Vitamin D, kolekalciferol

Inlägget innehåller adlinks till Glimja.

Vitamin D, kolekalciferol, är viktigt för bland annat benstomme, mjälte och bisköldkörtlar.

Här kan du klicka hem D-vitamin!

Historik

D-vitamin har upptäckts i samband med rakitis, ett tillstånd som uppstår där skelettet blir deformerat p.g.a. brist på mineralerna, kalcium, fosfor, samt synergistiska ämnet D-vitamin.

• 1600-talet gav Whiatke och Glinon en klinisk beskrivning av rakitis (engelska sjukan). 1600-1700-talet misstankar att rakitis har samband med brist på hygien och solljus.
• 1824 biokemister visar att fiskleverolja ger effektiv behandling av rakitis.
• 1918 presenterar Mellanby det första beviset på ett fettlösligt vitamin med dess antirakitiska egenskaper.
• 1922 Mc Collum ger namnet D-vitamin till fettlösliga ämnet som hjälper upptag av kalcium och fosfor.
• 1924 upptäcks att ultraviolett ljus kan ge antirakitiska egenskaper till viss föda.
• 1930 isoleras D-vitamin från torskleverolja av Mellanby.

Bästa källorna för D-vitamin

• Ål
• Sardiner
• Makrill
• Hälleflundra
• Tonfisk
• Lax
• Sill
• Ägg
• Griskött
• Räkor
• Kyckling
• Lamm
• Mellangrädde

D-vitamin är det vitamin som är mest sällsynt i maten. Intag av D-vitamin i maten ska kombineras med exponering av solljus eller/och tillskott eller/och som tillsats i maten för adekvat intag. Man får inte tillräckligt med D-vitamin från solexponering under vinterhalvåret.

Här kan du klicka hem D-vitamin av hög kvalitet.

Kemi

D-vitamin, eller kolekalciferol, är ett fettlösligt vitamin som är stabilt mot hetta, syra, alkalier och reduktionsreaktioner, men instabilt mot oxidation och ljus.

• D2-ergokalciferol bildas hos växter och produceras genom ljusaktivering av jäst.
• D3-kolekalciferol bildas hos djur och är den naturligt förekommande formen.

Kroppen kan producera D-vitamin när UVB-strålar från solen exponerar det omättade fettet utanpå huden, för att sedan absorberas genom huden och av blodet. Därmed transporteras det till lever och njurar för fortsatt syntes, och den aktiva formen – 1,25-dihydroxykolekalciferol eller vitamin D3 – bildas.

Livsstil, hudfärg, luftföroreningar, vikt, geografisk latitud och ozonkoncentrationer m.m. påverkar hur mycket D-vitamin som bildas vid solljusexponering.

3 timmars sommarsolljus, när endast ansiktet exponeras, producerar 10µg D-vitamin. Exponering av ytterligare kroppsdelar ökar väsentligt produktionen av D-vitamin. Med exponering av armar och ben ökar också produktionen så pass att 20-30 minuters exponering på sommaren är tillräckligt för en stor produktion av D-vitamin. D-vitamin kan även produceras om man vistas utomhus när det är molntäckt men i betydligt mindre mängder. Kroppen kan inte skapa toxiska mängder av D-vitamin från mycket exponering av solljus. Förstadiet till D-vitamin omvandlas till D3 eller om det finns tillräckligt med D-vitamin bryts det ned till svaga ämnen som heter lumisterol och takysterol. 1,25-dihydroxy D-vitamin produceras av levern och njurarna från D-vitaminrika födoämnen eller från hudexponering av solljus.

1µg av D-vitamin = 40 IE (=internationella enheter eller IU=international units).

Den aktiva formen 1,25-dihydroxy D-vitamin fungerar i kroppen som hormonet kalcitriol, vilket bidrar till absorption av kalcium och fosfor från maten.

Metabolism

D-vitamin kan syntetiseras i huden med hjälp av ultraviolett ljus (UVB). Man tror att RDI kan uppnås genom att exponera 30 procent av huden i 20–30 minuter på måttliga breddgrader.

D-vitamin som intas genom munnen absorberas av tunntarmen i närvaro av galla och transporteras in i cirkulationen via lymfan i kylomikronerna. Det lagras i levern, ben, hjärnan och huden. 50–80 procent av D-vitamin absorberas från mat. D-vitamin och dess metaboliter utsöndras via avföring och urin.

Halveringstiden för D-vitamin är 20–29 dagar.

Funktion

D-vitamin är ett fettlösligt näringsämne som förbättrar absorption, transport och användning av kalcium och fosfor. Kalcium och fosfor är mycket viktiga för ben- och tandbildning.

D-vitamin bidrar till att upprätthålla ett stabilt nervsystem och normala hjärtslag. D-vitamin reglerar upptag av angiotensin och därmed har ett positiv skydd på blodtrycket, hjärt-kärlsystemet samt motarbetar depressioner. D-vitamin skyddar nervceller, gynnar serotonin och motarbetar överskottskortisol.

D-vitamin reglerar immunförsvaret och förhindrar utvecklingen av autoimmuna sjukdomar.

D-vitamin reglerar funktioner av inflammationsstimulerande och hämmande cytokiner och reglerar receptorer vid betacellerna som är kopplade till bukspottkörteln. Det är väsentligt för sköldkörtelns funktion, t.ex. produktionen av tyroxin, och verkar ha en viktig reglerande funktion för tillverkning av bisköldkörtelhormon (PTH).

Det hjälper också till med reglering av blodets koagulering och skyddar mot stroke.

D-vitamin hjälper huden att andas och är allmänt stärkande för lever och galla.

D3-vitamin:

• ökar absorptionen av Ca++ från tarmen genom att stimulera syntesen av kalciumbindande protein.
• ökar resorptionen av Ca++ från ben och transport till blodomloppet där hela kroppen kan få nytta av det. D-vitamin samarbetar med bisköldkörtelhormonet PTH för att reglera hur mycket kalcium som ska stanna i skelettet och hur mycket som ska cirkulera i blodet.
• skyddar mot överskottsmängder av intracellulärt calcium.

Bristsjukdomar och tidiga bristsymtom

Barn: rakitis (engelska sjukan) innebär missbildning av benen beroende på minskad inlagring av kalciumfosfat (hydroxyapatit). Symtom är rastlöshet, sömnsvårigheter, reducerad mineralisering av kraniets fogar. Försenad motorisk utveckling (att sitta och krypa) hos små barn, utbuktningar i kraniet, kostokondrala uppdrivningar (rosenkrans), förstoring av epifysbrosket (särskilt märkbart i strålbenet och armbågsbenet), svårighet för fontanellerna att gå ihop (resulterar i ett stort huvud med fördröjd tandutveckling, hämmad tillväxt, hjulbenthet eller kobenthet).

Vuxna: osteomalaki, dvs. demineralisering, särskilt i ryggraden, bäckenet och nedre extremiteterna. Symtom är smärtor i benen, brännande känsla i mun och hals, nervositet, diarré och insomningssvårigheter, höst depressioner och depression, skört skelett, skelettdeformationer, artrit, osteoporos, karies, muskelspasmer och muskelsvaghet.

Fall av MS (multipel skleros) ökar i högre grad ju längre från ekvatorn landet ligger. MS förekommer i mindre utsträckning vid kusten i Norge där man äter mycket mer fisk än i inlandet. Den vita substansen i hjärnan som bryts ned vid MS har D-vitaminreceptorer. Ju mer solexponering desto färre MS-fall.

D-vitamin ökar kroppens produktion av naturligt förekommande mikrobdödande peptider.

Ökad risk för att utveckla brister

Ammande mödrar, spädbarn, småbarn, veganer och äldre, särskilt på vintern. Det finns inte tillräckligt med D-vitamin i bröstmjölk, spädbarn behöver exponeras för solljus eller ta daglig D-vitamintillskott. Mörkhyade, innesittare som inte exponerar sig för solljus, de som bär heltäckande klädsel, de som har Crohns sjukdom, diabetes, lever- och njursjukdomar; långvarig medicinering med epilepsi- och kortisonmediciner; alkoholism. Svåra brännskador, mag-/tarmopererade.

Orsaker till D-vitaminbrist

• Solljus
  • brist förekommer främst hos äldre människor som inte dagligen vistas ute i dagsljus.
  • minst 10–15 minuter mitt på dagen i sommarsol vid vanlig hudexponering (ansikte, armar och ben) bildar dagsbehovet av D-vitamin.
• Ålder
  • ju äldre du är desto svårare är det för kroppen att tillverka D-vitamin.
• Livsstil
  • spenderar mycket tid inomhus under dagtid. Både bebisar/småbarn, stressade människor och äldre får brist.
• Geografiskt läge
  • bosatt i land med lång vinter, mindre exponering för sol/ljus under året.
• Människor med mörk hud
  • särskilt med afrikanskt ursprung har svårare att tillverka D-vitamin med begränsat solljus. De behöver minst 6 ggr mer exponering för solljus.
• Kultur
  • vissa kulturer döljer huden så mycket som möjligt och man behöver exponera huden för solljus för att kroppen ska tillverka tillräckligt med D vitamin.
• Ämnesomsättning
  • människor med dålig fettförbränning har oftast D-vitaminbrist.
• Användning av solskyddskräm
  • de som använder solskyddsmedel blockerar D-vitaminproduktionen. Solskyddsfaktor 8 blockerar 85 procent av bildningen av D-vitamin. Solskyddsfaktor över 8 blockerar 100 procent av bildningen.

Sjukdomsrisk vid D-vitaminbrist

Tjocktarmscancer, bröstcancer, underlivscancer, depression, kolon irritable, MS, hjärtsvikt, sklerodermi, lupus, PCOS, diabetes, KOL, hypertoni och hypertyroidism.

Dosering

RDI. 10 mcg (200 IE) i födan.

ODI: 50-100 mcg (2000-4000 IE) med tillskott.

TDI: 100-500 mcg (4000– 20000 IE) genom tillskott.

En dosering på 125–200Pg (5 000–8 000 IE) kan oftast användas 1 gång per vecka för äldre personer som har haft långvariga brister. Intas under 8–12 veckor, kontrollera värden därefter. D-vitamin lagras i kroppen. Man behöver inte inta tillskott dagligen om man hellre vill inta en större veckodos.

Spädbarn får inte tillräckligt med D-vitamin genom bröstmjölk. Om inte modern intar t.ex. fiskleverolja så det är bra att spädbarnet får en kort exponering (10–20 minuter) av solljus eller dagsljus dagligen samt intar A-D droppar eller fiskleverolja.

Litteraturen och hänvisningar har varit missvisande tidigare angående toxicitetsrisken med D-vitamin. Studier de sista 30 åren visar att D-vitamin är säkert och relativt ofarligt även i höga doser.

Det är extra viktigt med D-vitamintillskott för äldre personer som är sjuka, sängliggande, handikappade eller de som bor på äldreboende. Brist på resurser och rutiner i vården gör att de äldre inte exponeras tillräckligt för solljus.

D-vitamin är ofta tillsatt mjölk, flingor eller andra raffinerade produkter. Rekommendationerna är beroende av hur mycket man exponerar sin hud för ultraviolett strålning. Intensiteten i exponeringen är också en faktor. Den breddgrad som en person bor på bestämmer hur mycket exponering han eller hon behöver för att syntetisera tillräckliga nivåer. I övrigt spelar luftföroreningar, molnbildning och personens hudfärg en viss roll i produktionen av D-vitamin. Människor med svart eller mörk hy producerar mindre D-vitamin. Det behövs upp till 6 ggr mer solexponering för motsvarande produktion av D-vitamin.

Vi som bor i Norden behöver mer D-vitamin, speciellt under de mörka vintermånaderna, genom kosttillskott.

Vid osteoporos kan förloppet vändas genom behandling med stora doser av vitamin D3, kalcium och magnesium.

Överviktiga personer producerar hälften så mycket D-vitamin som normalviktiga.

Daglig solexponering ger vanligtvis 10–50 Pg (400–2 000 IE) D-vitamin, men kan ge upp till 250 Pg. Men man kan inte få toxiska doser av D-vitamin från solexponering.

Toxiska doser

Informationen om toxicitet är inte entydig men forskning tyder på att doser överstigande 250µg (10 000 IE) dagligen under flera månader kan ge toxiska besvär hos speciellt känsliga personer. Men detta är mycket individuellt. Många kan få i sig extra mycket D-vitamin genom tillsats i vissa typer av raffinerad föda, även om de inte vistas i solen så mycket. Olika människor har varierande behov av D-vitamin för ett friskt skelett. Men kom ihåg att D-vitamin är det enda vitamin som har toxiska följder, vilka är bestående och inte går tillbaka när man upphör med tillförsel. Det är däremot mycket sällsynt att detta uppträder.

För spädbarn och små barn anses en toxisk dos ligga mellan 50–75µg (2 000–3 000,(dagligt intag under flera månader. De flesta fall av toxicitet har berott på ett dagligt intag av 625–1 500Pg (25 000–60 000,(i 1–4 månader.

Akuta toxiska doser ligger på 25–75µg (1 000–3 000 IE) /kg kroppsvikt per dag. Sjukdomar där det förekommer en risk för toxiska följder av doser över 250 µg (10 000 IE) är: sarcoidos, mykobakteriella infektioner som turberkulos och idiopatisk hyperkalcemi.

LD 50 toxicitet för möss ligger på 619 mg/kg (ca 1 500 000 IE för en människa). Halveringstiden för D-vitamin är 20–29 dagar, så om man får i sig toxiska doser av D-vitamin kan toxicitetssymptomen pågå i flera veckor efter avslutat intag.

Kontraindikationer

Förutom att D-vitamin i högre doser (> 75µg (3 000 IE) kan orsaka att kalcium distribueras till fel ställen i kroppen, så kan det också ha en negativ effekt på gallan och njurarna hos dem som redan har tendens till besvär med dessa organ. Intag av D-vitamintillskott är kontraindicerat vid hyperkalcemi eller vid förhöjda kalkvärden i serum. Använd med försiktighet vid hyperparatyroidism, sarcoidos, tuberkulos och lymfom.

Akuta reaktioner vid överdosering

Anorexi, aptitlöshet, illamående, långvarig törst, diarré, förstoppning, huvudvärk, njursvikt, polyuri (ökad urinutsöndring), urinträngningar, polydipsi (sjukligt stegrad törst), hyperkalcemi, ledsmärtor, muskelsvaghet, klåda i ögon och hud, rastlöshet, förkalkning av mjuk vävnad (lever och njurar). Barn kan förlora vikt, bli irriterade och deprimerade.

Kroniska följder av överdosering

Hämmad växt, hörselförlust, högt blodtryck, förhöjda kolesterolvärden. Fettlösligt D-vitamin i mycket stora doser som inte används av kroppen, ackumuleras och orsakar skada.

Interaktion med läkemedel

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: antiepileptika, klysma, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, medel mot tuberkulos, medel vid magsår, neuroleptika, lugnande medel, sömnmedel och östrogen.

Ökat behov av D-vitamin (10–30 Pg dagligen.): intag av ketokonazol, Olestra, kolesterolsänkande medel som Colestid och Questran, antiepileptiska medel, Fenobarbital, lugnande medel, Pondimin, aptitdämpande medel, Dioctyl Natrium Sulfosuccinat, mineraloljor och andra laxermedel.

Negativ interaktion/undvik tillskott: diuretika, kalciumantagonister. Blandad interaktion: antikoagulantia, medel vid diabetes.

Interaktioner med näringsämnen

D-vitamin hjälper upptag och användning av kalcium och fosfor för starkare benstomme och tänder. D-vitamin tillsammans med A- och C-vitamin förebygger och förbättrar förkylningssymtom. Komplettera kalcium och D-vitamin med K-vitamin, magnesium och bor för en starkare benstomme.

Beredningsform

D3 är den mest effektiva formen vad det gäller upptag. Intag av torskleverolja är ett bra sätt att fylla på med extra D3, speciellt under vinterhalvåret. Källan för D3 i tillskott kommer främst från fiskleverolja samt D3 som utvinns från fårull. Djur kan få i sig D3 genom att slicka sin päls. D2, syntetistk D-vitamin, har haft stor betydelse för massjordbruk och sällskapsdjur. D2 skiljer sig från D3 med en enkel kolatom och har något sämre upptag och effekt än D3 formen. Tillskott av ren vitamin D förekommer oftast i kapslar eller tabletter innehållande 10, 25, 50 eller 100µg vitamin D. Tillskott av D-vitamin lagras länge i kroppen. Det är lika effektivt att ge en stor vecko-/eller månadsdos som små dagliga doser. Inom läkemedelsbehandling med D-vitamin förekommer formerna: calcitriol, doxercalciferol och calcipotriene.

D-vitamin i salva har visat sig minska psoriasisfläckar.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: A, C, fettsyror och kolin.

Mineral: Ca och P.

Synergister

Vitaminer: B12, A, C, E, fettsyror och kolin.

Mineral: Ca, P, Co, Mg, Se och Na.

Antagonister

Vitaminer: A.

Mineral: Zn, K, Mg och P.

Här kan du klicka hem D-vitamin av hög kvalitet.

Här kan du läsa om D-vitamin och överdosering.

Här kan du läsa om varför man ska ta kosttillskott.