp, muskelkramp, muskelsvaghet, ljusöverkänslighet, huvudvärk, illamående, gasbildning, förstoppning, infektioner, toxiner, gråhårighet, astma, allergi, depression, mental förvirring, låg blodsockernivå, sår på tolvfingertarmen, artrit, diarré, eksem, njurbesvär, brännande och såriga fötter, kräkningar och karies.

Symtom på Vitamin B5-brist framkallat i forskningssyfte är sömnsvårigheter, benkramper, stickningar och bränningar i händer och fötter, depression, minskad produktion av antikroppar, trötthet, magbesvär och infektioner i övre luftvägarna, blodtrycksfall, psykos och buksmärta.

Ökad risk för att utveckla brister ses hos bland annat alkoholister, mag-/tarm opererade, brännskadade, bantare, kedjerökare, hårdtränade individer, gravida och ammande kvinnor och stressade.

Bästa källorna för vitamin B5

Källa: Näringsmedicinska uppslagsboken, 2007