I tävlingen om att vara heligaste miljötänkaren och hälsoidkaren på jorden ligger jag nog risigt till. För idag, en svettigt varm tisdag eftermiddag, unnade jag mig en pasta carbonara gjord på färsk spenatpasta, havregrädde, ägg och bacon samt en öl till middag. Och gott var det!

Jo, jag redan hör hur alla drar efter andan i chock. Gluten? Griskött? Alkohol? Japp!

Och här kunde detta inlägg vara klart, men hur kul skulle det vara? Så låt mig svara på alla tysta frågor.

Men hon säger ju att gluten är ett gift?

Det stämmer. Och har man hälsan i obalans är det definitivt något att hålla bort. Åtminstone ett tag.

Jag har ätit glutenfritt i många år. Orsaken var att jag efter vid tiden för min utbrändhet 2009 inte klarade av gluten. Då jag åt spannmål fick jag värsta paltkoman och hjärndimman efteråt.

Jag mår idag, nio år senare, så pass bra att jag höstas vågade prova äta lite gluten och märkte att det fungerade. Jag klarar nu av att äta gluten ibland utan att drabbas av märkbara bieffekter efteråt. Och då unnar jag mig det också. Ibland. För att jag kan och för att jag tycker att det är så otroligt gott.

Men är hon inte vegan?

Nej, jag har aldrig varit vegan eller påstått mig vara vegan. Inte ens vegetarian – ve och fasa. Jag gillar däremot vegansk och vegetarisk mat och mår bättre då jag äter en stor andel grönsaker, både råa, fermenterade och tillagade. Jag har förvisso inte ätit griskött heller under flera års tid, för att jag inte gillade smaken.

Jag tänker ibland att jag borde bli vegan eller åtminstone vegetarian, men då skulle det enbart vara av etiska skäl. Inte av hälsomässiga. Så då väljer jag istället att äta vilt kött (såsom älg från egen skog) i huvudsak och ekologiskt. Och inte varje dag.

Men öl? Come on!

Jag tror inte jag har druckit öl sen jag var tonåring faktiskt. Förrän i höstas då jag vågade börja smaka öl med min sambo då vi var i Thailand, och jag insåg att det var väldigt läskande i det klimatet. Och nu gillar jag öl.

Det stämmer att jag i många år levde närmast som en nykterist och drack kanske två-tre glas vin i året. Praktiskt taget ingenting med andra ord. För det behövde jag då medan kroppen återhämtade sig och det var varken svårt eller jobbigt.

Alltså jag pimplar ju inte öl dagarna i ända nu för det. Jag unnar mig ibland. Precis som ett glas vin kan vara gott på AW en fredag kväll tillsammans med sambon eller några vänner efter arbetsveckan. Måtta med allt och lyssna på kroppen vad den klarar av och hur den mår.

Dit for den fasaden

Jag har upptäckt att bara för att man talar varmt för och lever efter en viss livsstil präglad av medvetenhetstänk, hållbarhetsfunderingar och hälsoaspekter, förväntas man vara nån slags felfri Jesus. Give me a break!

Ingen är perfekt. Men jag duger och är bra ändå. Det är ingen tävling i att vara heligast på jorden. Och vill du tävla är pokalen din. Jag tänker inte tävla.

Jag tror vi alla mår bra av att göra undantag ibland. Vi försöker leva på ett visst sätt, och sen unnar vi oss däremellan. Så mycket händer i skallen med hormoner och signalsubstanser när vi är snäll mot oss själva och inte följer principer slavsikt varje dag. Och hur vi väljer leva och hur vi väljer att unna oss är upp till var och en. Vem är du eller jag att döma?

Ps. Tack för alla fina mail jag får av er och förlåt om jag nu gör er besvikna. Men då är det så. Jag tänker inte spela någon annan är den jag är. Jag är fortfarande precis samma gamla Ila som tvättar kläderna med tvättnötter, plastbantar, äter brännässlor och dricker chaga – och en öl ibland.