Vitamin C, askorbinsyra

Vitamin C, askorbinsyra, är viktigt för bindväv, binjurar, ligament, ben, gom, lever, tymus, lymfa och hjärta.

Historik

• 1500 f.Kr skörbjugg beskrivs med symtom och dödsorsak från staden Thebes.
  I det gamla Rom, Egypten och Grekland brukade krigsherrar som drog ut på långa resor till sjöss utveckla skörbjugg. Under medeltiden härjade en epidemi av bakteriellt slag, ”digerdöden” eller böldpest, samtidigt med att många insjuknande i lunginfektioner beroende på skörbjugg. Dessa sjukdomar krävde inte mindre än 25 miljoner människors liv (en fjärdedel av Europas befolkning).
• 1497 förlorar Vasco Da Gama 100 av 150 besättningsmän i skörbjugg.
• 1520 Magellan förlorar hälften av sin besättning i skörbjugg.
• 1536 överlevde Jacques Cartier, en fransk upptäckare, skörbjugg tack vare det råd han fått av indianerna på New Foundland; att dricka te gjort på granbarr, en källa för C-vitamin och pyknogenoler.
• 1556–1857 rapporterades 114 skörbjuggsepidemier, särskilt under vinter och vår.
• 1747 genomförde skotska läkaren James Lind ett känt experiment med 12 svårt skörbjuggsdrabbade män. De fick följande ordination: cider, 2 tsk vinäger, vitriololja (koncentrerad svavelsyra), vitlök, senapsfrön, pepparrot, myrra, 1 citron och 2 apelsiner. Sjömän som åt citroner och apelsiner botades från skörbjugg och skyddades från sjukdomen.
• 1795, inte förrän 48 år efter Linds experiment följer det brittiska marindepartementet Linds rekommendationer. Under dessa 48 år hade sjukdomen tagit minst 100 000 liv.
• 1865 följer det brittiska handelsministeriet skyddsåtgärderna. I det amerikanska inbördeskriget förlorar 30 000 män sina liv p.g.a. skörbjugg. I USA följer man inte skyddåtgärderna förrän år 1895.
• 1913 lägger en man vid namn Casimir Funk fram en hypotes om att pellagra, rakitis, beriberi och skörbjugg beror på vitaminbrist.
• 1928 isoleras C-vitamin från oxbinjurar av Albert Szent-Györgyi, samtidigt isolerar Charles Glenn King askorbinsyrakristaller från citroner.
• 1932 visar Szent-Györgyi att isolatet är C-vitamin.
• 1937 Szent-Györgyi får Nobelpriset för upptäckten av C-vitamin.
• 1940- och 1950-talet botar Klenner influensa och poliofall med megadosering av C-vitaminterapi. 1970 nobelpristagaren Linus Pauling publiserade den kontroversiella boken, Vitamin C and the common cold.

Matlagning

C-vitamin är vitaminet som lättast förstörs av ljus, värme, matberedning. C-vitamin i apelsiner pressade till apelsinjuice försvinner successivt i tillbringaren i kylskåpet. Efter några timmar finns inte mycket kvar om man inte täcker över tillbringaren. Mycket av C-vitaminet i frukt finns direkt under skalet. All kokning och stekning förstör C-vitaminet. Färsk frukt och bär är bästa källan av C-vitamin i en varierad kost.

Bästa källorna för C-vitamin

• Acerola
• Nypon
• Svarta vinbär
• Persilja
• Pepparrot
• Grön paprika
• Broccoli
• Kiwi
• Papaya
• Apelsinjuice
• Cantaloupe
• Gräslök
• Grapefruktjuice
• Tomatpuré

90 procent av C-vitaminintaget kommer från frukt och grönsaker.

Kemi

C-vitamin är vattenlösligt, oxiderar lätt i lösningar och vid upphettning. Järn, koppar och alkalisk pH ökar oxidationen. Vitaminet börjar förlora sin styrka så fort det exponeras för luft, värme och ljus. C- vitamin är ett hexos derivat som till stor del liknar socker i sin struktur. Askorbinsyra har en kristallstruktur med syrlig smak.

Metabolism

C-vitamin försvinner först genom urinen om det finns överskott i blodplasman. Vid underskott kan plasmanivåer sjunka och sedan sjunker även depåerna i vävnad. C-vitamin i vävnad minskar sist, som i vita blodkroppar och blodplättar. När man får i sig 1 500 mg eller mindre C-vitamin brukar det inte utsöndras i urinen, men vid intag av läkemedel, stress, kyla och hetta kan utsöndring via urinen öka oavsett mängden som finns i blodet.

Människan är en av de få arter, i sällskap med apor, lemurer, marsvin och en fladdermusart, som inte själv kan syntetisera askorbinsyra. Vi saknar enzymet L-gulanolaktonoxidas som krävs för konvertering. De flesta djur tillverkar dagligen C-vitamin från glukos i njurar eller lever. Tillverkning och förbrukning av C-vitaminmängder består av 12 000–17 000 mg dagligen i förhållande till kroppsvikten hos en människa. Kroppen innehåller normalt en reserv på ca 1 500 mg (med hänsyn till människans kroppsvikt). Basalförbrukningen lär ligga omkring 70 mg/kg kroppsvikt och dygn.

Under fysisk, psykisk eller kemisk stress kan djuren tredubbla sin produktion. För en 70-kilos människa skulle då behovet ligga kring 5 g per dygn och under extra påfrestning uppemot 15 g per dygn.

Halveringstiden för C-vitamin som lagras i vävnaden är mellan 16–22 dagar. Halveringstiden för C-vitamin i blodomloppet är mycket kortare, endast 3–6 timmar.

Funktion

C-vitamin är essentiell för bildning av kollagen som är nödvändig för att binda ihop celler av bindväv. Av alla funktioner som C-vitamin har är stärkandet av immunförsvaret och ökat motstånd mot förkylningar, influensa, infektioner och cancer de viktigaste funktionerna.

C-vitamin:

• krävs för adekvat tymusfunktion (brässen).
• aktiverar lymfocytproduktionen och mobiliseringen av fagocyter.
• har antiinflammatorisk verkan genom att motverka produktion av ogynnsamma prostaglandiner
• (PGE2), stimulerar även produktion av ”goda” prostaglandiner (PGE1).
• krävs för proteinsyntesen; uppbyggnad eller läkning av skelett, brosk, bindväv, muskler, hud och hår samt enzymer. C-vitamin används av kroppen för att producera kollagen, ett material som armerar bindväven. C-vitamin befordrar via kollagenet sårläkning, formandet av ärrvävnad och är regenererande för all bindväv.
• viktigt för ett friskt tandkött och motverkar tandköttsinflammation.
• gynnar järnupptag från födan och medverkar till upplagring av järn i benmärg, mjälte och lever.
• gynnar upptag av mineral såväl från tarm som från blod och förefaller att i vissa sammanhang behöva närvara när dessa intracellulärt skall komma till användning. Detta gäller i synnerhet kalcium och järn.
• bidrar till adekvat omvandling av tyrosin till noradrenalin och trytofan till serotonin.
• motverkar för tidigt åldrande.
• motverkar uppkomst av autoimmuna sjukdomar.
• befrämjar frisk benstomme och brosk.
• skyddar mot samt avlägsnar tungmetaller ur kroppen, speciellt avgiftande mot bly.
• avgiftar carcinogena kemikalier som organoklorin, pesticider och nitrosaminer från mat.
• aktiverar folsyra och potentierar effekterna av B12.
• motverkar DNA-skador.
• fungerar som naturligt antihistamin.
• bibehåller friskt fortplantningssystem.
• spelar en avgörande roll vid reglering av blodets kolesterolhalt. Kolesterol är ett livsnödvändigt ämne, som tillverkas i lever och tarmvägg i betydligt större mängder än vad man får via födan, även om man äter en kost rik på animaliskt fett. Kolesterol används för uppbyggnad av cellmembran, hormoner, D-vitamin samt för kroppens interna transport av fettsyror.
• motarbetar oxidering av LDL-kolesterolet och plackbildning i artärerna. C-vitamin gynnar HDL-kolesterolet.
• medverkar till syresättning av blodkärlen.
• är milt vattendrivande.
• är en viktig antioxidant för att skydda friska celler men stimulerar apoptos vid cancerceller eller skadade celler där det fungerar som en prooxidant vid intravenös behandling med höga doser, (t.ex. > 50 g).
• motverkar nedbrytning av reducerad glutation och skyddar NO (kväveoxid) från nedbrytning samt förstärker dess verkan.
• regenererar E-vitamin.
• skyddar huden mot skador från solen.
• skyddar ögonlinsen mot utvecklande av gråstarr.
• hindrar oxidering av A- och E-vitamin och skyddar lagrat fett och fleromättade fettsyror från oxidering.
• stärker effekten av antibiotika och andra läkemedel.
• sänker förhöjda kopparnivåer.
• ökar kroppens möjligheter att handskas med fysisk och psykisk stress. C-vitamin används av binjurarna för att bilda hormoner.
• är inblandat i metabolismen av droger.
• medverkar i läkning av sår, slemhinnor och tandkött.
• medverkar i syntesen av karnitin.
• medverkar i syntesen av neurotransmittorer.
• minskar risken för stroke.

Infektionsförsvaret behöver C-vitamin för flera viktiga funktioner:

• dödar virus och stoppar förökning av patogena bakterier, men dödar dem inte.
• stimulerar produktion av vita blodkroppar och antikroppar. C-vitamin har en aktiverarande verkan på de vita blodkropparna.
• gör bakterietoxinerna vattenlösliga så att de kan avlägsnas ur kroppen via urinen.
• missgynnar tillväxten av Heliocobacterpylori samt skyddar mot magsår och magcancer.

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Skörbjugg, blödande eller känsliga munslemhinnor, tandlossning, tandköttsinflammation, blödande tandkött, förkylningar, allergi, arterioscleros, artrit, högt kolesterolvärde, dåligt järnupptag, karies, näsblödningar, kapillärblödningar, blödningar i hud, ögon och näsa, dålig matsmältning, håravfall, miljögiftsskador, låg blodsockernivå, hjärtsvaghet, hepatit, övervikt, bihåleproblem, schizofreni, magsår, starr, för tidigt åldrande, dålig sårläkning, apati, trötthet, irritation, anorexi, viktmiskning, svaghet, andnöd, muskelkramper, ont i benen, leder och muskler, torr hud, feber, sekundära infektioner, lätt att få blåmärken och manlig infertilitet.

Ökad risk för att utveckla brister

Människor som äter skräpmat eller som har ett lågt intag av frukt och grönsaker, rökare, äldre, spädbarn, bantare, diabetiker, människor med mag- och tarmsår och hårt tränade idrottsmän befinner sig i riskzonerna. Vid kirurgiska ingrepp, trauma, alkoholmissbruk, amning, perioder av växtvärk hos barn, långvariga febertillstånd, exponering för kalla temperaturer, yrkesmässig eller annan exponering för toxiska ämnen, kroniskt psykiskt sjuka patienter, fysisk och psykisk stress ökar risken liksom intag av: p-piller, magnecyl, acetylsalicylsyra, antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), cortison och barbiturater.

Dosering

RDI: 60–100 mg.

ODI: 2 000–12 000 mg.

TDI: 2 000–120 000 mg vid oralt intag.

Vid intramuskulär och intravenös behandling används upp till 300 000 mg vid svåra sjukdomstillstånd. Användning av 2 000–12 000 mg dagligen anses av de flesta kliniker som har arbetat med C- vitaminterapi under åren vara både en säker och effektiv daglig dos för människor som extra tillskott i förebyggande syfte.

C-vitaminvärdena i blod och vävnad minskar med åren. Man bör dela upp intag till 3–5 ggr per dag för att hålla C-vitaminnivåerna höga i blodet. Ju svårare besvär desto högre dos av C-vitamin som tas oftare, t.ex. varje timme vid influensa, infektioner, bronkit, bältros m.m.

Den tvåfaldige nobelpristagaren Linus Pauling tog dagligen under mer än 20 år 15–18 g C-vitamin. Han var fram till sin bortgång, vid 93-års ålder, en mycket frisk och aktiv forskare och tillika en energisk föredragshållare.

Läkare som Klenner, Stone, Cathcart och Levy som har behandlat tiotusentals patienter drabbade av svåra infektioner och cancer påstår att nästan alla dessa tillstånd förbättras eller botas vid användning av rätta doser C-vitamin, oftast en kombination av orala intag i megafoner (t.ex. 15–30 g/dag) och intravenös behandling i megadoser. Vid intravenösa doser över ca 50 g/dag fungerar C-vitamin som en effektiv prooxidant för att bl.a. döda cancerceller.

En framgångsrik behandling med C-vitamin, likaså med andra näringsämnen är beroende av följande faktorer:

• Rätt råvara
• Rätt form
• Rätt teknik
• Tillräckligt antal doser vid rätt tidpunkt
• Tillräckligt höga doser i kombination med synergistiska ämnen (t.ex.bioflavonoider) under tillräckligt lång tid.

Det finns flera tusen studier som visar en mycket effektiv och säker effekt av C-vitamin i megados. Det finns även studier som inte visar på någon förbättring med C-vitaminbehandling, främst beroende på att man inte tar hänsyn till ovanstående faktorer. En bra förebyggande dos ligger på 2 000–6 000 mg per dag. När man väl har drabbats av smittan, t.ex. en förkylning eller influensa bör man inta 2–3 g varje timme tills man får lös avföring. Använd gärna en C-vitamin som har ett neutralt pH och som innehåller bioflavonoider.
Vid infektioner är det fördelaktigt att kombinera C-vitamin med A-vitamin och zink för en mer optimal effekt.

Toxiska doser

Illamående, gasig/orolig mage, magknip och diarré kan förekomma med doser över 5 000 mg. C-vitamin i stora doser, 6–15 g eller mer, resulterar vanligtvis i orolig mage och diarré. Det har visat sig att det ökar utsöndringen av urinsyra och man har tidigare trott att det finns ökad risk för njurstensbildning. Höga doser av C-vitamin har associerats till ökning av oxalsyranivåerna i urinen hos vissa personer och kan möjligtvis därför orsaka njursten, men studier de senaste åren har bevisat att megadoser av C-vitamin inte ökar risk för njurstensbildning. Flera studier har visat att höga doser av C-vitamin skyddar mot njursten. Man bör däremot inte ge höga doser av vitaminer eller mineral vid svåra njursjukdomar eller om man är dialyspatient.

Njurbesvär eller njurstensbildning är dock endast ett problem om man redan har besvär eller tendens till besvär. Ökat intag av C-vitamin gör att absorptionen av järn ökar, vilket teoretiskt sett kan medföra järnförgiftning vid en sjukdom som heter hemokromatos. Erfarenhet har oftast däremot visat på minskade mängder och skador av järnöverskott vid stora megadoser, men använd försiktighet. Vissa påstår att skörbjugg kan inträffa hos nyfödda barn om mamman tar megadoser under graviditeten och plötsligt slutar istället för trappa ned. Denna teori har inte bevisats av studier. Viss risk för karies finns vid dagligt intag av tuggtabletter med C-vitamin (askorbinsyra tillsammans med sötningsmedel).

C-vitamin är ett av de näringsämnen som medför minimal risk för att utveckla toxiska symtom. Man får diarré som en klar signal på att man har överskridit behovet av C-vitamin och bör då minska doseringen. Illamående och ökad gasbildning är också bieffekter av megadosering med C-vitamin. Det är endast en mycket liten grupp av befolkningen som förorsakar störningar i labbprover (t.ex. serum B12, bilirubin, glukos, aminotransferas) p.g.a. högt intag (> 3000 mg) under många månader eller år. Amerikanska läkaren, dr Cathart och många andra C-vitaminforskare och kliniker rekommenderar att man finner sitt eget optimala intag av C-vitamin vid infektioner eller symptom, genom att börja intag på morgonen av 1 000 mg och sedan öka intaget med 1 000–2 000 mg varje hel-halvtimme tills avföringen blir lös. Din optimala dos är 1 000–2 000 mg mindre än totala mängden som ger diarré. Hos de flesta innebär det en dos på 6 000–15 000 mg delat på 3–8 doser om dagen. Efteratt man har hittat sin dos kan man sedan efter flera dagar försöka att öka dosen med något eller några gram.

Interaktion med läkemedel

C-vitamin hjälper till vid leverns avgiftning och kan därmed minska skador orsakade av läkemedel utan att hindra läkemedlets verkan. C-vitamin är ett utmärkt komplement till läkemedelsbehandling.

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: antacida medel, analgetika, antibakteriella medel, antiarytmika, betareceptorblockerare, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, cytostatika, diuretika, kärlvidgande medel, kortikosteroider för systemiskt bruk, p-piller.

Negativ interaktion/undvik tillskott: analgetika, anestetika, antiarytmika, antiepileptika, antikoagulantia, malariamedel, neuroleptika (vissa) salicylsyraderivat.

Blandad interaktion: p-piller, salicylsyraderivat.

Interaktion med näringsämnen

P.g.a. att megadoser av C-vitamin (> 5 000 mg) kan öka utsöndringen av mineral och spårämnen, bör man inta ett starkt multivitamin-mineralpreparat under tiden man tar en megados av C-vitamin. Det ökar utsöndringen speciellt av kalcium, järn och mangan. C-vitaminintag vid låga och måttliga doser (t.ex. 100–1 000 mg), ökar upptaget av järn med upp till 400 procent. Man kan kombinera C-vitamin, oftast med bioflavonoider som utvinns från citroner, apelsiner eller grape. C-vitamin är en utmärkt synergist till glutation. C-vitamin fungerar som synergist till organiskt selen, men antagonist till oorganiskt selen (selenit).

Beredningsformer

C-vitamin och bioflavonoider (vitamin P) förkommer alltid tillsammans i naturen. När man tar ett tillskott rekommenderas att inta dessa tillsammans. De kompletterar varandra eftersom bioflavonoiderna hjälper kroppen att bättre ta upp C-vitamin. Förutom den vanliga askorbinsyraformen av C-vitamin som har ett mycket lågt pH och kan irritera magen hos vissa personer, finns det olika former av neutrala eller askorbat former. Dessa har ett neutralt pH-värde (pH 7.0)och är därmed lättare att inta utan obehag. Man binder askorbinsyra med diverse mineral och aminosyror för att åstadkomma olika typer av askorbater. 2 former som är mycket populära och effektiva är Ester-C och UltraPotent-C. Andra mineralaskorbater kan vara enklare varianter där man blandar askorbinsyra med natrium, kalcium, magnesium och/eller kalium. De är inte lika omfattande och effektiva former men är skonsammare mot magen och har god effekt. Det viktiga med Ester-C- och UltraPotent-C-formerna är att de är pH-neutrala, tas upp bättre, är skonsammare mot magen och att de stannar kvar längre i kroppen. Vanlig askorbinsyra stannar kvar i högre mängder i blodet under 2–4 timmar. Ester-C och UltraPotent-C stannar kvar i signifikanta doser under 4–8 timmar. Det är viktigt att alltid upprepa C-vitaminintag 3–8 ggr per dag.

Pulverformer av C-vitamin kan gärna blandas med apelsinjuice, äppeljuice, tranbärsjuice, vindruvsjuice eller ananasjuice. Vissa C-vitaminpreparat som UltraPotent-C innehåller C-vitaminmetaboliter som fungerar som synergister till C-vitamin, oftast i kombination med kalcium- eller natriumkarbonat. De heter bl.a. L-treonsyra, L-xylonsyra och L-lyxonsyra.

Ren askorbinsyra kan kombineras med koncentrerade källor av nypon, acerolakörsbär, apelsin eller andra källor av C-vitamin. Man använder sällan rent extrakt av C-vitaminrika växter som C-vitamintillskott p.g.a. att de innehåller för låga doser av C-vitamin och genom fördyrade kostnader. Det finns nya enzymaktiverade helväxtkoncentrat av C-vitamin för de som inte vill äta eller inte tål askorbinsyra. Dessa har mycket upptag och effekt men är också betydligt dyrare former.

C-vitamin kan även intas med intramuskulär och intravenösa injektioner. Intravenöst intag av megadoser med C-vitamin har i många studier visat sig ha mycket kraftfulla och gynnsamma effekter vid svåra tillstånd som polio, cancer, aids, hepatit, mässling, barnsjukdomar, influensa, svåra infektioner m.m.

Det borde användas mycket mer i sjukvården. C-vitamin har kraftfulla effekter i de allra flesta sjukdomstillstånd och är sällan kontraindicerat. Askorbylpalmitat är ett fettlösligt derivat av askorbinsyra. Det har en bättre effekt som en antioxidant vid lipidmembran och skyddar LDL-kolesterol från oxidering. Det används annars på samma sätt som askorbinsyra.

Ester-C

Termen esterifiering betecknar den process med vilken en syra omvandlas till en ester. Självesterifiering innebär en koppling av flera monomerer till en större och tyngre molekyl.

Liksom vitamin B-komplexet är C-vitamin vattenlösligt och utsöndras därigenom lätt ur kroppen. Det har visat sig att omkring 73 procent av den askorbinsyra som intas utsöndras ur kroppen inom mindre än 24 timmar. Med en esterform utsöndras dock en mycket mindre del under samma tidsperiod.

C-vitamin är både i sin naturliga och syntetiska form starkt surt (har ett lågt pH-värde). Esterifierat C-vitamin är däremot kalciumbundet och därför inte surt (har ett neutralt pH-värde), varför det är mycket skonsammare för känsliga magar. Kalciumbindningen gör också att kalciumabsorptionen förbättras. Denna kombination av C-vitamin och kalcium ger kroppen ökad tillgänglighet av kalcium genom att hålla det i lösning. C-vitamin deltar i kroppens syntes av kollagen och främjar därigenom kalciumets skelettuppbyggande roll.

Den största fördelen med esterifierad C-vitamin är det faktum, som återspeglas i många studier, att C-vitamin i denna form är upp till 5 ggr mera absorberbart. Dr William C. Jones i Tucson, Arizona har rapporterat att sjukdomstillstånd som han behandlat med megadoser av askorbinsyra svarar lika bra på betydligt lägre doser av esterifierat C-vitamin.

Ester-C finns 2 ggr mer i blodet 4 ggr mer i vävnaderna 3 ggr mindre utsöndrad 5 ggr mindre oxalsyrasalter
Det finns även några andra neutrala former av C-vitamin som har visat sig ha liknande egenskaper som Ester-C. Flera studier bekräftar att UltraPotent-C har liknande positiva egenskaper som Ester-C. Fördelen med UltraPotent-C är att det finns i pulverform för megadosering och innehåller flera synergistiska näringsämnen.

Absorptionsbefrämjande ämnen

De flesta vitaminer och mineral särskilt Ca, Mg och bioflavonoider.

Synergister

Vitaminer: A, B6, B3, B5, E, och bioflavonoider.

Mineral: Ca, Co, Mg, Se och Na.