Zink, Zn

Zink (Zn) är viktigt för lever, njurar, ögon, öron, benstomme, reproduktionsorgan, prostata, sköldkörtel och immunsystem.

Historik

• 1926 upptäcker Somner och Lipman att allt högre liv kräver zink.
• 1961 beskriver Prasad m.fl. zinkbrist hos människor.
• 1964 upptäcker Fujioka och Lieberman att DNA-syntesen i råttlever kräver zink.
• 1974 fastställde man RDA-värden för zink.

Matlagning

Raffinering av sädesprodukter orsakar stora zinkförluster. Zink däremot är inte värmekänsligt. Man förlorar väldigt lite vid matlagning.

Bästa källorna för zink

• Ostron
• Torrjäst
• Krabba
• Nötstek
• Hårdost, Cheddar
• Lever, nöt
• Sötmandlar
• Rågmjöl
• Grahamsmjöl
• Fläskkotlett
• Bovete
• Äggula
• Strömming
• Mjölk
• Ägg
• Kål

Kemi

Kroppen på en vuxen människa innehåller 2–4 g zink. 78 % finns i skelettet, muskulaturen och huden. Blodet innehåller ca 900 μg/100ml. 80 % av det zink som finns i blodet finns i cellerna och 20 % i serumet. Halveringstiden för zink i kroppen är ca 4 månader. Stora mängder finns lagrad i levern, prostatan, öronen och i ögonen. Även benstommen, hjärtat, mjälten, njurarna, binjurarna, hjärnan och musklerna innehåller mycket zink.

Zink hör till de mineral som är svårast för kroppen att ta upp från födan. Zinkupptag ökar med intag av protein. Kroppen har dessutom svårt att mobilisera ett eventuellt förråd av zink. Zink utsöndras genom sekretion från bukspottkörteln och via avföringen.

Funktion

Zink bidrar till nästan 100 olika viktiga kroppsfunktioner. Den fungerar som en cofaktor i fler än 40 viktiga enzymreaktioner, många inblandade i matsmältningen.

Enligt undersökningar tillhör zink de mineral som svenskar lider störst brist på.

Zink har inte enbart betydelse för omsättningen i äggstockar och testiklar, utan även för den styrning som ges av hypofysen. Zink spelar en avgörande roll för tillväxten.

Adekvata zinkhalter krävs överallt i kroppen vid syntes av DNA och RNA, som är nödvändig för celldelning, celltillväxt och cellreparation. Syntesen av mukopolysackariderna, vilka utgör en stor del av grundsubstansen i vår kropp såväl av interstitialvätskan som av bindväv, brosk och ben är också zinkberoende. Även mineraliseringen av skelettet, kräver zink.

Vidare ingår zink i insulin och förefaller behövas för insulinets frigörande. Det krävs också för frigörande av A-vitamin från dess upplagringsplats i levern och för omvandlingen av retinol till retinal.

I övrigt stimuleras upptagningen av zink särskilt av den rikliga cysteinhalten i kött, ägg och mjölkprodukter. Zink förloras i hög grad via urinen under kroppens katabola processer. Zink är nödvändigt för skelettbildning och läkning av sår. Under de senaste åren har man kunnat konstatera att zink har en förebyggande och återställande funktion i samband med förkylningar.

Omsättningen av tryptofan i bukspottkörteln producerar pikolinsyra, vilken utsöndras till tarmlumen (tarmens insida). Här bildar pikolinsyra och zink ett komplex som möjliggör och främjar transporten av zink genom tarmväggen och ut i blodomloppet. Zinkmängden som tillförs blodet är direkt beroende av tillgången på pikolinsyra. Tillgängligheten på pikolinsyra är därför beroende av en normal bukspottkörtelfunktion och tillräckliga mängder tryptofan och B6-vitamin i kosten.

• Huvudfunktionen hos zink är att stödja och möjliggöra enzymreaktioner. Man känner numera till mer än 200 metallhaltiga enzymer som är zinkberoende för att kunna utföra sina uppgifter.
• Bland de viktigaste biokemiska substanser och processer, vid sidan av enzymerna och deras funktioner, där zink är inblandad, kan nämnas proteinsyntesen och ämnesomsättningen av kolhydrater.
• Det är framför allt tre enzymer som förefaller vara extremt känsliga för zinkbrist: alkalisk fosfatas i benstommen, karboxypeptidas i bukspottkörteln och deoxytymidinkinas i underhudens bindväv.
• Zink utgör en viktig beståndsdel i produktion, lagring och sekretion av insulin.
• Zink är en viktig beståndsdel i sädesvätskan hos män.
• Zink är mycket viktigt under graviditeten för både mamman och barnet. Komplikationer, missfall, missbildningar och barn med låg födslovikt kan bero på zinkbrist.
• Zink är nödvändigt för omvandlingen av linolsyra till gammalinolensyra (GLA).
• Zink har en viktig funktion i Cu/Zn/SOD antioxidantenzymet superoxiddismutas.
• Zink är nödvändigt för omsättningen av alkohol. Zink krävs också för att kroppen ska kunna göra sig av med mjölksyra som ackumuleras i musklerna vid motion och för att transportera koldioxid från cellerna genom blodet till lungorna.
• Zink koncentrationen i benstommen är högre än i någon annan vävnad. Bland övriga zinkrika vävnader kan nämnas: prostatan, huden, ögats näthinna, levern, njurarna, musklerna, skelettet, testiklarna, bukspottkörteln, hjärtat, mjälten, lungorna, hjärnan och binjurarna.
• Smaklökarna, luktförmågan och synen avtrubbas av zinkbrist.
• Zink är nödvändigt inte bara föruppbyggandet av en stark och felfri benstomme hos det växande barnet, utan också för utvecklandet av friska och starka tänder.
• En märklig upptäckt som visar att flickor som föds av mödrar med zinkbrist tycks ha ett våldsamt och aggressivt beteende har gjorts vid ett laboratorium i USA. Inlärningssvårigheter och aggressivt beteende hos barn till zinkfattiga mödrar har dock rapporterats även från annat håll av andra forskare både i och utanför USA.
• Zink används rikligt av kroppen för läkning av alla sår. Zinktillskott är mycket effektivt före och efter operationer och vid benbrott, olyckor och andra skador och sår. Zink påskyndar sårläkning tillsammans med C-vitamin och pantotensyra. I en studie med 20 deltagare undersöktes sambandet mellan zinktillförsel och sårläkning. Man fann att ett zinktillskott ökade läkningsprocessen trefaldigt. Vidare fann man att stora sår läkte 43 procent snabbare med orala tillskott av zink. Det framkom också att zinktillskotten bidrog endast måttligt till läkningen under de första 15 dagarna men därefter kraftigt.
• Tymus (brässen) är ansvarig för produktionen av immunförsvarets T-lymfocyter och zinkbrist kan skada tymuskörteln. Vid låga zinkvärden krymper brässen, mjälten och lymfkörtlarna. Man får minskat antikroppsskydd och minskad aktivitet hos mördarcellerna vid zinkbrist.
• Zink har viktiga virusdödande egenskaper.
• Studier i USA har visat att zinkbrist försvagar det cellförmedlade systemet hos immunsystemet som bl.a. bekämpar sjukdomar där kroppen producerar antikroppar mot kroppsegna proteiner.
• Patienter med cancer i matstrupen lider ofta av zinkbrist.
• Beträffande sambandet mellan hjärtsjukdomar och zink/kopparbalansen förefaller det som om blodkolesterolnivåerna påverkas mer av koppar än av zink. Ju lägre kopparnivåer desto högre kolesterolhalt. Förändringar av zink/kopparförhållandet tycks inte ha någon inverkan på kolesterolnivåerna.
• Zink hjälper också kroppen att bli av med koldioxid och toxiska kemikalier som koltetraklorid. Även giftiga metaller som kvicksilver, bly och kadmium binds av zink.
• Zink hjälper till att skydda levern från skadedoser av tetraklor och andra kemikalier.
• Zink blockerar även upptag av tungmetaller som kvicksilver, kadmium och bly samt kopparöverskott.
• En zinkfattig kost, om än måttligt, reducerar antalet spermier.
• Flera studier har visat att många män som lider av prostatit har abnormt låg zinkhalt i prostatan och sädesvätskan.
• Det finns framförallt tre sjukdomar som brukar drabba prostatan, och åtminstone två av dessa kan ha med zinkbrist att göra. Prostatit eller prostatainflammation är en åkomma som framför allt brukar drabba yngre män. Prostatahypertrofi yttrar sig som en förstoring av blåsportkörteln och är vanligare hos äldre män. Den tredje vanliga åkomman som angriper prostatakörteln är cancer och den förefaller inte, enligt hittills utförda studier, ha med zinkbrist att göra. Zink minskar aktiviteten av 5 alfa-reduktas som omvandlar testosteron till dihydrotestosteron, som binder till prostatan och stimulerar tillväxt av prostatan.
• A-vitamin är ett vitalt näringsämne för huden. Zink brist hindrar eller stör kroppens produktion av ett proteinkomplex som transporterar A-vitamin från levern ut i blodomloppet.
• Många forskare har rapporterat goda resultat vid behandling av akne med zink. Andra hudproblem såsom bölder och dålig kroppslukt svarar mycket positivt på en förbättrad zinkstatus.
• Studier visar att patienter med reumatoid artrit har lägre zinkhalter än normalt i blodet.
• Hypoteser har framlagts att tillskott av zink i kosten kan förhindra eller försena senil demens hos vissa personer.
• Man utsöndrar extra mycket zink vid infektioner, stress och ansträngande motionspass.

Vanlig terapeutisk användning

• Nedsattimmunförsvar(20–50mg)
• Akutaförkylningar(30–60mg)
• Anorexia(20–60mg av zinksulfathydratvatten)
• Alzheimers(30–60mg)
• Ögonsjukdomar(30–90mg)
• Wilsonssjukdom(60–120mg)
• Eksem/akne/hudbesvär(20–60mg)
• Graviditet(20–40mg)
• Manligsexuellfunktion(30–60mg)
• Prostatabesvär(30–60mg)
• Reumatoidartrit(20–60mg)
• Sköldkörtelbesvär(20–50mg)
• Förhöjdakopparvärden(40–100mg).

Bristsymtom och terapeutisk användning

Zink är ett av de vanligaste mineral som människor lider brist på. Extra zink behövs vid intag av stora doser av vitamin B6.

• De tydligaste tecknen på zinkbrist är dålig aptit, tillväxtrubbningar, hudförändringar, försämrad sårläkningsförmåga och minskad smakskärpa. Pica kan också förekomma.
• Det vanligaste symtomet på zinkbrist är hudförändringar. En femtedel av all zink i kroppen finns i huden som snabbt reagerar på brist. Akne, eksem, bölder, rosacea, hudsprickor, psoriasis, nedsatt sårläkning och håravfall, vita fläckar på finger- och tånaglar, samt spruckna naglar kan bli bättre av zinktillskott. Zinkbrist bidrar till sträckmärken, striae.
• Försenad könsmognad, prostatabesvär, impotens, utebliven produktion av spermier och ägg, utebliven ägglossning eller testikelatrofi, fostermissbildning, gomspalt, spontan abort, komplikationer under graviditeten, låg spädbarnsvikt och tillväxthämning kan märkas vid brist. Utveckling av förstorad prostata, besvär (BPH) hos äldre kan utvecklas p.g.a. långvarig zinkbrist.
• Nedsatt immunförsvar med t.ex. frekventa långdragna luftvägsinfektioner, förkylningar. Zink skyddar mot bakteriella-/och virusinfektioner.
• Lukt- och smakförmågan nedsätts och aptiten minskar.
• Stark och illaluktande kroppslukt förekommer vid zinkbrist.
• Anorexi förekommer vid brist. Zinktillskott hjälper många som har besvär med anorexi. Mental påverkan ses dels i form av lätta mentala störningar, dels postnatal depression och hyperaktivitet hos barn men även i form av schizofreni.
• Ledgångsreumatism, diabetes, hjärtsjukdomar, magsår, försämrad känsla för färg, utveckling av gråstarr, optikus neurit (inflammation av synnerven), dålig kroppslukt, bensår, likgiltighet, laktosintolerans, tendens till hypoglykemi eller diabetes, hjärt- och kärlstörningar, artrit, alkoholism, höga kolesterolvärden och cirros indikerar brist/ökat behov.
• Zinktillskott kan minska den totala kolesterol halten genom att sänka LDL- och höja HDL- nivåerna.
• Försämrad funktion och tidigt åldrandet av mjälte, tymus och lymfkörtlar. Dessutom minskar antalet mördarceller och dess aktivitet liksom antikroppsproduktionen.
• Låga zinkvärden och höga kopparvärden förekommer mycket ofta vid många olika typer av cancer.
• Höga värden av prolaktin associeras med låga zinkvärden.
• Zink lagras företrädelsevis i ögonen och låga zinkvärden kan medföra synförändring, särskilt om man har svårt att särskilja gröna och blåa nyanser. Långvarig zinkbrist kan leda till ett flertal ögonsjukdomar, som t.ex. starr och makula degeneration. Man har fått positiva resultat vid behandling av ögonsjukdomar genom att på ett tidigt stadium ge höga doser av zink tillsammans med antioxidanter och t.ex. A-vitamin.
• Låga zinkvärden hos modern är associerad med eklampsi, förtidigt födda barn, barn med låg vikt och sjukliga barn.

Ökad risk för att utveckla brister

• Vegetarianer, äldre, gravida och ammande kvinnor, kvinnor med riklig menstruation, personer som bantar, personer med enterohepatisk acrodermatit eller cellsanemi. Zinkbrist är vanligt hos gravida kvinnor som inte intar zinktillskott, vilket kan leda till missfall, graviditetsförgiftning, för tidig eller försenad och långvarig förlossning samt barn med låg födelsevikt.
• Utsöndring av zink ökar vid alkoholkonsumtion, brännskador, njursjukdomar, inflammatorisk tarmsjukdom, fjällande hudsjukdomar, infektioner, diabetes, riklig svettning (långdistanslöpare), kelatmedicinering, dialys, och vätskedrivande medicinering.
• Zinkbrist förekommer hos veganer som äter en kalori- eller proteinfattig kost samt hos personer som lider av undernäring beroende på malabsorption, felaktig kost, njur- eller leversjukdom, kronisk alkoholism, Crohns sjukdom, celiaki, korttarmsyndrom, cystisk fibros och pankreasinsufficiens. Fytater och fibrer från spannmål hämmar zinkupptaget vilket kan vara ett problem vid en alltför ensidig kost.
• Zinkbrist/nedsatta zinkvärden är vanligare hos äldre (+50). Bristande zinkvärden bidrar till varför äldre personer har sämre matlust, samt är mer infektionskänsliga. Äldre har sämre zinkupptag.
• Zinkbrist hos dräktiga djur kan ge skador och beteendestörningar hos avkomman. Ett mänskligt foster kan också vara känsligt för zinkbrist hos modern och kan därför ådra sig fosterskador som följd av detta.
• Alkohol ökar urinavsöndringen av zink. Alkoholism hos modern leder till allvarlig zinkbrist hos barnet.
• Kirurgiska ingrepp, brännskador och andra externa skador samt viktminskning ökar urinavsöndringen av zink avsevärt. I Tyskland används zink allmänt bl.a. inom kirurgin då det påskyndar sårläkning.
• Den genetiska sjukdomen, atrofisk enterohepatisk akrodermatit gör att man inte kan uppta zink, vilket ger hudbesvär, diarré och minskad tillväxt hos obehandlade barn.
• En del av befolkningen som har schizofreni och andra psykiska sjukdomar har en ökad utsöndring av pyrrolämnen i urinen p.g.a. genetiska fel. Pyrroler är proteiner som binder och utsöndrar extra mängder av B6 och zink.

Dosering

RDI: 15 mg från kosten.

ODI: 20–50 mg från tillskott.

TDI: 40–150 mg från tillskott.

Vid intag av zink bör man se till att förhållandet zink/koppar är adekvat (man bör ha 10–30 ggr mer zink än koppar). Ta extra koppar vid långvarig zinkdosering (> 25 mg zink). Ett multivitamin-mineral tillskott eller multiantioxidant tillskott innehållande både zink och koppar bör finnas som bas- näringstillskott som man kompletterar med zinktillskott.

Upptaget av zink begränsas starkt av fytinsyra som finns i fibrer och spannmål. Zinktillskott liksom även multimineral bör inte intas i samband med fiberrika måltider. Zinktillskott bör helst tas vid sängdags och omedelbart vid uppstigandet på morgonen, helst 2 timmar före frukost och flera timmar efter sista målet, för att undvika konkurrens med andra mineral när det gäller upptag i tarmarna. Zinkbrist kan därmed upphävas utan att upptaget och mängden av koppar och andra nödvändiga spårelement äventyras.

Toxiska doser

Vid dosering av över 100 mg per dag i några månader, över 200 mg per dag under några veckor, eller över 300 mg per dag under flera dagar, har zink en immunnedsättande verkan. Det kan också leda till anemi, nedsatt HDL-kolesterolvärden samt nedsatt immunförsvar.

Regelbundet intag av mer än 100 mg zink per dag anses öka risken för Parkinsons sjukdom och cancer.

Akut dosering med 2 000 mg kan ge magirritation, muskelkoordinationsbesvär, njursvikt, anemi, yrsel och kräkningar. Magirritation, kräkningar, minskade HDL/LDL-ratio, kopparbrist och nedsatt immunitet är vanliga reaktioner vid regelbundet intag av för höga doser.

Dessa reaktioner kan förekomma om man intar mer än 180 mg per dag av elemental zink under många veckor eller över 100 mg per dag under många månader.

Vid regelbundet intag av > 30 mg per dag utan tillskott av minst 1 mg koppar, bör man göra en håranalys var tredje eller fjärde månad för att kontrollera koppar/zinkförhållandet. För stort intag av zink kan också orsaka brist på krom, järn eller mangan.

Interaktion med läkemedel

Positiv interaktion/ökat behov av tillskott med: analgetika, antiepileptika, antihypertensiva medel, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, antikoagulantia, cytostatika, diuretika, kolesterol- och triglyceridsänkande medel, kortikosteroider för systemiskt bruk, laxantia, medel mot tuberkulos, medel som påverkar renin-angiotensin-systemet, medel vid magsår, medel vid Parkisonism, p-piller, psykoanaleptika, virushämmande medel, östrogen och AZT.

Negativ interaktion/undvik tillskott: diuretika.

Blandad interaktion: antibakteriella medel, antidepressiva medel, antiinflammatoriska och antireumatiska medel, diuretika. Inta zinktillskott minst 2 timmar efter intag av läkemedel.

Interaktion med näringsämnen

• Vid långtids intag av zink samt koppartillskott bör man inta 10–30 ggr mer zink än koppar för att inte störa det viktiga zink-koppar-förhållandet.
• Vissa födoämnen hämmar zinkupptaget: t.ex. en alltför fiberrik föda, med dess innehållav fytinsyra (bröd, spannmål, nötter) och andra kelatiserande ämnen, samt kalcium och fosfor.
• Zinkbrist förekommer hos folkslag vars zinkkonsumtion i födan överstiger RDI-nivåerna, men där den zinken endast tas från vegetabiliska källor. Zinkupptaget ökar markant genom tillförsel av vitamin B6.
• Vissa undersökningar tyder på att D-vitamin hämmar zinkabsorptionen. Det antyds även att D-vitamin tillsammans med en zinkfattig kost har en ogynnsam inverkan. Vid en zinkrik kost eller vid normala halter zink i kosten uppstår inga negativa konsekvenser.
• Överskott av zink kan minska absorptionen av koppar, järn, kalcium, bly och kadmium, eftersom dessa tävlar med zinken om samma receptorer i kroppen. Det är också möjligt att zink i någon mån minskar upptaget av selen.
• Intag av alkohol och kaffe ökar utsöndringen av zink.
• Intag av sojaprotein, rödvin och laktos ökar upptag av zink.
• Intag av järn eller koppartillskott kan minska zinkvärden i kroppen.

Beredningsformer

Under de senare 20 åren har man varit angelägen om att hitta lättupptagligare former av zink. Vissa former upptas lättare än den vanliga zinksulfaten. Man påstår att zink bundet med pikolinsyra är 200– 500 procent mer lättupptagligt än många andra former av zink, men det är inte helt säkerställt.

Andra former av zink som också är mycket bra är utspätt zinksulfatvatten (zinksulfatheptahydrat), aminosyrakelerat zink, zinkglukonat, zinkacetat och zinkcitrat.

Höga doser av vanligt zinksulfat (mer än 45 mg) kan öka utsöndringen av andra mineral, speciellt koppar och järn. Pikolinzink och andra biotillgängliga formerna av zink kan dock ges i mindre doser för att undvika kelatisering med andra metaller men kan ändå åstadkomma en kraftigt zinkhöjande effekt i organismen.

Eftersom kroppen lättare absorberar zinkpikolinat och andra biotillgängliga former av zink krävs lägre doser zink för att återställa zinkbalansen än om andra zinktillskott används. Zinkbristen avhjälps också på kortare tid, vilket minskar risken för koppar- eller järnbrist.

Zinkglukonat sugtabletter har i flera studier visat sig vara mycket bra att suga på vid halsont och förkylningar. Det ger lindring för halsen och förkortar förkylningstiden, speciellt i samband med högdos C-vitaminbehandling.

Absorptionsbefrämjande ämnen

Vitaminer: A, F, B6, E.

Mineral: Ca, Cu, P.

Synergister

Vitaminer: A, B1, B3, B5, B6,

Mineral: K, Mg, Mn, Fe, Cr, P.

Antagonister

Vitaminer: B1, B10, B12, Inositol, D, E.

Mineral: Co, Cr, Mn, Cu, Fe, Se, Ca, Hg, Ni, P, Pb, Cd.

Analyser och mätmetoder

Eftersom zink är en intracellulär jon är inte plasma- och serumzinkmätningar tillförlitliga vid fastställande av eventuell zinkbrist. Mätningar av zinkhalten i röda blodkroppar (RBC) eller urin är inte heller tillräckligt pålitliga. På senare tid har man kunnat konstatera att zinkinnehållet i immunförsvarets leukocyter är en utmärkt mätare på kroppens zinkförråd.

Ett zinktoleranstest verkar vara en tillförlitlig mätmetod. Det är ett zinkbelastningtest där man mäter zink i plasma före och 2 timmar efter att man gett en oral dos av 50 mg elemental zink.

Att mäta zink i svett anses också vara en pålitlig metod, men det är svårt att få detta utfört i Sverige.

Zinksulfat smaktest

Ett smaktest med zinksulfatheptahydrat är ett prisvärt och bekvämt sätt att utvärdera en persons zinkstatus och anses vara en mycket träffsäker och adekvat bedömningsmetod. Eftersom smaklökarna styrs av enzymer som är zinkberoende kan man bedöma smaksensationen efter att ha hållit en klunk vatten utspädd med 0,1 procent zinksulfat i munnen under 10–15 sekunder.

• Stark, motbjudande smak direkt efter intag av zinkvattnet betyder att personen har bra zinkvärden och -förråd.
• Måttlig metallsmak betyder en måttlig zinkbrist.
• Något söt eller sträv smak betyder ganska långvarig eller allvarlig zinkbrist.
• Om det smakar som vatten betyder det svår och långvarig zinkbrist.

Zink i håret

Hårmineralanalys anses pålitligare än blodtester när det gäller att upptäcka en eventuell zinkbrist. Låga zinknivåer i håret tyder troligtvis på att kroppens totala zinkförråd är utarmat. Å andra sidan kan man inte dra slutsatsen att hög zinkkoncentration i håret utesluter zinkbrist. Detta förklaras av att de zinkbe- roende enzymernas proteinproduktion, hos personer med extrem zinkbrist, minskar så till den grad att håret växer otroligt långsamt. I detta fall kan zinkkoncentrationen i håret bli hög p.g.a. den långsamma hårtillväxten och förlängningen av den tid hårstråna vistas i folliklarna (hårsäckarna) där zink tas upp. Detta avslöjar om zinkhalten i den omgivande vävnaden är låg.

Indikationer på låg zinkhalt vid håranalys visas oftast även som låga erytrocytvärden av zink och tyder på att kroppens zinkreserver är på upphällning, men normala värden utesluter å andra sidan inte den möjligheten att zinkförråden är utarmade, och höga värden indikerar oftast zinkbrist. Plasma och serumzink är nedsatt vid akuta sjukdomar och är inte pålitliga markörer för kroppens zinkstatus.

• HögtZn-värdeiförhållandetillCuvisarhögaprogesteronvärdeniförhållandetill östrogennivån.
• LågtZn-värdeiförhållandetillCuvisarförhöjdaöstrogenvärdeniförhållandetillprogesteron.
• HögtZn-värdeiförhållandetillCuvisartendensavhögtLDL-kolesteroliförhållandetillHDL.
• EtthögtZn-värdeiförhållandetillkadmium(Cd)ärskyddandemottoxiskaeffekteravkadmium. Tungmetallförgiftning stör tillförlitligheten av Zn:Cu och Zn:Cd-förhållandet. Höga Zn-värden samt låga Mg-värden i håret visar behov av B6-supplementering. Erytrocytzink är en bra mätning.

Källa: Näringsmedicinskt uppslagsverk, 2007, Wilhelmsson, P.

Mitt utbildningsmaterial från Nordiskt Näringscenter 2014-2016

Du kanske också gillar...

Natrium, Na (natriumklorid/salt) Kalcium, Ca (kalk) Järn, Fe Koppar, Cu Jod, I