Så gjorde jag för att äntligen bli gravid

Inlägget om att bli gravid innehåller köplänkar

Jag hade inte ens kissat på stickan den här gången. Orkade inte med alla minus. All hjärtesorg och misslyckanden, månad efter månad… Så jag tog bara det blodprov läkarna ville ta för att kolla hCG-värdet.

Men nu tar vi det från början. För 16 år sen satte jag alla preventivmedel på hyllan. Jag har alltid vetat att jag vill bli mamma en dag, det har varit en självklarhet för mig. Men det skulle visa sig att det minsann inte är så lätt alla gånger. Delvis därför startade mitt Morotsliv, då jag drabbades att utmattningssyndrom 2009. De livsstilsförändringar jag gjort har inte bara varit för att optimera min hälsa och mitt välmående, det var till stor del också för att optimera min fertilitet och bli kvitt min ofrivilliga barnlöshet.

Det finns en slags förutfattad mening att om man lever tillräckligt ”bra” eller tillräckligt ”hälsosamt” så ska det gå utan hjälp. Det är en fruktansvärd tung princip att böra på. Tro mig, hag vet, för jag gjorde det i många år.

Jag anser att man absolut ska göra vad man kan för att optimera sin fertilitet, men i det samhälle vi lever idag räcker det inte alltid till. Då behöver vi ta hjälp av fertilitetsbehandlingar för att det ska lyckas. Ingen skam i det!

När jag träffade Robin berättade jag ganska tidigt i vårt förhållande om min historia med IVF, barnlängtan och svårigheter att bli gravid och efter ett par år tillsammans började vi med vår IVF process. Först ett år i Sverige, sen privat i Finland. Båda med lika dåliga resultat. Läkarna ryckte på axlarna och hittade inga fel. Försök igen, sa de. Det började bli lite väl dyrt, tyckte vi, att bara försöka om och om igen med samma process och samma resultat. Men de ville inte heller göra några större förändringar i min behandling.

Bli gravid i Ryssland?

Jag hade hört om Olga Fertility Clinic i St Petersburg och att de hade väldigt goda resultat och levande-barn-garanti. Alltså om de inte lyckades ge oss ett levande barn fick vi pengarna tillbaka. Det lät nästan för bra för att vara sant! Jag var redan fyllda 40 år, så trots viruset som härjade över världen tog vi kontakt med dem. Skulle någon klara av att ge oss ett barn var det Olga. Det var min övertygelse.

När vi kontaktade Olga fick vi ett helt team kring oss med koordinator, läkare och sköterskor som alla hade stenkoll på oss och vår situation. Jag var van att behöva hålla stenkoll på allt själv, eftersom läkare ofta hade så många andra patienter så man ofta fick upplysa om samma saker flera gånger. Men inte här!

Jag hittade en gynekolog i Stockholm som gjorde alla nödvändiga ultraljud som jag filmade och skickade till min koordinator. Min ryska läkare, dr Pavel, gav mig recept på allt jag behövde och min svenska gynekolog ordnade, så att jag kunde hämta ut dem på apoteket i Sverige. Det hela fungerade väldigt smidigt.

Dessutom upplevde jag en helt annat holistisk syn på IVF-processen på Olga Fertility Clinic. De ordinerade även näring i form av olika kosttillskott, uppmuntrade avstressande aktiviteter och var väldigt måna om att försöka ge oss ett barn så fort som möjligt.

Där är en stor skillnad mellan de privata behandlingar vi gjort tidigare. Då betalade man och fick kanske 2 embryon som garanti, men embryona odlades bara tills de var 2-3 dagar gamla, sällan till dag 5 eller 6 så de hann nå blastocyststadiet. Det gjorde ju att man fick fler i frysen. På Olga Fertility Clinic odlar man alltid blastocyster. Orsaken är att alla embryon inte överlever till blastocyststadiet, och skulle man återföra ett sådant embryo bidrar man till ännu en besvikelse, helt i onödan.

Äggplock

I oktober åkte vi dit första gången för att göra äggplock och för att lämna spermier. Det gick överraskande smidigt, även om jag var där i nästan 2 veckor för att så många ägg som möjligt skulle hinna mogna. Robin var tvungen att åka tillbaka tidigare på grund av sitt jobb, men det var inga problem. Jag hittade snabbt nya vänner på kliniken från både Sverige och Finland.

Mottagandet på kliniken var annorlunda från vad vi var vana vid. Dessutom blev jag sövd för första gången i mitt liv! Jag var nervös för detta, och förklarade att jag alltid varit vaken på alla mina äggplock tidigare, bara fått smärtlindring. Det lät ju hemskt, tyckte de. Nåväl, kanske hade de rätt. Sövandet gick hur bra som helst och jag vaknade yr, men utvilad, och tänkte att så här borde alla göra vid äggplock.

Hysteroskopi

Nästa resa blev i januari och då de gjorde hysteroskopi och ERA-test. Det innebar att de sövde mig igen och gick in med en kamera i min livmoder och kollade läget för att se hur de skulle kunna öka mina chanser att bli gravid. De tog även ett prov från slemhinnan för att kunna avgöra det perfekta fönstret (tidpunkten) för att återföra ett embryo. De gjorde dessutom en lätt skrapning av slemhinnan för att underlätta för ett embryo att fästa. Efteråt fick jag se videon, och det var väldigt coolt! De hade hittat en liten 8 mm polyp som de tagit bort och anade en lätt inflammation, vilket ge medicinerade bort med både antibiotika och antiinflammatorisk medicin efteråt.

Vi hade fått 4 blastocyster (det vill säga embryon som är 5 dagar gamla) i frysen som såg ut att ha goda chanser. Nu var planen att jag skulle återvända i april för att göra vår första embryotransfer.

Så kom kriget. Under den första tiden följde jag nyheterna med en klump i halsen och ångest som kramade magen. Jag packade tre uppsättningar: en väska ifall vi skulle behöva fly från Stockholm, en överlevnadslåda så vi skulle klara oss inne i lägenheten utan el och vatten i 2 veckor. Och en väska för att åka till Ryssland, ”in i getingboet”, tänkte jag. Som du kanske förstår kunde jag knappt sova och hade mardrömmar varje natt.

Slutligen sa jag åt Robin, att jag måste sluta följa med nyheterna, att han får göra det och berätta om det är något jag verkligen måste veta. Min kropp skulle väl aldrig bli gravid om jag bara stressade över krig… Efter ett par veckor försvann mardrömmarna.

Istället fick vi covid i slutet av mars, och vår resa flyttades fram en månad. Det finns nämligen en teori om att viruset kan blockera receptorerna i livmodern där embryot ska fästa. Gäller både vid vaccinering och smitta, verkar det som, och därför ville läkarna ge kroppen tid att återhämta sig.

Embryotransfer

I maj åkte jag dit för vår första embryotransfer med stora förhoppningar om att bli gravid. Nervös för resan, så klart. Jag tog bussen från Helsingfors och resan gick hur smidigt som helst. Det tog ju lång tid (7-8 timmar), men det var inga problem på vägen. Alla papper och visum var ju i ordning. Däremot kunde man inte använda bankkort längre, så jag var tvungen att ha med mig tillräckligt med kontanter (euro) som jag växlade på plats. I St Petersburg var allt som vanligt. Man märkte ingenting av kriget som pågick.

Efter några dagar begav jag mig hemåt igen. Nu hoppades jag på ett sätt jag inte hoppats på lång tid… Men efter en dryg vecka testade jag negativt. Det hade inte lyckats. Jag var så himla besviken.

Jag hade möte med min läkare och frågade om det kunde har något med mitt immunsystem att göra. Jag blir ytterst sällan sjuk. De diskuterade det med teamet och satte in Prednisolon (kortisonpreparat) för att dämpa immunsystemet. Det skulle jag isåfall ta fram till graviditetsvecka 6.

Andra embryotransfern gjordes i juni och allt gick smidigt, precis som förra gången. Vi hade förflyttat oss till sommarstället i Finland, så från St Petersburg åkte jag direkt dit. Jag hade inte lika stora förhoppningar denna gång, men försökte samtidigt ha ett öppet sinne och inte ta ut nederlag i förskott. Men jag kunde inte förmå mig kissa på stickan. Så för första gången hoppade jag över det steget.

Bli gravid?

Jag hade bokat tid till labbet enligt klinikens anvisningar. Jag berättade åt sköterskan som skulle ta blodprovet, att denna gång har jag inte ens kissat på stickan så jag har ingen aning vad resultatet kommer att bli. Sen åkte jag tillbaks till sommarstugan och försökte hålla mig sysselsatt för att inte tänka för mycket.

På eftermiddagen ringde barnmorskan från mödravården. “Jag har goda nyheter. Ditt HCG är 222. Du är gravid. Gränsvärdet är 4-426, så redan vid 5 skulle det betyda att man är gravid.” Tårarna trängde fram och en rejäl klump låste sig i halsen så det tog säkert en minut innan jag fick fram ett endaste pip. Tack och lov förstod barnmorskan och väntade tålmodigt. Jag kunde inte fatta att det äntligen, äntligen lyckades!

Jag ringde så klart först Robin som jobbade hemma hos sina föräldrar. Glädjen var minst sagt överväldigande. Sen ringde jag mamma, pappa och mina systrar och bästa vänner. Och meddelade kliniken förstås.

222

Vi hade nytt skypemöte med läkare och sköterska nästa dag och sköterskan var väldigt fascinerad av mitt HCG värde, 222. Jag gillar numerologi och siffror så efter mötet googlade jag på 222. Ett änglanummer! På ett ställe stod det att när man möter 222 betyder tillväxt, tilltro, glädje och lycka och att nu vänder det till något positivt och att det är universums sätt att säga att denna stig kommer att leda till framgång. 222 indikerar inom numerologin att optimistiska tankar kommer att ge frukt.

Säga vad man vill om vidskeplighet, men det här väljer jag att tro på. Jag har därför aldrig tvivlat på att denna graviditet skulle bli annat än lyckad!

Olga Fertility Clinic

Så till frågan alla ställer mig: Vad gör de annorlunda hos Olga så jag kunde bli gravid? Ja, det är nog en hel del.

Det är först det första en av få kliniker som erbjuder levande-barn-garantipaket, men de har även ”vanliga” paket, med eller utan donerade ägg eller spermier. Här kan du se alla priser. De är verkligen sanna specialister på knepiga fall och äldre kvinnor.

När vi gjorde privata behandlingar i Sverige och Finland så kunde vi få garanterat minst 2 embryon, men sen huruvida embryot fäste eller om det blev ett barn spelade för dem ingen roll. Om Olga inte lyckas ge mig ett barn måste de betala tillbaka hela summan, så det säger ju sig självt att de är mer måna om att det faktiskt ska bli ett barn och en nöjd och lycklig mamma.

För det andra har man ett helt team omkring sig med koordinator, sköterska, läkare och embryolog. Koordinatorn har stenkoll på allt, så man kan faktiskt slappna av och känna att här håller hon i trådarna och ser till att allt flyter som det ska. Allt från medicinska grejer till visumansökningar osv. I Sverige och Finland upplevde jag att jag måste ha stenkoll själv och hela tiden påminna och efterfråga allt själv, och det var inte alltid man blev lyssnad på heller.

Fertilitetsklinikerna i Sverige och Finland har sina evidensbaserade protokoll som de går efter, och väldigt lite flexibilitet i att testa alternativ om det inte fungerar. Dessa evidensbaserade protokoll ligger dessutom lite efter, då det tar tid att göra förändringar här. För en del lyckas det ju och det är ju toppen! Men för oss som det inte går ”som på Strömsö” för så har de väldigt lite att erbjuda. I Ryssland har de mycket större frihet att testa olika alternativa medicineringar och behandlingar för att det ska lyckas. Dessutom kan de följa nyaste forskningen och direkt anpassa sina behandlingar efter dem.

En annan skillnad är hur de går till väga. I Sverige och Finland kan man göra äggplock och embryotransfer i samma cykel. Det gör nästan aldrig i Ryssland. Den första cykeln sätter man allt krut på att skapa många ägg med bra kvalitet. Medicineringen (hormonbehandlingen) är ganska lik den jag hade erfarenhet av från tidigare, men dessutom har de en mer holistiskt tillvägagångssätt och föreskriver även kosttillskott. De gör även äggplock under lätt narkos, medan Sverige och Finland bara har smärtstillande och lugnande.

Något jag aldrig erbjudits förut var hysteroskopi, något som de på Olgakliniken gör på nästan alla patienter. Alltså att gå in med en kamera och verkligen kolla läget i livmodern. Finns där ärrbildning, inflammationer, polyper eller annat som behöver åtgärdas för att göra miljön så optimal som möjligt för ett embryo att fästa. Man gör även ett ERA-test, eftersom en del kan har den optimala transfertidpunkten lite tidigare eller senare än normalt. Då får man vet exakt när det är allra bäst att återföra embryot.

Sen gör Olgakliniken embryotransfern, återföringen, i en egen cykel, där man jobbar med att skapa så bra miljö som möjligt för embryot att fästa och hållas kvar. På Olga Fertility Clinic odlar man alltid blastocyster, alltså till dag 5 eller 6. Orsaken är att alla embryon inte överlever till blastocyststadiet, och skulle man återföra ett sådant embryo bidrar man till ännu en besvikelse, helt i onödan.

Här är det stor skillnad på vilka hormoner man får i Sverige och Finland och vad man får i Ryssland. Och ja, nästan alla är bioidentiska hormoner. Jag fick två olika progesteronpreparat (vaginalkräm + injektion), två olika östrogenpreparat (oralt piller och plåster), blodförtunnande injektion och muskelavslappnande piller (för glatt muskulatur). Andra gången fick jag ju också kortison. De flesta av dessa tas fram till vecka 12, men vaginala progesteronkrämen tas ända till v 32.

Dessutom har Olgakliniken något som kallas stora och lilla ”Plan B”. Man säger att 80% ligger hos embryot att det ska lyckas och 20% miljön, alltså livmoderns och kvinnans hälsa. Olgakliniken gör PGT-A-test på alla embryon där äggen är över 35 år, så de vet ofta att embryot är i skick. Om det skulle komma en blödning försöker man därför förhindra ett missfall genom att tillfälligt öka medicinerna och hormonbehandlingen som ska stoppa blödningen. I Sverige och Finland har flera läkare sagt åt mig att ett missfall inte går att göra något åt, och nu har jag ju aldrig haft missfall, men jag känner många som fått blödningar och lyckats stoppa blödningen och undvika missfall med Olgas Plan B.

Alla dessa mediciner och hormoner ökar chanserna att få ett barn, men kan också ge en ökad risk för havandeskapsförgiftning. Det är dock en risk de allra flesta är mer än villiga att ta. I Sverige skriver svenska läkaren ut Trombyl (acetylsalicylsyra) som man ska ta kvällstid från vecka 12+0 till vecka 36+0 för att minska risken för havandeskapsförgiftning. (Hittills i vecka 37 har jag inte visat några tecken på havandeskapsförgiftning.)

Men kom ihåg att detta är nu det som jag fått! Läkarna på Olgakliniken är väldigt duktiga på att individanpassa all medicinering och justerar ofta protokollet efter en misslyckad behandling för att snabbt hitta rätt behandling. De gör otroligt noggranna kontroller över hela ens hälsotillstånd och lämnar inget för slumpen.

Något jag behövt ha är en gynekolog här i Stockholm som kunnat göra de ultraljudsundersökningar som krävt utöver allt som görs i Ryssland. Dessa ultraljud har jag fått filma och skicka till ryska läkaren. Både när det gällt att följa med äggblåsornas utveckling inför äggplock och sen livmoderns slemhinna inför hysteroskopi och embryotransfer. Dessa kostnader + resorna har jag behövt betala själv, efter de naturligtvis inte ingått i paketet. Samma svenska läkare har även skrivit ut de mediciner jag behövt för behandlingarna. Annars kan man också köpa medicinerna från apotek som finns inom EU på nätet.

Om du vill veta mer om Olga Fertility Clinic rekommenderar jag deras gratis webinar och seminar! Jag brukar även delta i deras seminarier här i Stockholm och berätta min historia. Och boka gärna en konsultation med dem, för även det är helt gratis och utan förbindelser. Du kommer nog snabbt att mörka att deras bemötande är något helt annat än du är van vid. Raka rör och inlyssnande öron.

(OBS! Jag får inte betalt av Olga Fertility Clinic för att skriva det här, utan jag vill berätta om den för att jag är så oerhört glad och tacksam att jag fick höra om kliniken och vågade åka till Ryssland mitt i en pandemi och senare även krig. Utan Olga hade jag nog aldrig fått bli mamma. Värt att sägas är också att jag aldrig känt mig otrygg på dessa resor. Tvärtom är St Petersburg en vacker stad med trevligt folk och otroligt god mat.)

Trimestrarna

I skrivande stund är jag i vecka 37 och tycker att jag har haft en alldeles underbar graviditet. Det här skulle jag med glädje göra om om jag någonsin får bli gravid igen.

Första trimestern var jag väldigt trött och hade en del illamående, men kräktes inte så mycket. Jag åt regelbundet fö ett stabilt blodsocker och tog extra B6-vitamin för att minska illamåendet. Även vristband mot pksjuka hjälpte mig. Om nätterna fick jag ofta kramp i vaden och foten, speciellt vänstra, men magnesium hjälpte då bra. Jag hade även lite förhöjt TSH i början av graviditeten, så jag tog då ett jodtillskott som snabbt normaliserade sköldkörtelvärdena.

Andra trimestern hade jag en del migrän (ca 1-5 dagar i veckan, men det blev bättre och bättre) som jag ändå klarade av utan medicinering. De övriga dagarna som jag mådde bra, då mådde jag verkligen toppen.

Tredje trimestern började med flask ischias, men tack vare min osteopat och fysioterapeut gav det sig efter några veckor. Jag har också varit lite trött, men inget värre. Efter jul fick jag en förkylning som ledde till mitt livs första öroninflammation. Den var nog det värsta, och jag tvingades ta både paracetamol och fick en penicillinkur i några dagar. Efteråt hade jag lock för örat och tinnitus i ungefär en dryg månad.

Jag har tacksamt nog haft 50% sjukskrivning och det är nog en stor del därför jag tycker att jag har mått så pass bra. För jag har kunnat lyssna på kroppen utan att behöva pressa mig själv.

Kosttillskott vid graviditet

Jag har fått oerhört många frågor om mina kosttillskott som jag tagit för att öka chanserna att bli gravid och senare under graviditeten.

Detta tog jag inför äggplock och embryotransfer:

Thorne prenatal multi. Under hela graviditeten har jag tagit 2 kapslar per dag.
Dr Formulated probiotika för gravida. 1 kapsel om dagen hela graviditeten.
Magnesiumglycinat, 3 kapslar per dag.
Omega 3 för gravida.1-2 kapslar per dag.
D-vitamin. 2 kapslar en gång i veckan.
C-vitamin, 1 kapsel per dag
CoQ10 + PQQ, 1 kapsel per dag.
Myoinositol. 8 skopor
NAD+, 1 kapsel
Levertillskott, 2 kapslar per dag

Detta tar jag under graviditeten:

Thorne prenatal multi. Under hela graviditeten har jag tagit 2 kapslar per dag.
Dr Formulated probiotika för gravida. 1 kapsel om dagen hela graviditeten.
Magnesiumglycinat, 3 kapslar per dag.
Holistic järnkomplex. 40 mg järn om dagen enligt barnmorskans rekommendation.
Omega 3 för gravida.1-2 kapslar per dag.
Jod. Ingår även i multi tillskottet, så tog extra till sköldkörtelns värden var bra.
D-vitamin. 2 kapslar en gång i veckan.

Något annat jag ätit nästan varje dag är benbuljong eller kollagen. Även ägg, blodmat och leverpastej har jag ätit regelbundet.

Andra förberedelser

Jag förberedde ju mig och min kropp i många år på att bli gravid. Alla kanske inte har möjligheten att göra det, men jag skulle säga att man ska börja minst 4 månader före själva fertilitetsbehandlingen.

Jag äter mycket grönsaker, bär och kryddor i regnbågens alla färger och mycket animalisk föda (för både protein och fett) av hög kvalitet. Kroppen behöver animaliskt fett för att bygga hormoner och protein för att bygga liv. Jag väljer alltid ekologiskt och gärna färskt, vilt och närodlat. Det blir mycket mat som är IFD och även makrobiotisk kost med alger.

Jag dricker filtrerat vatten och tar extra elektrolyter.

Jag tränade jag ingenting intensivt, ingen löpning, inget som kunde ge stresspåslag inför behandlingarna. Jag gick bara långa, raska promenader och tränade yoga. Jag gick även barfota ute i minst 10 minuter varje dag för att jorda mig.

Efter att jag blev gravid undvek jag all sorts stress! Jag fortsatte även att gå barfota ute varje ända in i andra trimestern tills snön kom.

Jag undvek bastu, bad, värmedyna nära magen och annat som kunde öka metabolismen under hela första trimestern, eftersom det kunde snabba på kroppens nedbrytning av hormonerna som jag tog under den tiden. Först i tredje trimestern vågade jag gå i bastu korta stunder och börja bada igen.

Jag har också skyddat magen med strålningsreducrande gravidbälte eller filt när jag legat i soffan med telefonen.

Jag har verkligen varit extremt noggrann med att ta hand om mig själv, ta pauser och tupplurar (nästan) varje dag och aldrig stressa.

Om du vill lära dig mer om fertilitetsförståelse och hur du kan optimera din hälsa och fertilitet för att bli gravid kan jag varmt rekommendera Jenny Koos som finns både på instagram och dessutom hittar du många timmar med föreläsningar här. När du använder länken får du första månaden till halva priset och sen kan du avbryta när som helst.

Missa inte blogginläggen om mina förlossningsförberedelser!

Missa inte heller mina höjdpunkter på Instagram där jag svarar på en massa frågor om IVF-processen!