fbpx

Vitamin B6, pyridoxin, är viktigt för tymus, hypotalamus, njurar, urinvägar, bronker, binjurar, muskelvävnad, lymfa samt nervsystemet.

Historik

  • 1934 identifierade György pyridoxin först som adermin, en tilläggssubstans som kunde bota en karaktäristisk dermatit hos råttor som inte svarade på någon av de 3 då kända faktorerna i Vitamin B- komplexet.
  • 1938 syntetiserade och isolerade Keresztesy, Steven, Kohn, Wendl o Westphal B6-vitaminet och gav det dess namn och struktur.
  • 1945-1953 upptäckte Snell och Synderman pyridoxal och pyridoxamin och bekräftade behovet av vitamin B6.

Matlagning

Pyridoxin är vattenlösligt och tål låg värme i syramedium, men är instabilt i alkaliska lösningar. I vattenlösning är det väldigt känsligt mot ljus, men denna känslighet är även pH-beroende. Djupfrysning av grönsaker minskar vitamin B6-halten med 20 procent, konservering med 54 procent och raffinering av sädeskorn med 40–90 procent.

Bästa källorna för vitamin B6

  • Vetegroddar
  • Vetekli
  • Grislever
  • Lax
  • Banan
  • Fläskkarré
  • Kyckling
  • Avokado
  • Vetekross
  • Torrjäst

Kemi

Vitamin B6 är samlingsnamnet för derivaten av 3-hydroxy-5-hydroxymetyl-2-metylpyridin, pyridoxin, pyridoxal och pyridoxamin. Pyridoxal och pyridoxamin är former av B6 som finns i djur och är lättare att ta upp. Pyridoxin kommer från växtkällor och är mer resistent från att förstöras av värme. Dessa derivat kan fosforyleras till pyridoxal-5-fosfat (PLP) (P5F) och pyridoxamin-5-fosfat (PMP) som är de aktiva coenzymerna. PLP är den form som är av primärt biologiskt intresse. Vitamin B2 behövs för omvandling av pyridoxin till dess biologiska aktiva form, PLP.

Metabolism

Vitamin B6 absorberas i övre tunntarmen genom enkel diffusion. Ju surare miljö, desto större absorption. Biotillgängligheten varierar mellan olika födoämnen, vissa studier tyder på att ju högre mängd pyridoxinglykosid födoämnet innehåller, desto sämre absorption av vitamin B6. Transporten sker i både röda blodkroppar och blodplasma. PLP och pyridoxal (PL) är bundet till hemoglobinet i de röda blodkropparna. Främst i levern sker metabolismen till de olika formerna. Vitamin B6 förekommer lagrat i flera organ under begränsad tid, framför allt i muskler i form av PLP-bundet till glykogenfosforylas. Överskotts-B6 utsöndras övervägande genom urinen.

Funktion

Pyridoxin i sin aktiva form som coenzym PLP deltar i nära 100 olika enzymatiska reaktioner i kroppen. Pyridoxin är viktigt framför allt för nedbrytning eller uppbyggande av proteiner, nukleinsyror och porfyriner. Sent i graviditeten eller hos nyfödda barn ses därför tillstånd som man ofta misstänker är förknippade med pyridoxinbrist. Man har t.ex. sett att nyfödda som blivit uppfödda på modersmjölksersättning där vitamin B6 blivit förstört under framställningen, uppvisar störningar på EEG (elektroencefalogram) och kan få krampanfall.

Vitamin B6:

  • är nödvändigt för bildandet av alpha-aminolevulinsyra, ett förstadium till hemeihemoglobin.
  • är inblandat i syntesen av Intrinsic Factor.
  • syntetisering av DNA och RNA.
  • glykogenets omvandling till glukos i levern–glykoneogenesen.
  • är medfaktor till enzymet (dekarboxylaset) som bidrar till att omvandla tryptofan till serotonin och L-dopa till dopamin.
  • medverkar vid järnets inbyggnad i hemoglobin.
  • bidrar vid produktion av niacin från tryptofan
  • bidrar till bildande av sfingomyelin och andra sfingolipider.
  • hämmar tillväxten av maligna melanomceller.
  • motverkar depression samt vattenkvarhållning vid PMS.
  • främjar produktion av antikroppar, stimulerar vårt immunförsvar och motverkar därmed infektioner, speciellt infektioner i underlivet och urinrörssystemet.
  • motverkar uppkomsten av skadliga prostaglandiner samtidigt som det ökar halten av gynnsamma prostaglandiner i våra vävnader. Därmed motverkas inflammation.
  • medverkar i delta-6-desaturas funktion.
  • medverkar vid nybildning av röda blodkroppar.
  • är en antioxidant.
  • hjälper till att behålla rätt balans mellan natrium och kalium, vilket är helt avgörande för cellernas funktion.
  • är naturligt vattendrivande, hjälper kroppen att bli av med kroppens vätskeöverskott.
  • stödjer njurfunktionen och motverkar bildning av njurstenar.
  • behövs för upptag av vitamin B12 och magnesium och för biotillgänglighet av selen.
  • medverkar i omvandling av cirkulerande östrogener till estriol i levern.
  • medverkar i kroppens produktion och användning av progesteron.
  • är nödvändigt för produktion av saltsyra.

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Ren brist på vitamin B6 ger huvudsakligen symtom från hud och nervsystem men påverkar även andra kroppsfunktioner. Vanliga bristreaktioner är: aptitlöshet, avmagring, svaghet, nervositet, depression, sömnlöshet, allmän olust, hudfjällningar, sprickor och svullnad på läpparna, inflammationer i munhålan och tungan, svullnad av tungan, perifer neuropati, minskad tolerans mot glutamat, EEG- förändringar (elektroencefalogram), kramper, epilepsiliknande kramper.

Vidare kan följande symtom ha samband med brist: seborroiskt eksem (även vid vitamin B2-brist), akne, finnar i pannan, håravfall, anemi, hemorrojder, blodpropp, takykardi, nervositet, åderförkalkning, diabetes, känslighet för insulin, låg blodsockernivå, köldöverkänslighet, benägenhet för astma, njurstensbildning, impotens, infertilitet, illamående; från graviditetsillamående till olika former av åksjuka, premenstruell spänning, menssmärtor, irritabilitet, migrän, trötthet, sen- och ligamentproblem, karpaltunnelsyndrom, reumatiska besvär, svullna fingrar eller anklar, serumkolesterol-störningar, depression i samband med intag av p-piller, inlärningssvårigheter och/eller mental utvecklingsstörning, autism, muskelsvaghet, stress, överkänslighet mot sol, senilitet, övervikt, ökat öronvax, sällsynt mikrocytär hypokrom anemi.

Vuxna som tar deoxypyridoxin (antagonist) utvecklar depression, illamående, kräkningar, seborroisk dermatit, slemhinneskador, perifer neurit, ataxi, hyperakusi, hyperirritabilitet, sömnbesvär, abnorma huvudrörelser och muskelryckningar.

Brist på B6 påverkar både det blodburna och cellburna immunsystemet så att störningar sker i utveckling och funktion av immunförsvaret.

Ökad risk för att utveckla brister

Graviditet och amning (endast 3–4 procent av moderns intag av B6 överförs till spädbarnet via bröstmjölken), högt proteinintag, celiaki eller andra tarmsjukdomar, kroniska sjukdomar, långvariga febertillstånd, alkoholmissbruk, diabetes, stress, exponering för strålning, brännskador, mag- /tarmoperationer, bantning, tobak, luftföroreningar, hjärtsvikt, användning av p-piller och vissa andra läkemedel (se under rubrik interaktion med läkemedel). Vid förhöjda homocysteinvärden behövs tillskott av B6, B12, och folsyra. en del av befolkningen som har schizofreni och andra psykiska sjukdomar har en ökad utsöndring av pyrrolämnen i urinen p.g.a. genetiska brister. Pyrroler är proteiner som binder och utsöndrar extra mängder av B6, och zink.

B6 används terapeutiskt för att:

  • stärka nervsystemet
  • stärka tänder och gom
  • stärka blodkärl och lever
  • förebygga ansamling av trombocyter och arterosklerotisk plack
  • skydda njurarna vid högt proteinintag
  • förhindra njurstensbildning
  • förebygga Parkinsons
  • förebygga förlust av blodceller i samband med strålbehandling
  • hudkräm/salva med vitamin B6 i har använts för att minska malignt melanom
  • sänka/förhindra höga homocysteinvärden, kompensera för MTHFR 677C-T polymorfism
  • ge stöd vid diabetes och reumatiska sjukdomar
  • förhindra illamående under graviditet och efter strålbehandlingar
  • kompensera förlust av B6 vid intag av p-piller och andra läkemedel.

Dosering

RDI: 1–2,5 mg.

ODI: 10–100 mg.

TDI: 100–500 mg.

Toxiska doser

500–10 000 mg under flera månader kan ge neurologisk skada hos vissa personer. Ifall kan det uppstå negativa reaktioner med doser som överstiger 200 mg per dag under > 6 månader.

I ett fall märkte man att 500 mg per dag under flera månader resulterade i perifer neuropati, men biverkningar vid dagliga doser under 500 mg är ytterst sällsynta. Normalt sett behövs 2–5 g per dag i ett par månader för att få symtom som tyder på toxicitet, bestående av domningar och myrkrypningar i benen. Dessa symtom försvinner vanligtvis om man slutar äta vitamin B6 men kan finnas kvar i ett par månader om toxiciteten är svår. Nattrastlöshet, ryckningar, illamående, kräkningar, magont, aptitlöshet, mycket starkt minne av drömmar och bortdomnade fötter kan tyda på ett för stort B6-intag.

Kontraindikationer och försiktighetsåtgärder

Vid terapeutiska doser av vitamin B6 bör man komplettera med magnesium och vitamin B1 och B2. Vid högre terapeutiska doser (1 000–2 000 mg) av vitamin B6 kan det lätt uppstå brist på vitamin B2. Vid intag av terapeutiska doser av vitamin B6 bör man även inta ett B-komplexsupplement.

Tillskott av vitamin B6 är vanligen kontraindicerat för patienter som intar mediciner för Parkinsons sjukdom. De ska helst undvika intag av extra B-vitaminer, speciellt vitamin B6 eftersom det kan störa effekterna av L-dopa. Vill man ändå ha ett B-vitamintillskott måste behandlande läkare upplysas och rådfrågas, gärna i samråd med en nutritionist/näringsterapeut, samt göra regelbundna kontroller. Man bör trappa ned successivt efter högdostillskott av vitamin B6.

Akuta reaktioner vid överdosering

Neurotoxiska symtom; perifer neuropati, kordinationsrubbning i gången, stickningar i händerna och på tungan, ljuskänslighet, magbesvär, illamående, yrsel, sömnstörningar, svettningar, humörsvängningar, njurbesvär.

Interaktion med läkemedel

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: antibakteriella medel, antidepressiva medel, antiepileptika, antihypertensiva medel, bronkdilaterande medel, cytostatika, diuretika, kelatkomplexbildare, kortikosteroider för systemiskt bruk, medel vid skelettsjukdomar, p-piller, psykoanaleptika, östrogen.

Negativ interaktion/undvik tillskott: antiarytmika, medel vid Parkinsonsism

Blandad interaktion: antiepileptika, medel mot tuberkulos.

Den största orsaken till brist på vitamin B6 är intag av antagonister, vars förekomst har ökat under de senaste 50 åren. Antagonisterna är sammansättningar med hydrazin som används i läkemedel; isoniazid–INH (tuberkulosmedicin) och hydralazine (blodtrycksmedicin), antioxidanter från petroleumindustrin, förgyllningsmaterial och fläckskyddande medel som används vid metallframställning, tartrazin (gultfärgämne#5) som användes flitigt mellan 1949 och 1970 i mat och medicin, samt Maleica Hydrazide används i jordbruket som en plantväxtregulator och i herbicider (finns i stora mängder i potatischips och likaså peroxider och fria radikaler).. Dessutom P-piller och östrogen, Busulfan(Myleran), kortikosteroider(Prednisolon), antibiotika, Levodopa(Sinemet), penicillinamin, isoniazid (Tibinide), hydralazin (Apresolin), Teofyllamin(astmamedicin), koffein, vissa antidepressiva medeloch alkohol.

Stor försiktighet ska användas vid extra tillskott av B6 vid behandling med levodopa. Sinemet däremot fungerar oftast bra ihop med B6-intag. Intag av B6 motverkar muntorrhet som förekommer vid intag av antidepressiva medel.

Beredningsform

Pyridoxin är den form som oftast återfinns i supplement. Pyridoxal-5-fosfat (PLP) utgör den aktiva formen av vitamin B6 och för att omvandla pyridoxin till PLP i kroppen krävs vitamin B2. Hos vissa människor kan inte denna omvandling ske p.g.a. en biokemisk defekt. PLP som peroralt supplement anses i dessa fall vara bättre, även om det till stor del bryts ned i tarmen och endast en liten del tas upp. De allra flesta människor kan omvandla pyridoxin till dess biologiska aktiva form, speciellt om de dessutom intar ett tillskott innehållande hela B-komplexet. Pyridoxin hydroklorid är en mycket vanligt förekommande form av B6 som man finner i kosttillskott, samt i berikning av livsmedel. Pyridoxin i salvaform har använts för att krympa malignt melanom.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: B-komplexet, C samt fettsyror.

Mineral: Mg, K och Na.

Synergister

Vitaminer: E, A, B1, B2, B3, B5, B12 och folsyra.

Mineral: Cr, Fe, Mg, Mn, Ca, P, K, Se, Na och Zn.

Antagonister

Vitaminer: B1 och B2.

Mineral: Cu, Ca och Fe.

 

Källa: Näringsmedicinskt uppslagsverk, 2007, Wilhelmsson, P.

Mitt utbildningsmaterial från Nordiskt Näringscenter 2014-2016